Kissnödiga skottar

Jag fortsätter att gräva lite bland mina minnen, och hittar ett annat biobesök i utlandet. Den här gången Skottland. Att gå på bio i Skottland skiljer sig inte nämnvärt mot att gå på bio i Sverige. Utom på en punkt – skottarna verkar vara väldans kissnödiga…

Vi såg Pirates of the Carribbean 2 i Glasgow sommaren 2006. Salongen var stor, och man kom in ungefär i mitthöjd. För att nå de nedre bänkraderna gick man i vanlig ordning längs väggen. Men för att komma till de övre raderna gick man inåt till mitten och sedan uppåt längs en mittgång. Vilket innebar att om man som jag, väljer hörnplatsen där mittgången möter gången ut till dörren, hamnar i en riktig trafikkorsning. (Idiot!)

Nu händer det ju ibland att folk köper dricka när de är på bio. Och det händer ju ibland att allt inte riktigt ryms i blåsan, så man måste gå på toaletten under filmens gång. I nödfall alltså, bara ibland, så man inte stör. Men jag svär på att jag aldrig varit med om dess like! Kissnödigare människor får man leta efter. Det var nästan konstant trafik kring min plats, ungefär som när man sitter längst bak i ett flygplan, där kön till toaletten är. Folk kom och gick hur nonchalant som helst, och jag började fundera om de var så att de hade te i sina muggar i stället för läsk, britter som de var.

Och jag är ju en sån som inte vill missa en enda kommentar när jag är på bio. Gud nåde den som pratar med mig, så jag förlorar koncentrationen! Här var det dock mer än några kommentarer som gick mig förbi ska jag säga. Men snäll som man är sitter man ju kvar. -Inte kan jag ju börja byta plats mitt i filmen, då stör jag ju alla andra…

Det där med filmjobb är inte så lätt som man kan tro

Min strategi just nu för att komma in i filmbranschen är kontakter. Almost TV-jobbet fick på det viset att jag och en vän var och fikade på ett café där min väns vän jobbar. Min väns väns vän som jag aldrig träffat förr kom då förbi och vi pratade allmänt om ditt och datt, vad gör du, jag gör det, lalala… Han nämnde då att han just avslutat en kortfilm och självklart sa jag då att jag ju faktiskt gått en filmskola och yadayada. Det slutade med att han tog mitt nummer, som han skulle ge till sin vän som var producent för en web tv-kanal. Två dagar senare ringer hans vän Nils och vi pratar lite kort, sedan frågar han mig om jag vill komma ut dit om några dagar och klippa ihop några filmer. Och på den vägen är det!

Problemet är nu att jag tror att det alltid ska gå så lätt att få jobb… Jag träffade en gammal bekant på tunnelbanan och vi pratade lite kort om vad som hänt sedan sist. När jag nämnde redigering sa han att han ju har kompisar som har ett produktionsbolag som gör musikvideor och att jag skulle maila honom så skulle han se till att vi fick kontakt. Jag mailade honom dagen efter och sedan dess har jag inte hört något… Nu var ju jag väldigt förvånad över att han ens erbjöd sig att hjälpa mig då vi verkligen inte känner varandra och vi bara hade ett fem minuters samtal på tunnelbanan, men jag blev än mer förvånad då han efter att faktiskt ha tagit upp det själv inte ens hör av sig.

Exempel två på min insikt att det inte är så lätt som att bara ha lite kontakter för att ta sig fram: Jag fick ett meddelande på facebook (klart jag har facebook!) från en kille som hade sett ett inlägg av mig angående redigering- och scenograf assistent-jobb i en grupp för filmjobb i Sverige. Han skulle just sätta ihop ett team för sin slutfilm på DI och sa att det kanske kunde finnas en plats för mig. Jag skickade ett mail till honom där jag skrev om vad jag gjort och vad jag kunde. En vecka har gått, och jag har inte fått något svar.. Nu har ju inte jag galet mycket erfarenhet och han kanske inte blev så imponerad av mitt cv, men det är just det där när andra frågar och erbjuder sig som man får förhoppningar! Ett svar kan man iaf begära..

Jag ska verkligen börja satsa för att komma vidare nu, så jäkla svårt ska det inte vara! Men som sagt, kontakter skadar inte, fast man kanske inte alltid ska förlita sig på dem heller… Så först ska jag ha påsk”lov” i Åre i en vecka, och sen ni! Då blir det some intence job searching! Glad påsk!

Ungdomsvåld

En ultralågbudgetfilm om en liten kille som är övergiven sedan födseln. Nu måste han kämpa för att överleva. Beväpnad med ett leksaksgevär.