Jag har just sett Pascal Laugiers Martyrs och jag kommer aldrig att se om den. Den var fruktansvärd på alla sätt och vis, brutal, sorglig, bottenlös. För första gången någonsin var jag nära att lämna salongen under visningens gång. Martyrs är ett monster till film, obarmhärtig i sitt sätt att fylla karaktärerna med liv och sedan låta dem lida. Publiken lämnas i sticket med vidöppna sår och panikångest. Det var länge sedan jag såg en film fylld av så mycket känslor … nu tänkte jag samla mig med en kudde över huvudet och ett glas varm mjölk genom sugrör. Brrr … stockholms filmfestival
Författare: Magnus Blomdahl
Skön indie (jo verkligen) på festivalen
Hade förväntat mig iskall skräck igår (Eden Lake) men virrade till det och fick se på lite light-indie-mys-pys-rys istället. Det visade sig gå lika bra det. Baghead av The Dupless Brothers var rätt skön och ännu ett bevis på att en skral budget inte spelar ngn roll (iaf inte för tittaren). Baghead kan allvarligt talat inte ha kostat mer än ca 1000 spänn men den kommer ändå att överträffa det mesta av festivalens utbud, troligtvis inklusive megabudgetfilmen Australia. En intelligent story som mixar humor, lo-fi och skräck (för oinvigda) gör Baghead till en vinnare som ryktingsvis borde dra mycket folk till de resterande visningarna. Fyra, mer eller mindre, filminsatta människor beger sig ut till en stuga på landet för att skriva ”det” manuset. Det går sådär tills att yngstlingen av dem drömmer en mardröm (eller) om en man utanför hennes fönster med en påse på huvudet. Och detta blir grunden till deras fortsatta manusskrivande. Fylld av dokumentära metaambitioner gör Baghead sitt bästa för att undvika avslöjandet av den oundvikliga sluttvisten och lyckas faktiskt. Gå och se! stockholms filmfestival
Festivalnytt
Efter en småtramsigt lekfull JCVD där Van Damme faktiskt visar att han kan agera (framför allt i ”monologen”) och kåta tonåringar i jakten på den perfekta döda flickan i Deadgirl, som var riktigt riktigt bra, (visas bara 23.30 två gånger till under festivalens återstod) ser det här ut att bli en festival att minnas. Ikväll kommer jag att avnjuta vidriga juveniler som trakasserar kärt par i Eden Lake. Jag har längtat efter den filmen ett bra tag nu och om ryktet stämmer så kommer det att bli en ytterst obehaglig terrorupplevelse. Ni finner mig längst fram med vitsminkade örontoppar och vass, hög, häxhatt. stockholms filmfestival
Längtan inför Festivalen
Snart dags, bara två dagar kvar (inte ens det) och här sitter jag och fingrar på mina biljetter. Det är inte första gången jag gör det den senaste månaden så mycket kan jag säga … Det är som att pilla på en bit skägg, eller gröpa ur en krabbköttburk med pekfingret. Så mycket kan jag säga; att det blir inte bättre än den längtan ens porer utsöndrar inför en filmfestival. Och årets upplaga tror jag verkligen på. Har egentligen bara en invändning, varför visas allting inom Twilight Zone sektionen så förbannat sent? Som tvåbarnsfar är det jobbigt att tvinga sig själv in till stan 23.30, för att inte tala om hem, eller upp klockan 06 morgonen efter … Det har inte alltid varit såhär. När jag började gå på Sthlm Filmfestival så visades allt inom denna sektion antingen väldigt tidigt eller väldigt sent. Känns löjligt att ta namnet (Twilight Zone) på så stort allvar, i slutänden så måste det ju ändå handla om att man tror på bra film och vill att så många som helst ska se den …
Imorgon drar det i alla fall igång med JCVD och Deadgirl. Båda filmerna har jag skrivit om här på bloggen tidigare och det ska bli kul att se Van Damme sparka lite Art-House-Meta-Röv samt njuta av nekrofila pojkstreck i Deadgirl. Coming of Age på ett lite annorlunda sätt … stockholms filmfestival
Årets bästa film!
Jag vet inte hur många slag jag slagit för Jonathan Levines The Wackness, men tydligen så var det inte tillräckligt många för här kommer ett till. The Wackness is the shit, the muthafuckin’ shit! Till och med bättre än Levines förra film, den suveräna teenslashern All the Boys Love Mandy Lane (sorgligt underskattad). Kul med en regissör som ännu ej funnit sin riktning men som ändå lyckas till fullo vid varje försök. Recensioner här och här, men inte här.