Recensionskrönikan 7 maj

Mary & Max. Foto: Folkets bio

Veckans krönika bjuder pÃ¥ nygjord, klassisk skräck i ”Terror pÃ¥ Elm Street”, spanskt drama i ”Camino” och leranimerad vänskap i ”Mary & Max”.

Terror på Elm Street

Dagens Nyheter
”Man förlitar sig pÃ¥ dramatiken, vilket är lättare sagt än gjort med det träiga skÃ¥despeleri som utmärker en Michael Bay-produktion. Den största besvikelsen är att Samuel Bayer, en av världens främsta rockvideoregissörer, inte gör drömsekvenserna lika spektakulära som Nirvanas ’Smells like teen spirit’ eller Marilyn Mansons ’Disposable teens’, för att nämna tvÃ¥ av hans verk … Om du somnar sÃ¥ dör du är filmens premiss. TonÃ¥ringarna kämpar desperat för att hÃ¥lla sig vakna. Mot slutet gör publiken detsamma”, tycker Fredrik Strage. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
Hynek Pallas skriver: ”En nyinspelning pÃ¥ Wes Cravens original har en del att leva upp till och en mesig medelväg är ett uselt val … Det enda som är glädjande med nya Elm Street, där konsumtionsprylarna glänser ikapp med radhusen, är filmens klassrädsla: tjänstefolket reser sig ur det undermedvetnas aska och snittar upp suburbia (betyder ungefär förortslandet) – inifrÃ¥n”. Omdöme: 2/6.

Aftonbladet
”… det stora hela handlar det mest om själlös Ã¥tervinning – och det är svÃ¥rt att se nÃ¥gon egentlig poäng med den här remaken. Särskilt med tanke pÃ¥ att det enda riktigt skrämmande med filmen är hur otroligt snabbt man glömmer bort den”, anser Karolina Fjellborg. Omdöme: 2/5.

Film.nu
Magnus Blomdahl tycker att ”Regissören, Samuel Bayer, har tidigare en historik inom musikvideobranschen, vilket märks. Det är glassigt och snyggt, vilket ger drömscenerna en fördel, men samtidigt ocksÃ¥ rätt trÃ¥kigt. Lekfullheten frÃ¥n originalet är borta och man saknar scener som den där Freddys tunga tränger fram ur en telefonlur … även om jag inte är riktigt övertygad om filmens kvalitéer ännu sÃ¥ är jag jävligt övertygad om att det hade kunnat vara sÃ¥ mycket sämre. En svag tumme upp.” Omdöme: Tummen upp.

 

Camino

Dagens Nyheter
”Camino har kammat hem alla priser som gÃ¥r att fÃ¥ i hemlandet. Men för mig som sekulariserad svensk är detta den trÃ¥kigaste och minst berörande av de flickdödar-filmer jag sett. Vore filmen en regelrätt dokumentär skulle jag kanske bli mer gripen”, funderar Jane Magnusson. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Det är inte sÃ¥ att filmen är rätt och slätt religionsfientlig … här öppnas istället en alternativ pärleport till nÃ¥gon sorts hemsnickrad sagoreligion som prisar den oskuldsfulla renheten i den första förälskelsens barnsliga upphetsning … Och just genom sin oskuldsfulla renhet blir Camino ett sprÃ¥krör för tillvarons innersta, heliga väsen”, skriver Jan Söderqvist. Omdöme: 3/6.

Aftonbladet
”Camino bygger pÃ¥ ett verkligt fall där en troende spansk flicka utreds för att helgonförklaras efter att ha dött av en hjärntumör … Resultatet är inte särskilt lyckat … Det är ocksÃ¥ väldigt oklart vad Fesser egentligen vill säga med filmen. I ena sekunden känns det som om han vill rycka brallorna av religiös fanatism, i nästa känns han mest plastigt hoppfull och sagoartat religionsflummig själv”, tycker Emma Greay Munthe. Omdöme: 1/5.

Film.nu
”Du som inte räds lite tÃ¥rar ska packa ned nÃ¥gra näsdukar och bege dig till biografen, för det här är bra. Riktigt bra … Här handlar det mycket om att vara villig att offra och det berör mig pÃ¥ ett olustigt sätt … Tur är det dÃ¥ att man lagt fokus även pÃ¥ drömsekvenserna där barnets fantasi har fritt spelrum. Det ger ett välbehövligt andrum Ã¥t Ã¥skÃ¥daren. Sammanfattningsvis en mycket stark och sevärd film med fina skÃ¥despelarprestationer”, anser Christina Gaki. Omdöme: Tummen upp.

 

Mary & Max

Dagens Nyheter
”Det finns mycket att titta pÃ¥ i ’Mary & Max’. Man kan inte säga att Max helt saknar fog för sin Ã¥sikt att förment normala människor kan vara svÃ¥rbegripliga … David Elliot skildrar […] den verkligt udda människans känsla av isolering, fast med sorgsen humor. Historien om Mary är rörande; det riktigt fängslande är dock den mer indirekt berättade historien om Max och storstaden”, tycker MÃ¥rten Blomqvist. Omdöme: 4/5.

Svenska Dagbladet
Malena Janson skriver: ”När Adam Elliot gör en leranimation i lÃ¥ngfilmsformat pÃ¥ temat tvÃ¥ ensamma själar finner varandra i en udda och livslÃ¥ng vänskap blir det knappast sÃ¥ sötsliskigt som synopsis antyder. Inte heller är det filmen man tar med sina telningar pÃ¥ … De börjar brevväxla och vi fÃ¥r följa tvÃ¥ vardagligt förunderliga livsöden som vävs parallellt och ibland korsar varandra. Marys berättelse gÃ¥r i brunt, Max i grÃ¥tt – endast enstaka detaljer lyser ljusröda. Det är sorgligt, drÃ¥pligt och makalöst vackert i all sin fulhet.” Omdöme: 5/6.

Aftonbladet
”Leranimerade ’Mary & Max’ är en svart och tragikomisk, men ocksÃ¥ hoppfull, saga för vuxna – där det dock stundtals blir lite tjatigt och tematiskt trÃ¥ngt bland alkoholismen, kleptomanin, depressionerna, agorafobin, döden, de suicidala tendenserna och hetsätningen”, anser Karolina Fjellborg. Omdöme: 3/5.

Film.nu
“’Mary & Max’ är en visuellt sprakande, gripande och väldigt rolig film. Men en komponent tar aldrig över, utan regissören lyckas balansera glädje och sorg utan att det blir klyschigt och pretentiöst … Filmen är full av underfundig humor, karaktärerna är härligt “indie-oklara … Adam Elliots film är underbart vacker. Inte bara ur scenografiska och visuella aspekter, utan även för att han lyckas fÃ¥nga en av de mest mänskliga känslor, nämligen ensamhet. Han gör det utan att det känns tillrättalagt och krystat”, skriver Tobias Tigerschiöld. Omdöme: Tummen upp.