Greta Gerwig, Rhys Ifans och Ben Stiller i Greenberg. Foto: SF Film
”Greenberg” med en neurotisk Ben Stiller och dokumentären ”Hur kunde hon” är veckans biopremiärer.
Greenberg
Dagens Nyheter
”… (Noah) Baumbach är suverän pÃ¥ det nedtonade vansinnet, dialogen är sensationell, ofta sanslöst rolig, spelet är prickfritt och ljudet används ovanligt skickligt för att flytta in i huvudet pÃ¥ karaktärerna. Hantverket är sÃ¥ överlägset det mesta i genren att filmen är en ren njutning medan den pÃ¥gÃ¥r.
Men det är kvaliteten, inte dramat, som fÃ¥r hÃ¥ren att resa sig pÃ¥ armarna. När allt är över oroar jag mig mer för Rogers vän (den underbare Rhys Ifans) och den sjukliga schäferhunden än för Roger och Florence. Och det var kanske inte meningen”, anser Kerstin Gezelius. Omdöme: 4/5.
Svenska Dagbladet
”Baumbach styrka är han vÃ¥gar utmana vÃ¥ra invanda uppfattningar om skÃ¥despelare genom att placera dem i nya och oväntade roller, lÃ¥ta en glamourgirl som Nicole Kidman spela osympatisk bitch som i förra filmen eller som i nya filmen Greenberg lÃ¥ta komikern Ben Stiller spela ett överkänsligt nervvrak […] Det är välspelat, finstämt, och pÃ¥ alla sätt vällovligt – visst finns här även en och annan lustig replik – men är ändÃ¥ ack sÃ¥ tunt. För tunt helt enkelt”, tycker Jeanette Gentele. Omdöme: 3/6.
Aftonbladet
”Roger Greenberg är en koncentration av alla neurotiska figurer Ben Stiller spelat […] Det finns mycket ilska och Ã¥ngest i â€Greenbergâ€. Jag tycker mycket om Noah Baumbachs ’The squid and the whale’, nÃ¥got mindre om ’Margot and the wedding’ [sic] och ’Greenberg’ fortsätter ner i det deprimerande träsket av frustrerade förhÃ¥llanden. SkÃ¥despelarna är mycket bra, och det blir aldrig ointressant. Greenberg är elak och sarkastisk, hans kontaktlöshet är plÃ¥gsam och Baumbach hittar en del humor i eländet. Terapi för självplÃ¥gare”, skriver Jens Peterson. Omdöme: 3/5.
Film.nu
“Greenberg är en väldigt enkel film (vilket inte betyder samma sak som simpel eller enkelspÃ¥rig). Han mÃ¥r helt enkelt inte bra, och han lÃ¥ter det gÃ¥ ut över sina vänner, vilket är det vi ser pÃ¥ duken. Och visst gör det lite extra ont när det är charmtroll som Gerwig och Rhys Ifans som fÃ¥r ta smällarna”, recenserar Stephan Ramstedt. Omdöme: Tummen upp.
Hur kunde hon
Dagens Nyheter
”Ingela Lekfalks porträtt av Lillemor är uppbyggt pÃ¥ lÃ¥nga tagningar och eftertanke. Anders Bohman och Stefan Larsson har fotat en mycket enslig, klinisk men vacker film. Skeendet är sprängstoff och borde dra i gÃ¥ng en orkandebatt. Förblir det tyst om Lillemor och hennes öde är det ett tecken pÃ¥ att hon som hivpositiv fortfarande är en paria”, skriver Jane Magnusson Omdöme: 4/5.
Svenska Dagbladet
”Det är sÃ¥ mycket annat som aldrig blir sagt, sÃ¥ mÃ¥nga andra frÃ¥gor än den om hur hon kunde som aldrig blir ställda […] Vad var det som hände mellan man och hustru under den tid som gÃ¥r mellan det att hennes sjukdom avslöjades och det att han polisanmälde henne? Man kan ju gissa, men varför ska man behöva göra det? Ex-mannen har avböjt medverkan, meddelas det i eftertexterna, men det innebär ju inte att man helt mÃ¥ste förbigÃ¥ saken. I sitt avböjande hänvisar han till tidigare uttalanden i media, och dÃ¥ kan man ju referera och diskutera dessa. Istället glider filmen besvärat undan hela den process som de facto resulterar i en lÃ¥ng fängelsevistelse och en förlorad vÃ¥rdnadstvist. Det är ju här dramat finns”, anser Jan Söderqvist. Omdöme: 3/6.
Aftonbladet
”Ã… ena sidan ett människoöde som berör. Ã… andra sidan en film som undviker allt för mÃ¥nga viktiga frÃ¥gor. Och det finns nästan inget mer irriterande än personporträtt som är ofullständiga […] Mycket saknas tyvärr i filmen. Ã…tskilliga Ã¥r i Lillemors liv, före äktenskapet. Vad hon arbetar med. Varför maken polisanmälde, han kunde ju bara skilt sig. Och med tanke pÃ¥ att hon uppmanades att hÃ¥lla tyst om HIV-smittan i fängelset: Gjorde hon det? Och hur var fängelsetiden?”, tycker Jan-Olov Andersson. Omdöme: 2/5.
Film.nu
”Den enda anledningen till varför man bör se denna film är den oförglömliga scenen där Lillemor mÃ¥ste fÃ¥ en vägbeskrivning till det fängelse hon ska avtjäna sitt straff i. En sÃ¥dan bild av en förbrytare fÃ¥r man inte se i vilken film som helst”, värderar Stephan Ramstedt filmen. Omdöme: Tummen ner.