Att vara en VJ

Endera är underhållare, andra är VJs!

När jag var i Uganda för 6 år sedan fick jag för första gången höra talas om lokala VJs. Det var när jag besökte byn (där det är väldigt fattigt) där ”biografen” var ett tält och högtalarna riktades ut så att hela byn hörde att det var filmvisning på gång. Det var så högt att det inte gick att sova under filmvisningarna. Det var ett sätt att locka biobesökarna att komma och se filmen genom att sukta dom med den högljudda rösten av en VJ. För att det var okej att komma in mitt i filmen, bara man betalade. Dessutom var det så billigt att det kostade typ 2 eller 3 kr att se en film på den tiden. Tältet kunde ta kanske 200 pers eller nåt. Av ren nyfikenhet begav jag mig dit med min kusin för att se filmen som jag hörde spelas ca 10 min från mig. Alla satt de roade och bekymmerslösa och tittade på filmen som humoristiskt översattes av en VJ. Detta var 2001.

Idag har VJserna tagit sig en plats i en etablerad filmkultur som förutom i byarna nästintill har tagit över lokala filmvisningar i Uganda i sk ”video halls” och har hedrats på många filmfestivaler runt om i världen. Denna filmkultur som började i byn för några år sedan har nu kommit till huvudstaden och detta har skett inte på grund av att man själva har infört det, utan för att det har efterfrågats av folket. För att det är inte skådespelarnas röster som är intressanta, Will Smiths sexiga röst eller Eddie Murphys sjukt roliga garv som är intressantast, utan det är en VJs röst och skratt som står i centrum.

En VJ behövs egentligen inte för själva dubbningen av filmen i Kampala då många mer eller mindre förstår engelska, fast kanske mindre i dom fattiga slumområdena. Men mest utav andra skäl har folk tyckt, att se en film med en VJ är det bästa alternativet.

Och vad är en VJ? Jo det är för många lokala filmtittare på filmvisningar i ”video halls” och mobila bussar i Uganda den viktigaste och mest intressantaste delen med att se en utländsk film. En VJ kan beskrivas som en underhållande speaker, kommentator och översättare. Att vara en VJ var tidigare sedd som ett oseriöst och luffaraktigt yrke men har numera blivit lika prestigefullt som att vara en stor musikartist eller känd programledare.

Och vad gör en VJ? Förutom att dubba en film till det lokala modersmålet så ska VJn kunna ge sin egna speciella tolkning av filmen. Den ska vara skön, underhållande och samtidigt onpoint med själva huvudhandlingen. Det är okej att lägga till ord och meningar för att på så sätt kunna förtydliga situationens betydelse i filmen osv. Det enda keffa är väl att det inte går att veta när denne gör en felöversättning eftersom orginalrösterna tas bort helt (numera). En VJ kör oftast live nära filmduken där publiken kan se honom (oftast en man), men nu har man även börjat tjäna stora pengar på att dubba sina röster på filmerna och hyra ut och sälja sina konstnärliga verk till sina fans.

Många VJs förstår dock inte engelska så bra, vilket gör att dom måste koncentrera sig extra noga på bilderna och kroppsspråket för att förstå handlingen så pass mycket att dom kan göra en okej översättning till sin publik. Oftast spelar detta dock inte så stor roll då tolkningen, stilen och underhållningen värdesätts mest.

För 6 år sen när jag var i byn i Uganda så såg jag en Bruce Lee film som översattes just av en VJ. Det intressanta då var att man la till ord och gjorde en egen tolkning på sparkar med exempelvis ta den, och den också osv, viket gjorde att publiken skrattade till extra mycket. Man hittade också på tankar som skådisarna tänkte (såsom i en bok) och det märktes att publiken verkligen uppskattade de lekfulla översättningarna under de ibland känsliga scenerna.

Numera har yrket VJ vuxit så pass mycket att det finns över 300 VJs i Uganda (som jobbar i 600 video halls i Kampala och 2500 över hela landet) där vissa VJs har mer kända namn än andra. Dessa har blivit lokala kändisar och blir flitigt efterfrågade av publiken som kan vägra att se en film om den inte översätts av dess favorit VJ. Precis som själva filmen utgör VJn en viktig del av filmupplevelsen. Därför är det viktigt att använda sig utav en VJ som publiken gillar för att locka folk till filmvisningarna. Det kan vara en VJ som har vissa egenskaper, viss ton, röstläge och översättningar som är överdrivna, beskrivande, dramatiska, roliga, sköna, kaxiga, underhållande osv. Vissa VJs har specialiserat sig på olika filmgenre såsom drama, kungfu, thriller, komedi eller skräckfilmer. Att vara VJ har blivit ett så pass stort och intressant yrke att VJserna idag får resa världen runt för att visa upp sina skills. Numera anordnas också VJ tävling där dom kan tävla och göra upp om bästa tolkningar av en viss film. Det anordnas i år också VJ workshops där man kan slipa på sina skills för att kunna bli en grym framtida VJ.

Även om detta yrke inte har legaliserats än av staten har VJbranschen blomstrat ordentligt de senaste åren och uppmärksamheten kring kända VJs har varit enorm och omsättningen i branschen stor. VJserna tar numera också en stor del procent som en del i filmens ”kreativa tillskott”. Detta har gjort att man nu tar detta nyskapande yrke mer seriöst och folk upptäcker vilka enorma chanser och möjligheter det finns inom yrket där man förutom kändisskapet också får resa världen runt för att berätta om hur det är att vara en VJ.

Konsten av att vara en bra VJ lönar sig numera med andra ord för dessa tidigare underground översättare, vissa med lite eller ingen utbildning.

Och vad kan ligga bakom detta fenomenet? Kanske är det ett sätt för lokalbefolkningen att ta till sig och relatera till filmen i sin egna vardag? Kanske är det ett sätt för dom att komma bort från den västerländska kulturen och sätta den i kontext till sin egna lokala förståelse? Ett sätt att få en lokalkulturell spinn på filmen? Eller så är det helt enkelt ett nytt sätt att uppleva film och göra den tillgänglig för en annan målgrupp som annars inte skulle ta del av den. Intressant är det i alla fall. När jag blir stor vill jag också bli en VJ!

Ps. Glöm inte cinemafrica festivalen som börjar nu på torsdag 7-17 februari!

Money Train på ryska

Jag läste det väldigt intressanta blogginlägget om film i Uganda, och började fundera på mina egna filmupplevelser i andra länder. Ett av de mer annorlunda biobesöken tog plats under en resa till St.Petersburg när jag gick gymnasiet. En kväll bestämde vi oss för att gå på bio, och vi letade länge och väl efter en biograf som visade anständiga filmer. Kanske befann vi oss i fel kvarter, vet inte, men vi passerade mer än en biograf som bara annonserade porrfimer… Vi ratade De tre musketörernas erotiska äventyr, och hittade tillslut ett ställe som visade Money Train, med bla Woody Harrelson. (Ja, det var ett bra tag sen jag gick gymnasiet…)
Biljetten kostade bara kring 10 kronor, och salongen var överraskande stor. Efter en snabb räkning av rader och stolar kom vi fram till att den mäktiga salongen rymde nära 1000 personer. Den här kvällen bestod dock publiken av endast ett 20-tal, och vi kände oss rätt uttittade som storögda utlänningar.
Att filmen skulle vara dubbad till ryska hade vi inte ens tänkt på. Men den riktiga överraskningen kom när det visade sig att samma person gjorde alla filmens röster. Både manliga och kvinnliga… Det var faktiskt rätt komiskt. Lyckligtvis kunde man med nöd och näppe urskilja orginalrösterna i bakgrunden, så vi kunde hjälpligt hänga med i handligen. Men det var helt klart en annorlunda filmupplevelse.

Filmbranschen älskar gangsters

Filmbranschen, precis som musikbranschen verkar gilla gangsters. I dessa branscher får ordspråket all publicitet=bra publicitet en egen innebörd. Kommer ihåg när hip-hop stjärnan Snoop 1993 arresterades för mordförsök och under den det tiden sålde mer skivor än någonsin (ca 5 miljoner ex med debut 1a). För att kapitalisera på detta släppte han även en video och soundtrack till låten murder was the case that they gave me (också debut 1a). Många som hade sett honom på nyheterna angående anklagelserna om mordförsök blev nyfikna på vem denna Snoop Dogg var och detta drev upp intresset för honom enormt till att han nu anses vara en legend och även såkallade god father of hip hop (att han också är en fd gängmedlem och knarklangare har inte heller skadat hans gangsterimage). Därefter har han fått agera farlig gangster i otaliga amerikanska filmer. Tupac Shakur och 50 Cent är andra exempel på påstådda gangsters som har fått stora filmroller pågrund av deras gangster status oberoende av om den är sann eller inte.. Sedan att de även är hip-hop succéer hjälpte också eftersom det var bl.a där man fick lära att dom hade blivit skjutna 15 ggr eller nåt för sina gangsterdåd.

Att Ken Ring nu söker sig till filmbranschen är inte så konstigt med tanke på just dessa stereotyper, i Sverige bland annat skådisen Liam Norberg i filmen Sökarna (som påstås ha gjort filmen med värdetransportrån pengar), Pablo Roberto i filmen Stockholms Natt (som var en värsting på Kungsan och misshandlade folk mm). Ken ser ju sig själv som en gangster så då är det självklart att han själv tycker att han skulle vara grym för en filmrulle, helst en gangster rulle antagligen. Men frågan är väl.. har han några referenser? Ja det beror väl på vad man menar med referenser.. För att jag hörde från en producent som har jobbat med honom tidigare under en produktion att han typ ”mordhotat henne”. Hon vart tydligen riktigt skraj och beskrev honom som skissofren och mentalstörd. Något hon ursäktade med att han kanske gick på droger. Hur som helst det är ju synd att hon hoppade av projektet för att annars skulle ju hon kanske varit intresserad av att jobba med honom igen. Men jag tror ändå att det finns hopp för Ken Ring. Filmbranschen har alltid älskat och kommer alltid att älska gangsters. Sen om dom är äkta eller inte spelar nog ingen roll så länge dom uppfyller stereotypen. Ciao