En rättvis King

Ärren sitter kvar från de tider då alla (med vissa undantag) Stephen King filmatiseringar var värdelösa. Att se en King film var lika med att bränna sig med ett tomtebloss; det gjorde ont, mycket ont. Allt var dåligt (med ett par undantag).

Langoljärerna, Knackarna, Drömfångare, The Mangler, The Shining (Stephen Kings egna miniserievariant), Köplust, Det (näe, den är inte bra) ja det finns hur många som helst. Dåligt skådespeleri, återkommande karaktärstyper och dessa jävla småstäder. Åhh, vad dåligt! Ändå skulle man se allt, bara för att man tyckte om böckerna … Idag då man fått en viss distans till ens forna jag kan man kanske gå med på att ens beteende var minst sagt idiotiskt. Man var en jävla dumskalle, blott 35 år gammal, troende och med hopp om mänskligheten.

Så … sååååå … när jag nu ser The Mist är det med andan över struplocket och en sup längs med pannan. Jag kommer så väl ihåg novellen och har läst bra recensioner av filmen (Bloody Disgusting gav den 4,5 av 5) sååå, jag bestämmer mig för att ge den en chans. Vilken tur att jag gjorde det! The Mist är bland det bästa jag sett på länge (vad gäller skräckfilm), kompromisslös mainstream nihilism när den är som allra bäst. Monster, dimma, religiös fanatism, monster och … monster. Mr, du borde ta och inköpa The Mist ögonaböj!

Dagens citat:

Theres times in my life where I just
I just wanna run away, I just
I just wish the pain would stop
I dont wanna cry no more
I wish the pain would go away

//Puff Daddy

Jag talar ut

Finns det något bättre än att förlåta en fiende? Man för den till sin mun och kysser den väl, hårt och länge. Man viskar i dens öra att allt är bra och att framtiden lovar gott. Du är benådad. Fienden besvarar ej kyssen, den är tagen på sängen och oförberedd. Den har gett upp hoppet om en hjälpande hand, förlikat sig med tanken om ett liv utan Magnus. Fy fan för ett sådant liv!

Det ligger ingen heder i att bli förlåten, det är en löjeväckande process. Att förlåta är däremot självberikelse av diktatorslag.

Jag brukar se till att förlåta minst en person om dagen. Oftast är det människor inom diverse serviceyrken som tillåts min välsignelse. Exempel: en av de anställda på pressbyrån känner inte till att jag är stamkund. Efter att jag tyst stått vid kassan och tittat ner på mina skor (som skrapar mot ett gruskorn i det lugna morgonståndet) i tre minuter, får jag frågan: Vad gör du? En osannolikt dum fråga! Men jag förlåter denne fiende och förklarar för den att jag faktiskt brukar komma in varje morgon tre minuter över 06 och köpa mig en dubbel espresso och en chokladvirvel. Hon ber om ursäkt och jag klappar henne på huvudet, det ryser, håret står upp.

Dagens djur: knott