Månad: december 2006

Igår återvände jag till ett tidigare liv, det kändes nog ungefär som det känns för dem i reklamen. Jag fikade på riktigt, på mitt sätt. Café Edenborg i Sthlm, med en bok och en kompis samt kaffe och kaka. På mitt sätt innebär alltså en timmes intensivt läsande, 10 min insupande av lokal och ca 30 min snabbt replikbollande. Jag pratade även kort med killen som jobbade bakom disken. Han hade mage att rekommendera grädde till chokladkakan, även efter jag tackat nej. Så jag tackade ja. Det var inget bra val, men jag får skylla på chocken.

Väntar på svar från Lotta Lotass ang en filmmanusbearbetning av hennes långtråkiga fantasi Min Röst Skall nu Komma … En märklig bok med korta partier av litterär magi som bara gjort sig så jävla bra på film. Så snälla Lotta, ring mig nu och jag skall göra dig såå nöjd. Bra så?

Såg om The Squid and the Whale igår och insåg återigen att det redan nu är en blivande klassiker. Det krävs mycket av en inrutad skådis som Jeff Daniels att byta spår så radikalt.

När vi går och handlar, jag och lillen, så pratar jag med henne. Jag hänger över vagnen för att nå mjölken och socialiserar en smula innan jag sträcker på mig igen. Vi pratar vidare, hon instämmer i det mesta och jag får sagt det jag vill ha sagt. Inte för att hon förstår mig egentligen, inte allt iaf. Men jag får det ur mig, kan avancera. Som på film.

Julen slut och marzipanen också, jag fick inga mail så jag åt upp allt själv! Sån är jag, bara äter och slaffsar tills att ingenting, blott intet, finns kvar.

Sthlm igen och cirkus 300 mail som ligger och väntar. 1 av värde, tror jag först, tills jag kommer på mig själv med att inte ha några pengar, tills jag kommer på mig själv med att faktiskt HATA SubDVD (som mailet kommer ifrån) och hela deras blåsmutsiga verksamhet, från deras fejkobskyra prettofadäser till de sadistiska priserna. Jag drev för ett tag sedan nätaffären SocietyDVD. Den är nu nedlagd (och jag vill passa på att tacka alla mina 10 kunder), för att: 1, inte tillräckligt många kunder. 2, konkurensen från affärer som SubDVD var för stor. 3, avsaknaden av reklam. Det gick alltså inte så bra … dock så står jag fortfarande fast vid mina principer, av vilka den främsta var: ligg alltid minst 100 kr under SubDVD i pris. Vilket inte var ngt som helst problem. Ta tex släppen från Raro Video. Jag köpte in dem för 80 kr st, sålde dem för 150. Övriga affärer som säljer dem tar minst 300 kr … Detta om detta, slutsatsen man kan dra är väl (en av dem iaf) att människor i allmänhet litar mer på höga priser, de associerar storslagna nummer med kvalitet; se NK och SubDVD tex (vilken jämförelse). Självklart både en synd och en skam. Men jag hade iaf jävligt roligt och tjänade på det, i film … Så jag kommer nog att göra det igen ngn gång … i … framtiden. Sug på den tjocka, du Darkesvin!

Läser förresten Lotta Lotass Min Röst Skall nu Komma från en Annan Plats i Rummet, seriemördarlitteratur som är så fin och poetisk att man bara längtar till lite hederlig Ed Gein estetik. Hans mamma var hans bästa kompis. Men annorlunda och bra, tycker jag!

Annars var julen: 2 biobiljetter, 1 bok, 1 DVD.

Så var det jul igen och det var dags att fira med buller och bång och presenter, stök och juleskinka. Som vanligt alltså, eller inte alls. Man vet ju aldrig i förväg hur det kommer att bli, inte sant. Så sant, så sant. Som det är sagt! Men kom ihåg att den där sista biten njurpaj kan sätta sig i halsen, PÅ TVÄREN, och strypa av det sista lilla uns av liv som passerar genom din existens. Kom ihåg det bara och tänk på mig, Niklas Darke.

Jag har en ärkefiende. Han är stor och stark, bär en man av lort kring sin hals och fickorna fulla med ljummet kondenserat hat. Han trivs inte med livet, någon måste ha skadat honom. Och jag tycker synd om honom, lite.

Så här i juletider tänker man oftast på dem man hyser starka känslor för, just därför tänker jag mycket på min familj och Niklas Darke. Såklart att det är löjligt, löjligt men nödvändigt och roligt. När Niklas domderar mitt huvud så mår jag rätt bra, hatet blir till en kreativ gryta av kittlande bubblor, den smakar gott när jag sippar på den, men ibland rycker tungspetsen till.

Förklaringen finns här:

X

En riktigt God Jul önskar jag eder och vill ni ha lite god hembakad marzipan så får ni maila.

Lucifer Valentine har fel, det finns ingenting i ordet ”spya” som är upphetsande eller ens charmigt. Det vet jag, det vet nog inte han. Jag har lärt mig den hårda vägen. Men det såklart, skillnaden finns ju där, mellan fyllespya, bullimispya (som i Valentine’s fall) och vinterkräksjukespya (som i mitt fall). Ett visst sorts kräk är annorlunda än en annan sorts. Men sådana, mindre, olikheter är både svåra att uppfatta samt våga ta på allvar när man ligger där i soffan med en skopa spy i ena handen och en hink i den andra. Det man tänker mest på då är alla dessa gamlingar som dött i fosterställning, på det mest förnedrande sättet av alla.

Mellan 17 – 02 kräktes jag, tills att det inte fanns mer att ta av, ens om man skrapat insidan av min magsäck med en slickepott, det var groteskt. Jag kände mig som William Hurt i Altered States då han genomgår den slutgiltiga metamorfosen; en gigantisk omvänd födelse, ut ur någons lite väl åtsnörpta tarm. Och på TV4 visar man Ensam Hemma 4, en film som ingen får tycka om, inte ens barn så små som 2 år får tycka om den filmen. I min yrsel tvingades jag glo på den bitvis, då jag inte orkade lämna soffan för att byta kanal. Jag han uppfatta 500 slag mot någons skrev. Var detta handlingen? Fan jag som tyckte 1:an var så bra …