Linda Skugges blogg har gått i graven, den dog uti en skopa skit. Dess själ vandrar just nu runt i bredbandslandet. Kanske är den lycklig, kanske är den elak och besviken. Hur det än är så måste den ju känna ngn slags revanschlust. Ett sug efter hämnd. Jag kan förstå den, då även jag när ett liknande begär.
Fortfarande kan jag drömma om honom, min nemesis in i döden: Niklas Darke. Delvis lever jag för att en gång få konfrontera honom med mitt hat. Niklas, om du nu läser denna blogg (troligtvis är den för intelligent för dig), jag kommer ihåg dig allt för väl, din text förpestar fortfarande mina öron likt kattskit en sandlåda för barn. Du gjorde ett misstag och det var ett för mycket.
Låter det hotfullt? Nja, man ska nog se det mer som en droppe koncentrerad livslust. För till skillnad från vad alla andra säger så är jag helt pro-hämnd. Jag vet hur skönt det kan vara att ge igen, det är … renande.
Men åter till Skugge och hennes blogg. Jag läste den inte så ofta, men jag kommer att sakna den, det var ngnting med den där konsekventa bitterheten som tilltalade mig.
Månad: maj 2007
Helgens eskapader
Har som tidigare nämnts spelat in första delen av en musikvideo i helgen. Mycket jobb, lite sömn och en massa skräpmat men så otroligt roligt. Jag älskar mitt jobb!
Hade en väldigt intressant disskution med en kollega om maktkampen inom film/TV världen. Han har jobbat på ganska hög nivå tidigare och har definitivt mer erfarenhet än jag och det är alltid värdefullt att få lite insikt i den värld jag vill ge mig in i. Vi var rörande överens om att de bästa teamen är de som ser ut som ett heterosexuellt äktenskap. En kvinna och en man i ledarposition som respekterar varandra och som kompleterar varandra på ett bra sätt. Ett projekt som är allas mål och ”baby”, samt en massa mostrar och morbröder, fastrar, farbröder, kusiner och syslingar som alla aktivt stöder och arbetar för att projektet skall bli så perfekt som möjligt. Innan detta kan komma till stånd måste en maktkamp förekomma (utom i det riktigt proffesionella situationerna där alla redan har varit med i evigheter och därför inte har något behov av att hävda sig) Vem är den officiella ledaren? Vem är den inofficiella ledaren? Vem kan jag lita på? Vilka är reglerna och hur hårt hålls dom! När detta är över så arbetar alla mot samma mål och projektet blir så mycket lättare och roligare att genomföra! Allt detta har jag hunnit gå igenom i helgen. Nu är jag trött, packar min lilla väska för ytterligare inspelningar söderöver i veckan samt försöker hinna med ett par timmars sömn!
Och när det gäller att se andras filmer och inte bara göra egna har jag hunnit med trailern till Spider Man samt massor med Simpsons avsnitt. Men men, det kommer en dag när jag kan gå på filmfestivaler och ligga på soffan. Men den dagen blir inte den här veckan!
Om det är någon annan som aktivt jobbar med film/TV som läser det här och känner för att kommentera, diskutera eller bara komma med råd så vore det jättekul!
Frid!
Förkylt
Nu är dem efter mig, de satans galningarna och det finns ingen fjärrkontroll; ingen stopp knapp. De kryper genom huden, borrar små hål i min lönnfeta mage, min skäggiga kind. De har bestämt sig för att krossa allt motstånd och jag förstår, deras val av man är helt logiskt, jag kan erbjuda ett sympatiskt yttre + ett inre som håller alla möjliga mått, mätt utifrån en löjligt brant skala. Så valet av kropp är fullkomligt förståligt. Men kan man inte få en paus, vad sägs om det? Måste man verkligen insjukna gång på gång på gång … Nu känner man återigen av kliandet i halsen, det kryper och det hjälper inte hur mycket man än sväljer.
Som honung för en torr och tråkig hals
Tribeca Film Festival visar The Poughkeepsie Tapes, en dokumentär uppgörelse med The Water Street Butcher, James Nelson Foley. (amerikansk seriemördare som mellan 1988 och 1994 mördade 8 – 38 prostituerade.) Filmen utgår från de tusentals videoband som FBI fann vid gripandet av Foley, innehållet på dessa sägs vara bland det värsta som någonsin skådat dagens ljus. Låter det läskigt? Jo, men så är det inte heller riktigt sant, ingenting är egentligen sant. När man kollar upp filmen på nätet så finner man diverse sidor som nyligen lagts upp för att bekräfta äktheten. Skaparna av filmen har till och med bemödat sig med att konstruera en skum japansk sida där bootlegs av de äkta banden säljes, en tjänst som för tillfället är nedlagd … Konceptet är vinnande, även om lögnen den här gången uppdagades rätt tidigt. Genialt och innovativt! En marknadsföring som enbart fungerar när det handlar om små indiefilmer som aldrig egentligen exploderar förrän de har premiär. Man bygger upp ett rykte, en legend och snacket är igång. Vi såg det hända med The Blair Witch Project och nu händer det igen. Lite synd bara att man inte kom på idén själv … Kolla in trailern här.
Djursex i Cannes
Cannes festivalen innebär Stephen Frears, Maggie Cheung och Roy Andersson … Cannes festivalen innebär även dokumentärt tidelag i den film som jag längtar efter allra mest just nu: Zoo. A look at the life of a Seattle man who died as a result of an unusual encounter with a horse. Förhandskritiken varnar för en stark, ömsint, film där män som älskar djur får tillfället att visa sina mjuka sidor … hmm, intressant. Kanske ingenting man drar med farmor på, men en arbetskamrat eller en kär vän. Nåväl, spana in trailern här och börja längta du med!
Vad gäller människans snedvridna intresse av djur, och då snackar vi snedvridna, så står ju annars Peter Greenaway högt i kurs med sin A Zed & Two Noughts , Z00 tacklar sorg in i det extrema, in i det övergenialas trånga vrår och kanter. Ett arty spektakel där ett flertal ruttnande djur speglar den inre dekadens som filmens protagonister genomgår. Förfallet ackompanjerar givetvis Michael Nyman (som alltid när det gäller Greenaway). Och förresten om ni nu, mot all förmodan, inte sett Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare så se då fan till att göra det omedelbart!