Kärleksfilmer, yes way

Har senaste tiden inte gjort så mycket. Jobbat lite med casting, kollat på ströfilmer på tv, och kollat in vilka filmer som går på bio. Mycket science fiction verkar det som. Ville se sex and city men missade den. Har förresten också hört att Ken Ring skriver film manus.. hört att den ska handla om bengen spanar.. cutta dom i ryggen och ta en spliff. Slut. Emma Munthe Gray spelar såklart bengen. Men men lite seriöst så har jag börjat tycka mer och mer om att se på kärleksfilmer. Det var inte precis mina favoritfilmer tidigare men nu har jag börjat uppskatta dom lite grann. Men det enda jag inte gillar är han Hugh Grant.. han är så himla trist, både till utseendet och romantiskt om ni förstår vad jag menar. Han är överhuvudtaget inte så sexig som dom vill att vi ska tycka. Men men smaken är som baken, delad. Ciao

Går i väntans tider

Bröderna Dupless satt helt enkelt och pratade om och runt omkring ämnet skräck. Närmare bestämt: vad är det värsta du kan tänka dig. Svaret de kom fram till är: någon med en påse över huvudet. Instinktivt avfärdar man deras slutsats som osann, löjlig. Men jag lovar dig, efter att ha spanat in trailern så ter den sig inte lika befängd. Nu är det bara upp till bevis, det är svårt att balansera skräck och komik på ett övertygande sätt, på så sätt att humorn verkligen är rolig och skräcken verkligen skrämmer. Jag kommer bara på ett fåtal filmer som lyckats med detta: Scream, House 1 och … House 2. Kommer Baghead bli nästa film på listan?

[youtube hTGeVWhBj5E]

Problemet med att bli kär i lågbudget filmer är att man får längta så länge och inte sällan förgäves. Ibland beror det på distributionsproblem men det kan också vara en filmfestivalfråga. Bolagen drar ut på saker och ting för att skapa ett rykte kring produkten och glömmer att tänka på DVD-releaser och andra väsentligheter. Jag ser fortfarande fram emot The Poughkeepsie Tapes och S&Man men har inte en aning om när jag kommer att få se dem. Kanske aldrig …

Dagens djur: björn

På senare tid har det dykt upp en hel del björn filmer. Vi har Grizzly Park, Grizzly Rage, Grizzly Man och, den kanske inte helt självklara, Semi-Pro. Gemensamt för dem alla är att de på, ett eller annat sätt, innehåller elaka björnar. Kul på film visst men ibland hinner verkligheten ikapp, som i Semi-Pro där huvudrollsinnehavaren Björnen (jag känner inte till hans namn) nyligen åt upp sin tränare och straffades med döden. Ibland är verkligheten grym … så grym, grymmare än på film.

Var förresten bara tvungen att lägga in det här fantastiskt roliga klippet från inspelningen av Grizzly Park där ”björnen” smyger utanför ett hus. Se klippet, skippa filmen (om du inte, som jag, bara måste se allt som har med björnar som dödar att göra)

[youtube A7cYn3aMGsk]

Dagens djur: björn

Margot & dåliga recensioner

Margot at the wedding utvecklar sig till ett krig mellan två av dagens bästa skådisar, Jennifer Jason Leigh och Nicole Kidman. Mellan bomberna lättar Jack Black upp (trots att han egentligen kanske är sorgligast av dem alla) och barnen grundar framtida störningar, Margots (Nicole Kidman) son kommer inte att få det lätt.

Det är rätt bra, men inte lika bra. Spretigare, mer experimentellt än i The squid and the whale. Känslan av att Noah Baumbach inte riktigt velat leva upp till förväntningarna finns där från den abrupta starten. Men vad gör det när filmen ändå överträffar nästan allt annat jag sett på senare tid. Och Jack Black är riktigt bra. Kul att han funkar i filmer som dessa då han egentligen aldrig var riktigt rolig i filmer som annars skulle ha varit roliga. Kanske som brorsan i Orange County då …

The Ruins, som jag hyllar, sågas unisont. Hoppas på en sjysst DN recension iaf, antagligen har de satt Strage på den och hans smak brukar överlag vara ok. Skit samma, det är en bra film som kanske inte utvecklar genren men som använder den väl för att skrämmas. Och vad gäller Jan Söderqvists (SVD) gaggande om ”kackiga klichéer” och ”lagom småslampiga studentskor” så tycker jag varken att det är berättigat eller befogat. Klichéer finns i alla filmer det är bara en fråga om vilka man vill bry sig om att lägga märke till. Samma gäller småslamporna; man ser det man vill se. Jag såg två helt vanliga tjejer, Jan Söderqvist såg två slampor. Grattis Jan, du har just fyllt 60.

Remakes eller uppföljare?

Alexandre Bustillo och Julien Maury, vars högkvalitativa våldsrulle Inside gått varm hemma i min dator, hoppas på att få sluta ett avtal gällandes Halloween 2 (alltså en uppföljare till Zombies Halloween, inte en remake av Halloween 2 från 1981). Bra nyheter, men när det gäller dessa två heta fransoser så vågar man inte ta något för givet förrän sista klappan är slagen, minns Hellraiser remaken som de så abrupt ströks från, orsakandes bittra tårar längs mina svala kinder. Nåja, man kan inte få allt här i världen, vad man däremot snart kommer att få är ett nytt nr av Allt om Film , som jag kommer att köpa (eller sno beroende på hur trevliga personalen är mot mig) för att sedan grundligt läsa. Grundligt!