Månad: september 2008

Årets bästa film är här!

Har ni förresten sett Al Pacino och Robert De Niros senaste film Righteous Kill? Om inte: GÖR DET! Det är en galet vacker (och våldsam) förbjuden snutfantasi där kön går före fall och eldskraft alltid först.

De båda rävarna spelar två bröder som sedan treårsåldern engagerat sig i incestuösa lekar med varandras kroppar. Men tiden går och köttet åldras. Det är dags för dem att ta steget mot en mer mogen kärlek, polisiärt sett alltså, och försonas med tanken om att en av dem kommer att sluta allena.

Det handlar om livet och döden och två gamla gubbars kärlek till varandra och andra gubbar. Hur det är att vara polis i en hård, brutal, stad där nästan alla är våldtäktsmän, mördare eller tidelagsdyrkare. Och så är 50 Cent med … Han är grym!

Righteous Kill är en fim för män om män och en liten bit om en tant (40 år iaf?) som tänder på ondska. Är man inte man så ska man ge fan i Righteous Kill! Most people respect the badge. Everybody respects the gun. Yeahh! Tamigfan det bästa jag sett sedan Clintan stod och svor i tre timmar i Heartbreak Ridge.

Den nya tidens manlighet

The Station Agent hänger kvar ett bra tag efter att man sett den, det är inte många filmer som gör det idag.

Thomas McCarthys senaste film The Visitor liknar den på det sättet att även den envisas med att ”påminna dig”.

Han har bara regisserat två filmer men redan blivit något av en personlig favorit. Sättet han arbetar på: att inte stressa, att låta idéerna komma före filmen. Det blir så bra då, när man hellre förnöjer kvalitativt än snabbt. Precis som Sean Penn. Vad gäller hans regimässiga prestationer så är han liksom McCarthy felfri, The Crossing Guard prickas på ett par punkter men annars så har han blivit en regissör att räkna med. De gör båda filmer som flyter. De gör ytliga filmer om livet. De komplicerar inte saker och ting, det behövs inte, då livet ändå är tillräckligt komplicerat. Oftast handlar det om människor som förändras till det bättre genom påverkan av människor runt omkring dem. De gör filmer som gestaltar livets bästa stunder, som oftast kantas av de värsta.

Förra trailern till Bryan Singers Valkyrie fick en inte precis att längta till premiären men det har man nu rättat till med en, ursäkta uttrycket, fenomenal ny version som säkert bara luras men det skiter man i. Snygg!

Hellboy 2 är ett måste

Givetvis ska man gå och se Hellboy 2! Som helhet spelar den på samma spelplan som 1:an, men bitvis överglänser den med råge denna samt allt på dagens repertoar. Den är otroligt snygg och dessutom rätt rolig. Ett bevis på att actionfilm kan göras på ett i alla fall litet annorlunda sätt.

Annars så känns det tyvärr som om Del Toro är rätt låst fram till 2017 (det är rätt lång tid) med The Hobbit, Frankenstein, Drood och ngt slags vampyrprojekt i bokformat. Jag tycker inte alls om att veta så mycket om en regissörs framtid. En film i taget, tack! Och mer vampyrer … hmm. Visst, True Blood är bra och även Night Watch men jag har ärligt talat svårt att se vad det är som lockar begåvade människor till att ta i tu med ett sådant uttjatat ämne. Tråååkigt!

För er som bor runt Stockholm så är det självklart True Norwegian Black Metal som gäller, på Galleri Operatingplace, våning 3 i varuhuset PUB.

Argento och sentida vampyrer på rätt spår

Argentos Mother of Tears har delat publiken i två delar, ena halvan (den största) hatar den och den andra hyser motsatta känslor. Jag hamnar kanske mittimellan någonstans, i den Argentska skärselden. Troligtvis är det där i mellanlägret som en Argento film kommer till sin fulla rätt: när man inte riktigt vet vart man har filmen, karaktärerna, storyn, någonstans. När varje minut tenderar att överraska en och de starkaste av känslor strilar över ens ryggrad i jämna, stötvisa, intervaller. Kort sagt: Mother of Tears är en värdig uppföljare till Suspiria och Inferno. Ain’t it cool la nyligen upp en givande intervju med mästaren (får man väl ändå ge honom) där han snackar Mother of Tears, Giallo och Adrian Brody. Här.

Tänkte att ag bara skulle ge HBO serien True Blood en chans, glutta på första avsnittet och sedan (trodde jag) aldrig mer se skiten, kunna avfärda den som ännu en successiv degradering av den från början så originella och fantastiska vampyrismen. Ärlgt talat så är blotta ordet ”vampyr” tillräckligt för att få mig kräkas blod, eller att i alla fall vilja kräkas blod. Men, det kommer alltid ett ”men”, True Blood är jättebra! Jag är fast. Visst finns det en del saker att klaga på, skådespeleriet håller inte alltid, men som helhet är det en njutbar cajun inspirerad rätt vi bjuds på där svart humor blandas med våld, naket och allmänt trams. Läste att S.2 har fått go och det tycker jag låter alldeles utomordentligt, än så länge iaf.

Aktuellt för Stockholms Filmfestival?

Trailern för Marcel Sarmiento och Gadi Harels coming of age indie rulle (jo, visst är den indie!) Deadgirl ligger nu uppe på filmens hemsida. Deadgirl är en av de filmer jag längtar mest efter just nu, mycket positiva festivalrecensioner och en story som verkar rätt stötande talar absolut för en speciell film. Två tonårspojkar upptäcker en död flicka och bestämmer sig för att hålla hemligheten för sig själva, det hela spårar ur, eskalerar, blir mer och mer skruvat. Nekrofili påstås förekomma. Höjdarfilm alltså! Återigen ber jag till högre makter (Stockholms Filmfestival i det här fallet) om att uppfylla min önskan. Bara Deadgirl ensam hade återigen gjort deras Twilight Zone sektion till vad den en gång var: något unikt. Men när de ändå håller på och renoverar skulle de ju lika gärna pussla in Feast 2 också. Fan vilken trashig trailer.

[youtube 3qPv54a4ICw]

Samma regissör som i 1:an, han den där killen som vann Ben Affleck och Matt Damon såpan för hundra år sedan. Feast 1 är i alla fall fanfuckingtastisk så man kan ju alltid hoppas på det bästa.