Nytt filmprojekt!

Först och främst så måste jag berätta att jag såg The Wackness i veckan. Väldigt bra film måste jag säga! Huvudrollen säljer gräs (det olagliga ni vet) med sin glassvagn… Vad mer behöver jag säga?

Aja nu till huvudsaken. Jag har tänkt en stund på att göra ett lite kortare filmprojekt med ganska mycket visuella effekter. Vad jag har tänkt på är att ha med så lite folk som möjligt. Det gör ju att man blir beroende av mindre personer. Viktigt var också att det skulle utspela sig på en plats som är lätt tillgänglig. Det skulle också vara möjligt att tillverka billig men snygg rekvisita.

Vad jag kom fram till var en fightingscen med lightsabers som på Star Wars. Lite nördigt (kanske mycket), ja! Men det fyller mina krav. Den kan vara kort, kan använda mycket visuella effekter och behöver inte ha mycket folk. Man kan spela in i skogen eller något fält, det är ju alltid lätt tillgängligt. Rekvisita ska inte vara jättesvår att tillverka och inte för dyrt heller.

Jag har skrivit ett litet manus på vad själva storyn ska vara. Det ska vara en jedi som går igenom en skog/fält och får flera ”visions” där han ser en jedi som blir anfallen av en sith. Vilket leder fram till att han själv får fightas. Den kommer heta The Ambushers troligen. Mer om handlingen kommer jag inte lägga upp eftersom det ska vara lite överraskningsmoment.

Det ska bli kul att göra det här och jag tror själva inspelningen kommer gå fort, men förarbetet, koreografiarbetet och fixa rekvisita kommer nog ta lite tid. Men det som tar mest tid är ju de visuella effekterna. Tack vare att det är lightsabers. Och det är något jag har tänkt ut en liten grej som ska göra jobbet snabbare åt mig. Den fungerar i teorin men är ej testad än. Så det får bli något som jag förhoppningsvis använder för första gången nu.

Givetvis ska jag uppdatera här varje gång jag har något att berätta. Kommer också visa upp lite klipp från filmen och kanske fixa någon tutorial på någon visuell effekt i kortfilmen. Vi börjar förmodligen inspelningen i mars-april någon gång.

Sveriges svar på Se7en

Snart har Dennis Iliadis version av The Last House on the Left premiär. Strage kallar den för ”ännu en onödig nyinspelning av en skräckklassiker” frågan är bara om förhandskritiken är befogad, eller ens om det är tal om en nyinspelning. Likt Rob Zombies Halloween verkar det nämligen mer handla om en helt ny film på ungefär samma tema, namnet känns mest ditklämt för att bolaget ska gå med vinst. Jag tycker det ska bli intressant att se den, det verkar som om de lagt fokus på andra saker än i Wes Cravens film samt att de förhoppningsvis har tagit bort buskissnutarna … Trailern kan ni se minst 4 gånger här.

Om det nu finns någon som undrar vad som hänt den underliga konstallationen David och Leon Flamholc så bor sedan ett tag tillbaka i London där de fortsatt sin filmiska bana. Här kan ni se alla filmer de gjort … Man behöver inte, men man kan, om man vill och det vill man ju? Synd bara att de inte fått tag på SVT dokumentären som handlade om deras flykt ifrån Sverige efter det att Lithivm sågats sönder och samman. Där kan man bl a få avnjuta en stenad (nja) David på en nostalgisk englandsfärja samt en mängd bittra kommentarer om det svenska filmklimatet. Lite taskigt kan tyckas, det handlar ju ändå om mannen (männen, far och son) som gett oss Sveriges svar på Se7en.

Danny Boyle imponerar som debutant

Att Danny Boyle gör ännu en bra film är inte särskilt överraskande. Att Danny Boyle gör sin bästa film någonsin är däremot det. Slumdog Milionaire är årets första måste film (ja, jag vet att den kom redan 2008) och du kanske tror att du kan vara utan den … det kan du inte. Slumdog Milionaire är speciell på det sättet att den inte tänker efter före, den bara kör på och just det får en att tänka på alla dessa förstlingar: American Beauty, Clerks, Slacker. Men även Danny Boyles egna ungdomsverk, Shallow Grave och Trainspotting. Danny Boyle har liksom aldrig låtit sig förpassats eller formats av publikens press eller industrins krav på mallade filmer. Visst irrade han bort sig ett tag där efter Trainspotting med A Life Less Ordinary och The Beach men han åtgärdade det snabbt med 28 Days Later, Sunshine och nu Slumdog Milionary. Plötsligt är Danny Boyle en av världens bästa regissörer. Han bara måste vara det. Vem annars skulle kunna mixa socialrealism, Bollywoodestetik, humor och romantik (och sedan sälja in det till mig!) på ett sådant lysande sätt och vidare häfta fast ett sundtrack som rymmer så mycket känsla att bara ett litet, pyttelitet, barn hade kunnat göra det, egentligen. Det är så starkt av honom att behålla lusten till att experimentera, att inte falla till föga för billiga bombastiska publika knep. En annan typ av Boyle hade lätt kunnat luras till att göra Armageddon 2 te x. Men inte denna Boyle, han har karaktär, fanimej!

Felaktig kritik #23434

Två av landets största tidningar ger Kevin Smiths senaste Zack and Miri make a porno lågt betyg. Vilket är rätt ok (fast bara rätt), vad som stör mig är sättet det görs på. Jan Sööderkvist gnäller över att man inte får den porrfilm titeln utlovar (ja du …) medans Jane Magnusson i DN konstaterar följande idioti: Det är bara med tusen pistoler mot tinningen som folk gör porrfilm. Sådant är budskapet. Vidare: Tyvärr tror inte regissören Kevin Smith själv på sin idé. Han tycker att porr och sex och allt som händer nedanför bältet är så fult och smutsigt och eftersom det även är Smith som skrivit manus fylls filmen hela tiden på med nya, invecklade och mer och mer osannolika skäl till varför Zack och Miri gör sin film. Otroligt ­irriterande. Till Jan har jag egentligen inget att tillägga, det säger sig självt att han på något sätt blandat ihop 70-talets mörkervänliga porrbigrafer med dagens biokomplex. Till Jane däremot: Zack and Miris högsta önskan verkar vara att få spela in porrfilm, de lever för att hitta ursäkter så att de kan få uppfylla sin dröm. Det skulle inte förvåna mig om de avsiktligt inte betalar sina räkningar. Och vad gäller din teori om Smiths avsky gentemot nakna guppande kroppar så tror jag att det är mer en allmän aversion han spelar på. Likt Cameron Mitchell (Shortbus) gör han sitt bästa för att vränga bilden som folk har av porr ut-och-in. Sedan så är det ju inte heller en film om porr som Kevin Smith gjort utan en romantisk komedi. Scenen där Zack och Miri knullar på film för första gången är fan-fucking-tastic! Och filmen i sig är det bästa som Kevin Smith gjort sedan Chasing Amy.

Döden i Berlin

I ett stressigt, kallt (20-), Berlin träffar jag en av mina största idoler, Jörg Buttgereit, på ett tomt café. Intervjun tar ungefär 60 min och vi pratar om allt från Joe Coleman till Asia Argento. Han är fan så trevlig och det känns aldrig jobbigt. När vi rundar av så signerar han min Sex, murder, art bok (David Kerekes) och plitar även dit en liten dödskalle. Suveränt! Jag erbjuder mig att betala men tvingas till att ropa tillbaka Jörg då de inte tar kort … sorry Jörg, jag bjuder nästa gång. Innan vi skiljs åt så ger han mig en liten ask. I denna ligger det någonting som ser ut som en bit krokant. Jörg säger att det är en del av ett skallben, att han har putsat den väl och att det inte borde finnas några rester av kött kvar på den. När jag kommer hem så borrar jag ett litet hål i benbiten, penetrerar in ett läderband och knyter smycket runt halsen min. Jörgs kraft går in i mig, jag känner nekrofilin slå ro i mitt hjärta. Det kommer att bli ett bra år.