Etikett: recensionskrönika

Recensionskrönikan 11 juni

The A-Tema. Foto: Fox

A-Team. Foto: 20th Century Fox

MÃ¥nga är vi som minns tv-serien ”The A-Team”, färre är vi som saknar den. Hur kritikerna ställer sig till filmen med samma titel kan du läsa i veckans recensionskrönika. Vi tar ocksÃ¥ en titt pÃ¥ recensionerna av ”Nanny McPhee och den magiska skrällen” och ”Streetdance 3d”.

A-Team

Dagens Nyheter
”I filmen ’The A-team’ finns tvÃ¥ helt oslagbara actionscener. Den ena innehÃ¥ller en flygande pansarvagn. Den andra ett gäng fraktcontainrar. Scenerna är oerhört uppfinningsrika och jag sitter och gapar av förtjusning […] ’The A-team’ lyckas vara trogen sin förlaga men om detta är en förtjänst är svÃ¥rt att säga – serien var ju inte sÃ¥ bra”, funderar Jane Magnusson. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”… teamet ska Ã¥terupprätta sin heder, kämpa för rättvisan och hämnas under akrobatiska Action man-stunts, helst i olika typer av flygmaskiner, medan de levererar skojiga oneliners […] Det är jättemycket action för pengarna …”, tycker Karoline Eriksson. Omdöme: 3/6.

Aftonbladet
Filmen ”… utspelas i en effektfylld serietidningsvärld, där det är viktigare att komma fort fram än att förklara […] Till sist smäller och blixtrar det sÃ¥ mycket att det kan vara svÃ¥rt att se vad som händer. Man blir mer bedövad än berörd”, upplevde Jens Peterson. Omdöme: 3/5.

Film.nu
”Att sÃ¥ga en film är som ’A-Team’ känns lika förutsägbart som julafton. SÃ¥ vi gör processen kort och konstaterar direkt att ’A-Team’ är kass,” skriver Magnus Blomdahl. Omdöme: Tummen ned.

 

Streetdance 3d

Dagens Nyheter
”Dialogen och skÃ¥despeleriet hÃ¥ller lika lÃ¥g klass som i de amerikanska förebilderna […] BehÃ¥llningen är, inte helt oväntat, dansscenerna som effektivt utnyttjar 3d-tekniken. Fotot är ocksÃ¥ intressant. Aldrig förr har London sett sÃ¥ amerikanskt ut. Här finns inga regniga, grÃ¥ gator. Allt badar i ett gyllenbrunt Jerry Bruckheimer-ljus”, tycker och ser Fredrik Strage. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Halva filmen harvar runt i konflikterna som uppstÃ¥r där […] Resten vigs Ã¥t dansscenerna, som är snygga men inte överväldigande […] Charlotte Rampling i rollen som balettskolans rektor är en oväntad lisa i en i övrigt tunn och skränig film, där eftertänksamma ögonblick dränks i övertydliga emolÃ¥tar, och där bÃ¥de dialog och karaktärer är direktimporterade frÃ¥n valfri standardsÃ¥pa”, skriver Karin Svensson. Omdöme: 2/6.

Aftonbladet
”’Streetdance 3D’ mÃ¥ vara brittisk och gjord i 3D – men den följer i exakt samma fotspÃ¥r som Ã¥tskilliga amerikanska dansfilmer har gÃ¥tt i tidigare. Det är förutsägbart, genant och rent gräsligt dÃ¥ligt agerat. Men dansscenerna är svÃ¥ra att värja sig mot – och botgör för Ã¥tminstone en del av alla pinsamheter”, anser Karolina Fjellborg. Omdöme: 2/5.

 

Nanny McPhee och den magiska skrällen

Dagens Nyheter
”NÃ¥gonstans anas en ambition att göra nÃ¥got bra för barn. I virrvarret av lösa trÃ¥dar fÃ¥r man dock aldrig en chans att bli verkligt engagerad […] Men visst: Sätt brittiska skÃ¥despelare i en godmodig historia förlagd till vacker landsbygd, och de kan nästan inte göra bort sig. Hade deras replikföring fÃ¥tt bidra till atmosfären, som nu försmäktar i den klanglösa dubbningen, hade det nog varit frestande att höja betyget”, funderar MÃ¥rten Blomkvist. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Det är inne med uppfostran. Nannyprogram sänds i otaliga tv-kanaler, ständigt nya böcker ges ut, experter uttalar sig i samtliga medier och Unga Klara planerar en serie pÃ¥ temat till hösten. Och sÃ¥ fÃ¥r nu den andra filmen om den häxliknande Nanny McPhee premiär. Som fenomen är den högintressant, som estetiskt uttryck vedervärdig […] Är man intresserad av barnuppfostringsfrÃ¥gor ska man gÃ¥ och se Nanny McPhee i studiesyfte – men ta för guds skull inte med nÃ¥gra barn!”, uppmanar Malena Janson. Omdöme: 1/6.

Aftonbladet
”Första filmen (2005) blev en stor framgÃ¥ng runt hela världen. Det är lätt att förstÃ¥ varför. Det var en gammaldags filmsaga, med humor och lite lagom sockrig moral […] De som gillade första filmen, blir knappast besvikna”, anser Jan-Olov Andersson. Omdöme: 3/5.

Recensionskrönikan 4 juni

Kommissarie Späck. Foto: SF Film.

Kommissarie Späck. Foto: SF Film.

”Kommissarie Späck” bÃ¥de hyllas och sÃ¥gas i veckans recensionskrönika. Lasse Hallströms ”Dear John” hÃ¥ller sig med nöd och näppe pÃ¥ plussidan.

Kommissarie Späck

Dagens Nyheter
”’Kommissarie Späck’ är betydligt roligare än liknande buskis. Som snutparodi slÃ¥r den även ’Kopps’ eftersom Fredde Granberg har detaljstuderat amerikansk slapstick som ’Top secret!’ och ’Den nakna pistolen’. Under sin första halvtimme lyckas ’Späck’ inkludera nästan lika mÃ¥nga skämt per minut som förebilderna […] Det är frestande att ge ’Späck’ ett högre betyg eftersom den satsar pÃ¥ brutala garv och undviker den juldagspremiärsmysiga familje feeling som sänker sÃ¥ mÃ¥nga svenska komedier. Tyvärr tappar filmen tempot under sin andra halva”, anser Fredrik Strage. Omdöme: 2/5

Svenska Dagbladet
”Tjockskämten och sexskämten dominerar en story som tycks skriven av och för nyfjuniga 13-Ã¥ringar […] Späck är en ganska eländig rulle, speciellt när man ger avkall pÃ¥ svenskheten till förmÃ¥n för amerikanska förebilder, kvartssekelgamla sÃ¥dana, som man dessutom behärskar lagom bra. Jävla onödigt”, tycker Jan Lumholdt. Omdöme: 2/6

Aftonbladet
”Bland de bättre stunderna finns en drift med tyska skÃ¥despelare och dÃ¥lig dubbning, samt ett förvirrat möte mellan Späck och hans dotter pÃ¥ en krog. Att använda Gullan Bornemarks ’Sudda sudda sudda bort din sura min’ som en sorts psykiatriskt ledmotiv är ocksÃ¥ fyndigt. Men det är för lite. Det känns som om de korta Späck-parodierna pÃ¥ Guldbaggegalorna för ett par Ã¥r sedan hade fler skratt per minut. I stället för en parodi pÃ¥ svensk film blir ’Kommissarie Späck’ ännu en seg svensk film. Det är inget att skratta Ã¥t”, skriver Jens Peterson. Omdöme: 2/5

Film.nu
”Den stundtals förekommande billiga humornivÃ¥n kompenseras med briljant, komiska scener som lockar fram asgarv. Som när boven skjuts à la slutscenen i ’Scarface’ med hundra skott i slow motion, reser sig upp och blir skjuten med hundra skott till. Eller när Irene Snusk i snygg Matrix-stil fÃ¥ngar upp kakor och kaffe som flyger genom luften […] Betyget blir med beröm godkänt för Fredde och gänget”, anser Christina Gaki. Omdöme: Tummen upp.

 

Dear John

Dagens Nyheter
”Hallströms gÃ¥va till Amerika är inte kvinnoporträtten utan hans otvunget gestaltade känsliga pojkar och män. Berättelsen om John, hans bakgrund, hans pappa och hans kärlek, är gripande. Om man bara nÃ¥gorlunda hade anpassat manuset till Johns kroppsliga och själsliga begränsningar, om man hade valt hans perspektiv och inte tillÃ¥tit publiken att förstÃ¥ mer än han förstÃ¥r när han förstÃ¥r det, sÃ¥ hade det varit betydligt svÃ¥rare att hÃ¥lla tillbaka tÃ¥rarna. NÃ¥gorlunda räcker det för en snyftare”, skriver Kerstin Gezelius. Omdöme: 2/5

Svenska Dagbladet
”Det är välproducerat, välspelat och välfotograferat men föga omtumlande. Snyggt men aldrig sexigt – trots att kärlek, längtan och Ã¥trÃ¥ är det nav som handlingen utspelas kring […] För tillfället arbetar Hallström med The danish girl, en film om den första personen som bytte kön, med Nicole Kidman i huvudrollen. Han har även lÃ¥ngt gÃ¥ngna planer pÃ¥ en berättelse om de Beauvoir och Sartre och deras öppna förhÃ¥llande. Jag hoppas innerligt att det tas ut större svängar i de produktionerna”, skriver Malena Janson. Omdöme: 3/6

Aftonbladet
”Det är en väldigt amerikansk historia […] I USA har Hallström ibland fÃ¥tt kritik för att sentimentalisera sina historier. Här inbillar jag mig att de dragen redan fanns i förlagan, Nicholas Sparks roman. Han brukar skriva riktiga snyftare. Här är det snarare Hallströms styrkor – personregin och det följsamma bildarbetet, kemiskt befriat frÃ¥n konstiga kameravinklar eller häftiga klipp – som räddar och ibland lyfter en rätt banal historia”, anser Jan-Olov Andersson. Omdöme: 3/5

Film.nu
“Dear John är Ã¥rets kanske hittills bästa kärleksfilm. Det den saknar i originalitet kompenserar den med lysande skÃ¥despelarprestationer. Med Nicholas Sparks litterära förlaga som grund är ett misslyckande ouppnÃ¥eligt, även om en del intressant frÃ¥n boken utelämnats i filmen […] Rollbesättningen är i det närmaste perfekt, alla är som skapta för sina roller […] ’Dear John’ stÃ¥r egentligen inte ut frÃ¥n massan, vilket Lasse Hallströms filmer aldrig gjort (även om ’Chocolat’ var en fullträff), men är likväl klart sevärd. Är du lika svag för passionerad kärlek och amerikansk patriotism post-9/11 som jag kommer du ha svÃ¥rt att hÃ¥lla tillbaka tÃ¥rarna”, tror Oscar Krooni. Omdöme: Tummen upp.

Recensionskrönikan 28 maj

Sex and the city 2. Foto: Sandrew Metronome

Sex and the city 2. Foto: Sandrew Metronome

Kritikerna är eniga när det gäller ”Sex and the city 2” – filmen förtjänar att sÃ¥gas längs med fotknölarna. Vi tar även en titt pÃ¥ veckans andra premiär, ”Youth in revolt”, i recensionskrönikan.

Sex and City 2

Dagens Nyheter
”… Ett megaminus med SATC2 är att den andats billighet och vulgaritet. Produktplaceringen av Pringles med arabiskt text blir en sorts sammanfattning av ambitionsnivÃ¥n. Och sexskämten tycks vara köpta pÃ¥ Galne Gunnar. En konststycke med tanke pÃ¥ att tjejernas samlade klädkonto överstiger Tchads BNP […] Men när den dramaturgiska och intellektuella nivÃ¥n ligger pÃ¥ minus noll kan ingen Birkinväska i världen rädda eländet”, konstaterar Helena Lindblad. Omdöme: 1/5.

Svenska Dagbladet
”Men den toxiska kombination av idétorka, smaklöshet och total begÃ¥vningsbrist som här uppvisas bedövar dina sinnen och efterlämnar elaka frätskador i hjärnan. Man vacklar ut i verkligheten, fÃ¥nigt tacksam över att den onda drömmen till slut tog slut”, upplevde Jan Söderqvist. Omdöme: 1/6.

Aftonbladet
”Sex and the city 2 är inte ett totalt haveri i alla avseenden. De exotiska inspelningsplatserna i Marocko är en estetiskt tilltalande kuliss, och det finns ett par roliga och tänkvärda scener […] Och att förlägga handlingen till Mellanöstern för att kunna skapa vÃ¥gad humor kring kvinnlig sexualitet … Ja – är inte det att sparka in vidöppna dörrar sÃ¥ vet jag inte vad som skulle kunna vara det”, anser Karolina Fjellborg. Omdöme: 2/5

Film.nu
”Filmen känns spretig och en aning ostrukturerad dÃ¥ den touchar lätt pÃ¥ mÃ¥nga ämnen. Men framförallt är den fylld av ”exotiska” äventyr som säkert var grymt roligt att spela in men som bara är ett överdÃ¥digt och intetsägande frosseri i lyx och ’exotism’ för oss Ã¥skÃ¥dare […] Sex and the City 2 är varken bättre än ett genomsnittligt avsnitt av tv-serien eller mer explorativ. Den är dyrare och bra mycket längre, men allt som sägs har redan blivit sagt förut […] Hoppas denna framgÃ¥ngsrika franchise fÃ¥r sitt slut här, för ingen vill väl se en 80-Ã¥rig Samantha ragga upp 25-Ã¥riga skötare pÃ¥ Ã¥lderdomshemmet i Aruba, eller?”, frÃ¥gar sig Oscar Krooni. Omdöme: Tummen ned.

 

Youth in revolt

Dagens Nyheter
”Youth in revolt, är söt, skojig och välspelad. Men regissören Miguel Arteta, som tidigare har skildrat emotionellt hämmade män i komedin ’Chuck & Buck’, berättar historien pÃ¥ ett sätt som är mer flamsigt än engagerande. I grund och botten är det bara lÃ¥nekortet pÃ¥ biblioteket som skiljer Nick Twisp frÃ¥n de hundratals killar som försökt bli av med oskulden i amerikanska komedier sedan sjuttiotalet. ’Youth in revolt’ blir aldrig mer än en intellektuellt poserande ’American pie’ skriver Fredrik Strage. Omdöme: 3/5.

Aftonbladet
”Det börjar med en onanerande yngling och ’Youth in revolt’ är pÃ¥ mÃ¥nga sätt en väldigt typisk amerikansk ungdomsfilm. Men den har en lite egen skruvad ton, och ett tag skapar det en mer intressant film. SÃ¥ smÃ¥ningom gÃ¥r det för lÃ¥ngt och överstyr och dÃ¥ blir allt sämre”, anser Jens Peterson. Omdöme: 2/5.

Film.nu
Inte ens den sÃ¥ vanligt underbara Steve Buscemi blommar i rollen som Nicks pappa, han är arg och endimensionell. Filmen har även problem med sin kvinnosyn. […] Nu är inte allting dÃ¥ligt med ’Youth in revolt’, mis-en-scènen är behaglig och det finns vissa poänger här och där. Problemet är att jag vill tycka om ’Youth in revolt’ men gör det inte. Har du missat ’Superbad’ sÃ¥ rekommenderar jag den istället”, skriver Christina Louma. Omdöme: Tummen ned.

Recensionskrönikan 21 maj

Greta Gerwig, Rhys Ifans och Ben Stiller i Greenberg. Foto: SF

Greta Gerwig, Rhys Ifans och Ben Stiller i Greenberg. Foto: SF Film

”Greenberg” med en neurotisk Ben Stiller och dokumentären ”Hur kunde hon” är veckans biopremiärer.

Greenberg

Dagens Nyheter
”… (Noah) Baumbach är suverän pÃ¥ det nedtonade vansinnet, dialogen är sensationell, ofta sanslöst rolig, spelet är prickfritt och ljudet används ovanligt skickligt för att flytta in i huvudet pÃ¥ karaktärerna. Hantverket är sÃ¥ överlägset det mesta i genren att filmen är en ren njutning medan den pÃ¥gÃ¥r.
Men det är kvaliteten, inte dramat, som fÃ¥r hÃ¥ren att resa sig pÃ¥ armarna. När allt är över oroar jag mig mer för Rogers vän (den underbare Rhys Ifans) och den sjukliga schäferhunden än för Roger och Florence. Och det var kanske inte meningen”, anser Kerstin Gezelius. Omdöme: 4/5.

Svenska Dagbladet
”Baumbach styrka är han vÃ¥gar utmana vÃ¥ra invanda uppfattningar om skÃ¥despelare genom att placera dem i nya och oväntade roller, lÃ¥ta en glamourgirl som Nicole Kidman spela osympatisk bitch som i förra filmen eller som i nya filmen Greenberg lÃ¥ta komikern Ben Stiller spela ett överkänsligt nervvrak […] Det är välspelat, finstämt, och pÃ¥ alla sätt vällovligt – visst finns här även en och annan lustig replik – men är ändÃ¥ ack sÃ¥ tunt. För tunt helt enkelt”, tycker Jeanette Gentele. Omdöme: 3/6.

Aftonbladet
”Roger Greenberg är en koncentration av alla neurotiska figurer Ben Stiller spelat […] Det finns mycket ilska och Ã¥ngest i ”Greenberg”. Jag tycker mycket om Noah Baumbachs ’The squid and the whale’, nÃ¥got mindre om ’Margot and the wedding’ [sic] och ’Greenberg’ fortsätter ner i det deprimerande träsket av frustrerade förhÃ¥llanden. SkÃ¥despelarna är mycket bra, och det blir aldrig ointressant. Greenberg är elak och sarkastisk, hans kontaktlöshet är plÃ¥gsam och Baumbach hittar en del humor i eländet. Terapi för självplÃ¥gare”, skriver Jens Peterson. Omdöme: 3/5.

Film.nu
“Greenberg är en väldigt enkel film (vilket inte betyder samma sak som simpel eller enkelspÃ¥rig). Han mÃ¥r helt enkelt inte bra, och han lÃ¥ter det gÃ¥ ut över sina vänner, vilket är det vi ser pÃ¥ duken. Och visst gör det lite extra ont när det är charmtroll som Gerwig och Rhys Ifans som fÃ¥r ta smällarna”, recenserar Stephan Ramstedt. Omdöme: Tummen upp.

 

Hur kunde hon

Dagens Nyheter
”Ingela Lekfalks porträtt av Lillemor är uppbyggt pÃ¥ lÃ¥nga tagningar och eftertanke. Anders Bohman och Stefan Larsson har fotat en mycket enslig, klinisk men vacker film. Skeendet är sprängstoff och borde dra i gÃ¥ng en orkandebatt. Förblir det tyst om Lillemor och hennes öde är det ett tecken pÃ¥ att hon som hivpositiv fortfarande är en paria”, skriver Jane Magnusson Omdöme: 4/5.

Svenska Dagbladet
”Det är sÃ¥ mycket annat som aldrig blir sagt, sÃ¥ mÃ¥nga andra frÃ¥gor än den om hur hon kunde som aldrig blir ställda […] Vad var det som hände mellan man och hustru under den tid som gÃ¥r mellan det att hennes sjukdom avslöjades och det att han polisanmälde henne? Man kan ju gissa, men varför ska man behöva göra det? Ex-mannen har avböjt medverkan, meddelas det i eftertexterna, men det innebär ju inte att man helt mÃ¥ste förbigÃ¥ saken. I sitt avböjande hänvisar han till tidigare uttalanden i media, och dÃ¥ kan man ju referera och diskutera dessa. Istället glider filmen besvärat undan hela den process som de facto resulterar i en lÃ¥ng fängelsevistelse och en förlorad vÃ¥rdnadstvist. Det är ju här dramat finns”, anser Jan Söderqvist. Omdöme: 3/6.

Aftonbladet
”Ã… ena sidan ett människoöde som berör. Ã… andra sidan en film som undviker allt för mÃ¥nga viktiga frÃ¥gor. Och det finns nästan inget mer irriterande än personporträtt som är ofullständiga […] Mycket saknas tyvärr i filmen. Ã…tskilliga Ã¥r i Lillemors liv, före äktenskapet. Vad hon arbetar med. Varför maken polisanmälde, han kunde ju bara skilt sig. Och med tanke pÃ¥ att hon uppmanades att hÃ¥lla tyst om HIV-smittan i fängelset: Gjorde hon det? Och hur var fängelsetiden?”, tycker Jan-Olov Andersson. Omdöme: 2/5.

Film.nu
”Den enda anledningen till varför man bör se denna film är den oförglömliga scenen där Lillemor mÃ¥ste fÃ¥ en vägbeskrivning till det fängelse hon ska avtjäna sitt straff i. En sÃ¥dan bild av en förbrytare fÃ¥r man inte se i vilken film som helst”, värderar Stephan Ramstedt filmen. Omdöme: Tummen ner.

Recensionskrönikan 14 maj

Cate Blanchett och Russell Crowe i Robin Hood. Foto: UIP

Cate Blanchett och Russell Crowe i Robin Hood. Foto: UIP

Hjälten frÃ¥n Sherwoodskogen gör comeback i veckans krönika. Russel Crowe är ”Robin Hood”. Vi tar även en titt pÃ¥ ”Familjen Jones” och ”En ganska snäll man”.

Robin Hood

Dagens Nyheter
”Det är onekligen bÃ¥de originellt och vÃ¥gat att göra en film med titeln ’Robin Hood’ – och som i ungefär tre minuter, av sammanlagt 140, handlar om just Robin Hood. Ni vet, Sherwood, sheriffen, trikÃ¥er, bakhÃ¥ll och skatteÃ¥terbäringen … Scenografin är filmens bästa detalj. Och sÃ¥ Max von Sydow, 80 Ã¥r, som sir Walter Loxley … Man blir genomlycklig av att bÃ¥de se och höra honom”, tycker Johan Croneman. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Robin Hood är ingen Gladiator, därtill är den alldeles för munter. Medan Maximus var hämnaren som skenade mot sin egen undergÃ¥ng är Robin Longstride en listig opportunist som längtar efter ett bättre liv men som ocksÃ¥ instinktivt vill göra gott … I jämförelse med nästan vilken annan actionfilm frÃ¥n 2000-talet som helst är den dessutom ovanligt snäll i vÃ¥ldsskildringarna. Scott bjuder helt enkelt pÃ¥ ett stycke gammaldags, välspelad matinéunderhÃ¥llning, och det är ganska härligt”, anser Karin Svensson. Omdöme: 4/6.

Aftonbladet
Muskulöst filmberättande, effektiv och spännande action med plats för drama. Ett par matskedar humor. Bitvis en krigsfilm, och den som väntar sig fredlösa som bor i skogen och gör räder mot överheten blir kanske snopen … Musiken vävs snyggt in i helheten … En gammal matinehjälte har fÃ¥tt nytt blod. Det är mycket uppfriskande”, skriver Jens Peterson. Omdöme: 4/5.

Film.nu
”Robin Hood 2010 hÃ¥ller inte. Trots ett par skarpa skurkporträtt (Oscar Isaak som Prins John är inte helt fel), snygga bilder och en Cate Blanchett med skinn pÃ¥ näsan sÃ¥ missar man tavlan med rÃ¥ge. Kanske borde Ridley ha överlÃ¥tit denna till brorsan Tony”, funderar Magnus Blomdahl. Omdöme: Tummen ned.

 

Familjen Jones

Dagens Nyheter
’Familjen Jones’ har ett fantastiskt upplägg. En underhÃ¥llningsfilm som säger mer pÃ¥ 90 minuter än en massa djupsinniga, framÃ¥tblickande tidskriftsartiklar om konsumtionssamhällets framtid och de nya reklamstrategierna när det gäller att skapa nya prylbehov hos oss konsumenter … ’Familjen Jones’ mÃ¥ ha sitt största existensberättigande som diskussionsunderlag, men den är bra underhÃ¥llning ocksÃ¥ – ett gott stycke i alla fall … Men jag blir ändÃ¥ riktigt upplivad av att en film som är tvättäkta konsumtionskritisk – och inte lÃ¥tsas som att det pÃ¥ riktigt gÃ¥r att shoppa bort sin Ã¥ngest – över huvud taget blir till”, anser Helena Lindblad. Omdöme: 3/5.

Svenska Dagbladet
”Familjen Jones är inte alls nÃ¥gon familj, utan fyra drillade marknadsföringsproffs, ett levande annonsuppslag som demonstrerar nya och dyra produkter för hela grannskapet och skapar ett sug efter omedelbar, glamourös förnyelse. Och samtidigt som grannarna kämpar med akut konsumtionsstress, kämpar fejkfamiljen Jones med att hÃ¥lla sÃ¥väl masken som de egna känslorna i kort koppel. Innerst inne är dessa livsstilsmannekänger ocksÃ¥ människor … Regidebutanten Derrick Borte mjuknar en aning mot slutet och tappar en del av skärpan. Men angenämt länge levererar filmen en intelligent balanserad, sötsurt sorgsen sedesskildring frÃ¥n de stora köpfesternas tid. Den resonerar kring gränserna för översäljande, samtidigt som den vältrar sig i produktplaceringar som i det här sammanhanget ironiskt nog är helt oklanderliga”, skriver Jan Söderqvist. Omdöme: 4/6.

Aftonbladet
”Filmen vill vara en tankeställare, och är välgjord med David Duchovny och Demi Mooresom det attraktiva paret. Gary Cole och Glenne Headly spelar grannarna som förgäves försöker uppnÃ¥ samma coolhet och självsäkerhet … Börjar bra som en cynisk satir över tron pÃ¥ att shoppa sig lycklig. Filmen har svÃ¥rare när den försöker hitta ett hjärta innanför produktplaceringen”, tycker Jens Peterson. Omdöme: 3/5.

Film.nu
”När den briljanta idén var kläckt var det tydligen slut pÃ¥ kreativiteten för sÃ¥ mycket mer händer inte. Bara nÃ¥gra lama försök till sidohistorier som har ambitionen att tillföra ytterligare djup, men bara stannar pÃ¥ ytan och faktiskt mest känns som utfyllnad”, skriver Christina Gaki. Omdöme: Tummen ned.

 

En ganska snäll man

Dagens Nyheter
”Hans Petter Moland regisserar med humor. SkarsgÃ¥rd och de andra skÃ¥despelarna är intressanta, och det finns en hel del slipad, rolig dialog. Men det hjälper inte: det pubertala i hela tilltaget slÃ¥r igenom och det slutar som Aki Kaurismäki i pilsnerfilmtappning. Det blir flabbigt och grabbigt, och i flinandet Ã¥t kvinnorna i sexscenerna, som ska vara skoj, röjs en ganska osympatisk manlighet”, skriver MÃ¥rten Blomkvist. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”De uppmärksammade sexscenerna i `En ganska snäll man´ är dock ren lyteskomik. Det är som ett larvigt sexskämt: Första gÃ¥ngen kul, andra gÃ¥ngen plumpt. Tredje gÃ¥ngen borde man enligt det envisa upprepandets humorlogik skratta igen”, tycker Hynek Pallas. Omdöme: 3/6.

Aftonbladet
”Det är lite som en Kaurismäki-film, fast gjord med betydligt mer lättsamt handlag. Moland hittar alltid rätt ton i blandningen av sunkig vardagsrealism och skruvad komedi. Suverän hjälp har han av SkarsgÃ¥rd. Hans komiska tajming och lakoniska uppträdande gör att hans Ulrik, med alla sina brister, blir en mycket älskvärd slarver”, anser Jan-Olov Andersson. Omdöme: 4/5.