Författare: Magnus Blomdahl

Hellboy 2 är ett måste

Givetvis ska man gå och se Hellboy 2! Som helhet spelar den på samma spelplan som 1:an, men bitvis överglänser den med råge denna samt allt på dagens repertoar. Den är otroligt snygg och dessutom rätt rolig. Ett bevis på att actionfilm kan göras på ett i alla fall litet annorlunda sätt.

Annars så känns det tyvärr som om Del Toro är rätt låst fram till 2017 (det är rätt lång tid) med The Hobbit, Frankenstein, Drood och ngt slags vampyrprojekt i bokformat. Jag tycker inte alls om att veta så mycket om en regissörs framtid. En film i taget, tack! Och mer vampyrer … hmm. Visst, True Blood är bra och även Night Watch men jag har ärligt talat svårt att se vad det är som lockar begåvade människor till att ta i tu med ett sådant uttjatat ämne. Tråååkigt!

För er som bor runt Stockholm så är det självklart True Norwegian Black Metal som gäller, på Galleri Operatingplace, våning 3 i varuhuset PUB.

Argento och sentida vampyrer på rätt spår

Argentos Mother of Tears har delat publiken i två delar, ena halvan (den största) hatar den och den andra hyser motsatta känslor. Jag hamnar kanske mittimellan någonstans, i den Argentska skärselden. Troligtvis är det där i mellanlägret som en Argento film kommer till sin fulla rätt: när man inte riktigt vet vart man har filmen, karaktärerna, storyn, någonstans. När varje minut tenderar att överraska en och de starkaste av känslor strilar över ens ryggrad i jämna, stötvisa, intervaller. Kort sagt: Mother of Tears är en värdig uppföljare till Suspiria och Inferno. Ain’t it cool la nyligen upp en givande intervju med mästaren (får man väl ändå ge honom) där han snackar Mother of Tears, Giallo och Adrian Brody. Här.

Tänkte att ag bara skulle ge HBO serien True Blood en chans, glutta på första avsnittet och sedan (trodde jag) aldrig mer se skiten, kunna avfärda den som ännu en successiv degradering av den från början så originella och fantastiska vampyrismen. Ärlgt talat så är blotta ordet ”vampyr” tillräckligt för att få mig kräkas blod, eller att i alla fall vilja kräkas blod. Men, det kommer alltid ett ”men”, True Blood är jättebra! Jag är fast. Visst finns det en del saker att klaga på, skådespeleriet håller inte alltid, men som helhet är det en njutbar cajun inspirerad rätt vi bjuds på där svart humor blandas med våld, naket och allmänt trams. Läste att S.2 har fått go och det tycker jag låter alldeles utomordentligt, än så länge iaf.

Aktuellt för Stockholms Filmfestival?

Trailern för Marcel Sarmiento och Gadi Harels coming of age indie rulle (jo, visst är den indie!) Deadgirl ligger nu uppe på filmens hemsida. Deadgirl är en av de filmer jag längtar mest efter just nu, mycket positiva festivalrecensioner och en story som verkar rätt stötande talar absolut för en speciell film. Två tonårspojkar upptäcker en död flicka och bestämmer sig för att hålla hemligheten för sig själva, det hela spårar ur, eskalerar, blir mer och mer skruvat. Nekrofili påstås förekomma. Höjdarfilm alltså! Återigen ber jag till högre makter (Stockholms Filmfestival i det här fallet) om att uppfylla min önskan. Bara Deadgirl ensam hade återigen gjort deras Twilight Zone sektion till vad den en gång var: något unikt. Men när de ändå håller på och renoverar skulle de ju lika gärna pussla in Feast 2 också. Fan vilken trashig trailer.

[youtube 3qPv54a4ICw]

Samma regissör som i 1:an, han den där killen som vann Ben Affleck och Matt Damon såpan för hundra år sedan. Feast 1 är i alla fall fanfuckingtastisk så man kan ju alltid hoppas på det bästa.

Intervjun

Imorgon är det dags för min telefonintervju med legendaren Alexandre Aja. Jag har förberett mig in i minsta detalj. Ingenting får gå fel. Här är mina frågor:

1. Hur gör man egentligen en bra skräckfilm?
2. Får du inte dåligt samvete av att ideligen skrämma människor från vettet?
3. Dina fem partytips?
4. Föredrar du tjejer, killar eller djur?
5. (i fall att svaret på fråga 4:a är ”djur”.) Vilket djur föredrar du?
6. Har du någon gång känt att du gått över gränsen?
7. Vad gör din mamma och pappa?
8. Om du inte blivit skräckfilmsregissör, vad hade du blivit då?
9. Hur mycket pengar tjänar du?
10. Skulle du kunna tänka dig att syssla med reklam eller porr?

Intervjun kommer att läggas upp här på Film.nu

Dags för videovåld igen!

Nog för att seriemördare känns lite väl uttjatade, på film i alla fall, men jag måste bara rekommendera Adam Masons kortfilm Prey. Mason har ju tidigare gjort bl a Broken och Devil’s Chair tillsammans med Simon Boyes (läs min intervju med de båda herrarna här.) men i det här fallet verkar det som om han regisserat allena.

Prey bygger på fallet Robert Hansen, Alaskas första och hitills enda seriemördare, som fick en kick av att jaga … människor. Filmens dryga fem minuter känns perfekta och även sceneriet (inspelad i Norge), svepande bilder i motljus på galningen Hansen som viftar med sitt älskade gevär mot någon stackars halvnaken (i bästa fall) kvinna som kämpar på i den meterdjupa snön. Ingen har påstått att det är lätt att vara människa. Dessutom med Bon Jovis Living on a Prayer på scoret. Kolla in videon först, sedan Prey …

[youtube nE11Zrrp24I]

Motsägelsefullt. Prey är en film man tycker om men man vet inte riktigt varför. Faktum är att det känns som en reklamfilm för seriemord. Lite grann som The Warriors för gatuvåldet (eller Sökarna för den delen) Men det funkar otroligt bra! Den är dessutom lite rolig, man vet inte riktigt varför den bara är det. Ni kommer att förstå när ni sett den. Klicka här om du känner dig lockad.