I ett stressigt, kallt (20-), Berlin träffar jag en av mina största idoler, Jörg Buttgereit, på ett tomt café. Intervjun tar ungefär 60 min och vi pratar om allt från Joe Coleman till Asia Argento. Han är fan så trevlig och det känns aldrig jobbigt. När vi rundar av så signerar han min Sex, murder, art bok (David Kerekes) och plitar även dit en liten dödskalle. Suveränt! Jag erbjuder mig att betala men tvingas till att ropa tillbaka Jörg då de inte tar kort … sorry Jörg, jag bjuder nästa gång. Innan vi skiljs åt så ger han mig en liten ask. I denna ligger det någonting som ser ut som en bit krokant. Jörg säger att det är en del av ett skallben, att han har putsat den väl och att det inte borde finnas några rester av kött kvar på den. När jag kommer hem så borrar jag ett litet hål i benbiten, penetrerar in ett läderband och knyter smycket runt halsen min. Jörgs kraft går in i mig, jag känner nekrofilin slå ro i mitt hjärta. Det kommer att bli ett bra år.
Författare: Magnus Blomdahl
Det gamla året slutade m ett ?
Magnus Västerbro intervjuar Simon Staho i DN och refererar till honom som ”Den ofta kritikerrosade regissören”, vidare fortsätter intervjun med att Staho kräks över svensk film (visserligen med all rätt) samtidigt som han hyllar svenska skådespelare … Fenomenet Staho är märkligt på många sätt. Han är ett klassiskt one-hit-wonder exempel. Danmarks M.Night Shyamalan. Efter den hyllade Dag och Natt har han presterat ytterligare tre stycken filmer varav alla erhållit extremt ljummen kritik (svensk ljummen kritik skall tilläggas), sågningar har förekommit. Hur länge ska Staho tillåtas göra film under titlen ”underbarn” eller ”mästerregissör”? Hur länge kommer skribenter som Västerbro fortsätta kalla en på sin höjd intressant människa för diverse överdrifter bara för att det passar in i deras text? Jag bara undrar. Varje gång denna man släpper ifrån sig ngt nytt så hyllas han, varför?
Året som var banade framför allt väg för en ny typ av fransk film (vi kan kalla den för skräckfilm) Pascal Laugier stod för höjdpunkten med sin Martyrs (enastående obehaglig) men även À l’intérieur och Frontière(s) levererade. Vi kan bara hoppas på att 2009 slår lika hårda slag och att britterna utvecklar vad de påbörjat med Eden Lake, The Cottage och The Descent.
Personligen ser jag mest fram emot att följa utvecklingen av Laugiers gayaktiga remake av Barkers gamla Hellraiser ”It’s about men fucking men”, som han själv så subtilt yttrade sig på Sthlm filmfestival. Det kommer även att bli kul att se hur det går med Rob Zombies H2, The Poughkeepsie Tapes (borde verkligen släppas på DVD snart), franska Mutants och My Bloody Valentine 3D.
På onsdag reser jag till Berlin för att skaka hand med min gamla barndomsidol Jörg Buttgereit … hur fan kommer det sig egentligen?
Tack för julklappen!
Tackar dig, pojke eller flicka, man eller kvinna eller djur, för presenten du så anonymt härligt hotmailade över till mig på självaste julafton (Seagalogy: A Study of the Ass-Kicking Films of Steven Seagal). Som gensvar kommer du att få valfri tungkyss levererad rakt in i din mun: kall, varm, ljummen eller extra såsig. Bara så att du vet, jag tänker på dig och dig kan nästan vara vem som helst, det enda jag har är en IP adress till ett konto i Amazonas … Knarklangare kanske? Det spelar ingen roll, du är för alltid min vän, eller slav. Puss!
Min önskelista
Är det korrekt att säga sisåhär: juletider är den bästa av tider? Nja, jag vet inte. Till och börja med så är julen en kristen högtid, något som slår an en smutsig klang i mitt sataniska svarta hjärta, fortsättningsvis så handlar julen mest om barn, barn, barn och inte särdeles mycket om mig, mig, mig, vilket ju är tråkigt. För det tredje så får jag fan aldrig vad jag vill ha i julklapp. Det har gått så långt att jag slutat önska mig någonting, så jag slipper bli så besviken. Men, för dig (eller kanske er?) stackars läsare har jag beslutat mig för att göra ett undantag. Det hade varit förbannat kul att få Ain’t it Cool News – skribenten Verns bok Seagalogy: A Study of the Ass-Kicking Films of Steven Seagal i brevlådan någon gång under julen. Enligt Weird-Science-Per är den fantastisk och varför skulle den inte vara det, allt talar ju för det. Framför allt så ligger tydligen fokus på de 201 filmer som gått direkt till DVD och vägrats biodistribution; Seagals egna små pärlor …
Förresten så har jag äntligen fått till en intervju med min barndomsidol Jörg Buttgereit (Nekromantik, Der Todesking) så snart bär det av till Berlin för lite snack om döden, stympningar och nekrofili. Underbart.
Dagens djur: tomte
På tal om ingenting
Liljeholmen har tagit sig an ett stort lass med alkoholister, varav en av dem (böljande mage, periodvis skäggstubb, urtvättad keps utan flärp), du vet vem du är, idag erbjöd mig munsex. Huruvida mitt svar blev ja eller nej är upp till dig och din fantasi, men jag kan säga sisåhär: beslutet var inte särdeles svårt.
Angående Thomas Quick dokumentären som visades i veckan, var det inte väldigt roligt att se honom rekonstruera mordet på de två holländarna? Det finns många sätt att mörda ett tält på men Thomas visade nog det överlägset sämsta … Och nej, seriemördare är inte roliga, men galna gubbpsykopater som går till björnattack är det.
Dagen djur: bonde