Författare: Magnus Blomdahl

Den nya franska skräckvågen fortsätter med Martyrs av Pascal Laugier. Mycket intressant!
Christian Bale skriver upp sig för 3 Terminator filmer, ärligt talat så känns det som två för mycket. Franchisen känns redan urvattnad och tråkig.
Park Chan-Wook satsar på vampyrism i sin senaste film Thirst … varför då? Kan de inte standardisera ett annat monster istället, komma på någonting nytt. Vampyrer har egentligen aldrig varit speciellt roliga. Bra vampyrfilmer går att räkna på en hand: Vampire’s Kiss (Nic Cage tuggar i sig en levande Kackerlacka), Near Dark, Shadow of the Vampire … Ja, det är de jag kommer att tänka på först och främst. Park Chan-Wook kommer att sluta som en torr tråkig Hallström look alike om han inte tar sig i kragen och inspirerar sig en aning. Det finns fan inget värre än regissörer som går på rutin.

Tills vidare kan man ju alltid längta efter Bryan Bertinos thriller The Strangers med Liv Tyler i huvudrollen, trots att det känns som en inofficiell remake av franska Ils och trots att maskerna påminner en om en mängd andra filmer. Men, det går ej att förneka: trailern är cool, postern är ännu coolare. Här.

På dokumentärfronten är det ett antal filmer som slagit mig med häpnad de senaste åren, bl a Dig, American Cannibal och King of Kong. Den sist nämnda såg jag så sent som igår efter att från och till läst små korta hyllningstexter om den i diverse tidningar. Efter att ha sett den kan man inte göra annat än att stämma in i vad som tidigare sagts: King of Kong är ett jädrans härligt spektakel som borde ingå i alla cineasters mentala samling (en samling som bara blir större och större med åren …)

Filmen följer världsmästaren i Donkey Kong, sedan 20 år tillbaka, Billy Mitchell och dennes efterträdare och utmanare: 2-barns farsan Steve Wiebe som i jakten på rekordet sätter hela sitt liv på spel. Kan det bli bättre? Som dokumentär, icke. Billy Mitchell är helt underbar som mästaren som dragit sig tillbaka och lever gott på sitt rykte och egenproducerade barbequeoljor, han är hela stadens hjälte och en sann amerikan som värnar om sitt land. Steve Wiebe däremot är underdogen som inte lyckats med någonting i hela sitt liv, han undervisar kemi och när drömmar om att någon gång visa vad han går för. Vännerna tycker mest synd om honom och hans fru likaså. Men samtidigt så älskar alla honom, inklusive mig själv. Man vill bara att han ska krossa Billy och trycka ner hans jävla kycklingolja i strupen på honom. Som man hejar alltså!!!

Allt stämmer i King of Kong. Se den idag. Imorgon är det försent. Man blir till och med sugen på att aktionera hem ett gammalt arkaddonkeykong på e-bay, undrar vad det kostar? Maila gärna och du ha något på lager, du kan få en date med mig och mina röda tofflor och min gröna baseballkeps (den utan skärm och propeller på knoppen). Jag kommer även att bära sändare och mikrofon. Alla mina samtal spelas nämligen hädanefter in, så otroligt trött på allt förtal mitt jag utsatts för på sistone. Har du sagt något om mig kanske? Maila ursäkter till flinttheworm@gmail.com

dagens djur: dammsugare

På gång ligger filmen med det perfekta namnet: The Pig People. Grismänniskor slaktar 100%iga människor på löpande band. Hur låter det du? Bra såklart! Redan för 10 år sedan var dessa hjältar aktuella i Seinfeld där Kramer stöter på The Pigman i ett av seriens bästa avsnitt. Är det månne en släkting? Hoppas på en CGI-befriad film, minst 2 timmar lång, där stelbenta aktriser springer runt med gamla grismasker av plast och gummiband som är nötta och får maskerna att hamna på sniskan med jämna mellanrum. Hoppas även på provokativa studier av grismänniskornas bakgrund (som i senaste AVP-filmen där man får se rovdjurens planet) kanske får man se dem laga mat i nätstrumpor och höga vinglas. Åhh, herregud, nu fick jag kvällskaffet i halsen ännu en gång.

Dagens djur: människogris

Nu ligger senaste intervjun uppe så spana in, läs och mys: www.vujer.com/artiklar/204/

Lucifer Valentine har äntligen uppdaterat sin MySpace sida och det ser onekligen ut som om mycket gott kommer att flöda ur den mannen det här året, ReGOREgitated sacrifice kommer inom kort (som väntat) MEN han lägger även till heroin dokumentären Black Metal Veins (vilket jävla namn!) och ett par filmer till. Busy, busy. Tänk den som hade så mycket tid …

Just sett kollat klart på Teeth, amerikansk amoralitet med moraliska förtecken. Kristen tjej djupt engagerad i ”sekten” the ring (verkligt påfund där man lurar ungdomen till att tro på sex inom äktenskapet och bara då och där) kastas plötsligt in i den sexuella verkligheten och tvingas till att försvara sig med sin … fitta. Jo, en genetisk abnormalitet har gjort hennes nedre region till ett mordvapen och kukarna far åt höger och vänster. En mycket uppfriskande film där Rape & Revenge temat får sig lite av en kick i baken vilket nog behövs för att man ska klara av att genomlida remaken av I spit on your grave (som sägs vara på gång …)

Snart läggs min intervju med Adam Mason och Simon Boyes (Broken) upp på internetet, länkar så fort det blivit av. Jag är rätt nöjd med mina frågor och ser fram emot att ta mig ett snack med kungen, Fred Vogel, härnäst. Tanken är att det i slutänden ska bli någon slags bok om den nya extrema filmen, den genre som känns viktigast idag. Med denna tanke i bakhuvudet känns det ännu sorgligare att en för övrigt sjysst filmfestival som den korta franska filmfestivalen i Stockholm inte visar två av årets bästa franska filmer: Frontiere(s) och À l’intérieur. Kanske har de inte hört talas om dem eller så tycker festivalledningen inte att de passar in … det råder en ignorans vad gäller kvalitetsvåld här i sverige. Man märker det från och till, tydligast var det nog i november och stockholms filmfestival. Deras Twilight Zone sektion måste ryckas upp, uppenbarligen har de ansvariga ingen koll alls eller så bryr de sig bara mer om ”viktigare” avdelningar.