Back to the future

Om några dagar tvingas folk byta kalendrar, sätta på sig partyhattar och läsa massvis med årskrönikor och andra listor med årets bästa eller årets roligaste. Men då jag själv bara sett en bråkdel av det jag skulle vilja sett under det gångna året så skulle min lista bli relativt patetisk. Därför väljer jag att istället blicka framåt, och sprida lite kunskap om några av de filmer som förhoppningsvis kommer att paddla in på svenska biografer under år tjugohundranio.

Först ut är Jean-Luc Godards Socialisme. Det har inte sagts så mycket om Godards nästa långfilm, det enda jag vet är att Juliette Binoche ska vara med. På Vega films hemsida finns det några bilder att beskåda. Godard har inte gjort en långfilm sedan Notre Musique, som jag själv tyckte var mycket bra, men precis som alla andra Godard-filmer gjorda efter 60-talet, så fick den inte den uppskattning den förtjänade. Jag har höga förväntningar på Socialisme, och jag hoppas verkligen att den får en distribuering värd en sann mästare.

Nästa film till rakning får bli Wes Andersons The Fantastic Mr. Fox, som lär vara klar till det nästa årsslutet. Wes skrev manuset, som är baserat på en förträfflig historia av Roald Dahl, tillsammans med Noah Baumbach, så det finns mycket att se fram emot. Wes har tagit hjälp av några av dem som ligger bakom Tim Burton’s Corpse Bride men även fotografen Tristan Oliver (Aardman animations) är med på tåget så vi kommer förmodligen bjudas på en visuell upplevelse utan dess like. I rollistan har vi storstjärnan George Clooney i titelrollen, men Cate Blanchett, Bill Murray och Jason Schwartzman står även på lönelistan. Dessutom gör Jarvis Cocker musik till filmen. Vi har alltså absolut ingenting alls att oroa oss över när det kommer till Wes’ nästa rulle.

Michael Haneke kommer med en ny film efter att ha gjort en remake på sitt egna mästerverk Funny Games. Haneke hade planerat att göra Das Weiße Band
med Ulrich Mühe som tragiskt gick bort i cancer förra året. Vem vi istället får se i den rollen är oklart, men fansen får i alla fall se Susanne Lothar som spelade mot Mühe i Funny Games. Das Weiße Band ska handla om skolning och uppfostran i 1910-talets Tyskland, och den filmas i svartvitt, vilket är något nytt för Haneke, om man räknar bort hans segment i Lumière et compagnie samt hans löjligt osedda tv-film Fraulein.

Sydkoreas mest intressanta regissör Chan-Wook Park har gjort en ny film som förhoppningsvis kommer att visas på svenska biografer innan 2009 nått sitt slut. Thirst är en vampyrfilm, som handlar om en djupt religös man som på något sätt blir smittad av det ökända vampyrviruset och förvandlas därefter till en vampyr. Det låter som att Chan-wook Park efter att ha lekt av lig lite i I’m a Cyborg, but that’s okay, är redo att ta sig an lite tyngre material.

Jim Jarmusch är tillbaka efter mästerverket Broken Flowers, denna gång ser vi Isaach de Bankolé i rollen som en kriminell enstöring. The Limits of Control spelades in i Spanien, men precis som vanligt har Jarmusch inte sagt så väldigt mycket mer. Det finns bilder på en ridikulöst cool Tilda Swinton här.
Jarmusch som alltid väljer sina fotografer med stor omsorg samarbetar denna gång med Christopher Doyle, och förutom Swinton och Bankole kommer vi även att se Bill Murray, Gael Garcia Bernal och John Hurt.

Den nyss sjukskrivne Lars von Trier har gjort en ny film där Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe spelar ett par som åker till en stuga för att sörja deras barns död. Von Trier har skrivit manuset tillsammans med Anders Thomas Jensen som regisserade den inte alltför bra Blinkande Lyktor. Men vi kan trots det förvänta oss ett gott stycke film, von Trier brukar inte göra sin publik besviken. Jag tror dock inte att jag är ensam om att längta efter Wasington.

2009 verkar alltså bli ett riktigt höjdarår för oss cineaster. Men gnugga inte era exalterade gaddar alltför hårt. Jag är rätt säker på att någon av dessa titlar kommer att skjutas upp, eller inte ha svensk premiär förrän 2010.

Tack för julklappen!

Tackar dig, pojke eller flicka, man eller kvinna eller djur, för presenten du så anonymt härligt hotmailade över till mig på självaste julafton (Seagalogy: A Study of the Ass-Kicking Films of Steven Seagal). Som gensvar kommer du att få valfri tungkyss levererad rakt in i din mun: kall, varm, ljummen eller extra såsig. Bara så att du vet, jag tänker på dig och dig kan nästan vara vem som helst, det enda jag har är en IP adress till ett konto i Amazonas … Knarklangare kanske? Det spelar ingen roll, du är för alltid min vän, eller slav. Puss!

Min önskelista

Är det korrekt att säga sisåhär: juletider är den bästa av tider? Nja, jag vet inte. Till och börja med så är julen en kristen högtid, något som slår an en smutsig klang i mitt sataniska svarta hjärta, fortsättningsvis så handlar julen mest om barn, barn, barn och inte särdeles mycket om mig, mig, mig, vilket ju är tråkigt. För det tredje så får jag fan aldrig vad jag vill ha i julklapp. Det har gått så långt att jag slutat önska mig någonting, så jag slipper bli så besviken. Men, för dig (eller kanske er?) stackars läsare har jag beslutat mig för att göra ett undantag. Det hade varit förbannat kul att få Ain’t it Cool News – skribenten Verns bok Seagalogy: A Study of the Ass-Kicking Films of Steven Seagal i brevlådan någon gång under julen. Enligt Weird-Science-Per är den fantastisk och varför skulle den inte vara det, allt talar ju för det. Framför allt så ligger tydligen fokus på de 201 filmer som gått direkt till DVD och vägrats biodistribution; Seagals egna små pärlor …

Förresten så har jag äntligen fått till en intervju med min barndomsidol Jörg Buttgereit (Nekromantik, Der Todesking) så snart bär det av till Berlin för lite snack om döden, stympningar och nekrofili. Underbart.

Dagens djur: tomte

På tal om ingenting

Liljeholmen har tagit sig an ett stort lass med alkoholister, varav en av dem (böljande mage, periodvis skäggstubb, urtvättad keps utan flärp), du vet vem du är, idag erbjöd mig munsex. Huruvida mitt svar blev ja eller nej är upp till dig och din fantasi, men jag kan säga sisåhär: beslutet var inte särdeles svårt.

Angående Thomas Quick dokumentären som visades i veckan, var det inte väldigt roligt att se honom rekonstruera mordet på de två holländarna? Det finns många sätt att mörda ett tält på men Thomas visade nog det överlägset sämsta … Och nej, seriemördare är inte roliga, men galna gubbpsykopater som går till björnattack är det.

Dagen djur: bonde

Märkligt filmfenomen

Ok, nu blir det lite virrigt, men ändå roligt. Rob Zombie ska tydligen regissera Halloween 2. Alltså uppföljaren till hans egen Halloween, som ju är en ”remake” av Carpenters original från 1978. Filmen går under arbetsnamnet H2 och kommer ta vid där Zombies ”remake” slutade. Huruvida H2 kommer att ha någonting med Rick Rosenthals Halloween 2, 1982, har inte framgått ännu men antagligen kommer Zombie att försöka göra en helt egen film.

Det här är ett nytt fenomen, jag kan bara komma på ett tidigare fall: The Hills Have Eyes 1977 (Wes Craven), The Hills Have Eyes 2 1985 (Wes Craven) / The Hills Have Eyes 2006 (Alexandre Aja), The Hills Have Eyes 2 2007 (Martin Weisz). Mycket märkligt. Det känns lite grann som om Hollywoods motor puttrar sådär lite lagom och inte mycket mer än så …