Inte en enda film

Det har inte funnits tid att se en enda film under hela helgen. (Borde skickas direkt till skamvrån) Nej, en hel del festande blev det på valborg, välbehövligt och välförtjänt. Jobbandes med det ena och det andra och fram till idag en massa förberedande för helgens inspelning av musikvideon. Blir intressant!
Dock skar det lite i hjärtat när jag kom in i det vardagsrum där förfesten i måndags hölls och två, nästan fyllda bokhyllor med DVD filmer och en projektor med väggskärm storlek jättestor var uppsatt. Vill också ha!! Men det får hållas.
Nya planer för sommaren, kommer att tillbringa några veckor i juni och sedan några veckor i juli och augusti i vår vackra huvudstad tillhörandes det crew som spelar in TopModel. Det blir en intressant upplevelse. Ser fram emot miljöombytet.
Något jag alltid tycker är intressant när man börjar prata inspelning är de olika stämningarna som kan uppkomma i en inspelningsgrupp. Vilka som kan se det som ett jobb och inte bli involverade personligen, vilka som klarar respektive inte klarar att ta kritik och vilka som man är vän med men helt enkelt inte klarar av att jobba ihop med. Det är en del av det roliga och en del av utmaningen!

Annars är det lungt!
Vill också nämna att det är jätteroligt att folk har börjat kommentera mina inlägg. Alltid intressant att få respons.
Frid vänner!

En skön kväll

Gårdagen var mer eller mindre perfekt i all sin enkelhet. 1 påse chips, 2 folköl och tre avsnitt Masters of Horror s.2. Det behöver inte vara mer avancerat än så. Synd bara att andra säsongen av denna unika serie inte alls håller måttet, den känns ofärdig och desperat. John Carpenter’s Pro-Life är inkompentent utförd och evigheter ifrån hans första försök: Cigarette Burns. Jag kommer på mig själv med att tänka på den svenska nationalhjälten Mats-Helge Olsson vilket både är bra och dåligt, dock mest det senare … Ja, ja, den kanske bättrar sig med Argento’s Pelts som jag hört mycket bra om.
Lyckades också klämma i mig Glen Morgan’s remake av Bob Clark’s fantastiska Black Christmas, vilket var ett snedsteg. Hädanefter ska jag försöka undvika dessa nyversioner.
Tredje filmen som programserien Project Greenlight (Matt Damon och Ben Affleck’s reality serie där man får följa filmarbetet från A till Ö) lyckats alstra fram är Feast. Efter att ha misslyckats med halvdana coming-of-age filmer som Stolen Summer och The Battle of Shaker Heights (vilka finansiellt sett floppat rejält) har man här tagit hjälp av Wes Craven och levererar, som namnet kanske avslöjar, en grisig skräckis med otroligt skönt persongalleri, svart humor och bra effekter. Det bästa jag sett på länge!