Tahar Rahim i En profet. Foto: Sony Pictures
En profet, Änglavakt och From Paris with love. Den första hyllas unisont, de senare två har det lite svårare att vinna kritikernas gunst. Vi går igenom tidningarnas recensioner av veckans biopremiärer.
En profet
Dagens Nyheter
”Det hårdkokta, fulrealistiska, gråmelerade fängelsedramat ’En profet’ har blivit nominerat och prisbelönat på längden och tvären – från Cannes till Hollywood – vilket är ganska glädjande eftersom det knappast handlar om någon konventionell publikfriare. Den är till att börja med totalt renons på allt vad identifierbara hjältar, hjältemod eller hjärtefrågor heter … Det är lättare att säga vad ’En profet’ inte är. Den är inte en moralisk uppbygglig saga om våldet som urholkar själen eller en feel good-film om att lära sig en läxa och bli god, inte heller en skildring av svekkulturen i den kriminella världen à la ’Snabba cash’. Ljuset i ’En profet’ är, rätt oväntat, den solidaritet och lojalitet som växer fram mellan Malik och vissa av hans medfångar”, skriver Helena Lindblad. Omdöme: 4/5.
Aftonbladet
”Jacques Audiards Oscarsnominerade ’En profet’ är en rå, skitig och realistisk, men stundtals också smått drömsk, fängelsefilm, som förtjänar att sälla sig till genrens klassiker… …Tahar Rahim – som spelar gangsterentreprenören Malik med en återhållsamhet som lämnar tittaren i ständig ovisshet om var karln egentligen står – har en utstrålning som borde kunna ta honom till Hollywood och tillbaka flera gånger om”, tycker Karolina Fjellborg. Omdöme: 4/5.
Svenska Dagbladet
”Igenom görs kopplingar mellan profeten Muhammeds och Maliks liv (filmens huvudperson) – inte minst i form av Reyeb som ängeln Gabriel. Och med upplösningen ger Audiard uttryck för en tro på individen som med religionen som inspiration kan höja sig över sina sociala omständigheter … Det är inte bara fantastiskt filmskapande utan också väldigt befriande i en tid då i synnerhet denna religion får ta emot så mycket spott och spe. Så kanske kan man i Malik inte bara se en profet, utan också en märklig – men för omständigheterna välbehövlig – förebild?”, anser Hynek Pallas. Omdöme: 6/6.
Film.nu
”’En profet’ är med andra ord en djup filosofisk och psykologisk präglad film med många bottnar. Men trots att filmen har ett psykologiskt djup tillåts vi aldrig känna någon särskild sympati för någon av karaktärerna, istället hålls vi på ett emotionellt avstånd. Det här är ingen svaghet men det kan uppfattas som tråkigt för den ’ordinära’ tittaren som gärna vill identifiera sig med protagonisten och vara känslomässigt involverad. Det här är lyckligtvis bara ett par minuter av en två och en halv timmar lång film som i övrigt är helt fantastisk och som ingen finsmakare får missa”, menar Oscar Krooni. Omdöme: Tummen upp.
Änglavakt
Dagens Nyheter
”Man kan förstå Johan Brisingers önskan att placera idén om livslust och mirakel i ett högst igenkännbart vardagligt – men återigen elegant Sköna Hem-inrett – sammanhang. Men i motsats till ’Underbara älskade’ är ’Änglavakt’ ännu mer entonig och därtill drabbad av sin till bristningsgränsen ansträngda och sentimentala konstruktion. Det ligger möjligen också i kammarspelets natur: här saknas den tidigare livgivande dimensionen av omvärldens reaktioner inför den privata sorgen och skulden. Och skam till sägandes: den vacklande föräldrarelationen borde fått större spelrum och blivit betydligt intressantare utan ängeln Walter som brobyggare”, anser Eva af Geijerstam. Omdöme: 2/5.
Aftonbladet
”Inga klyschor är för banala för att visa Tro mot Tråkig. Gott vin och dans är till exempel frigörande och bra. Att ta sig tid och spela schack med en ensam pensionär är också en God Sak Att Göra … Den som tittar riskerar akut cynism. Även om man håller med om allt blir man mer förbannad än berörd. Det är deprimerande förutsägbart.
Skådespelarna gör sitt bästa. Izabella Scorupco skapar absolut trovärdighet som den förtvivlade Cecilia. Men de har svårt eftersom de inte spelar människor utan symboler. Det finns inget att identifiera sig med”, tycker Jens Peterson. Omdöme: 2/5.
Svenska Dagbladet
”Änglavakt väller fram som ektoplasma från ett positivt tänkande-konvent. Inplastad i ett konstant dånande musiksvall skramlar den tomt, övertydligt och enkelspårigt. Ska man nämna liknande filmer ligger reklamfilmen för chokladbiten Merci nära till hands … Johan Brisinger långfilmsdebuterade och gjorde publiksuccé med Underbara älskade 2006. Då hade han fått hjälp med manuset, som trots allt fungerade, nu har han skrivit själv, och det är väl där skon klämmer. Det är tveksamt om publiken sväljer det här. Att Micke Nyqvist repriserar sin roll som känslohämmad patriark räcker inte hur långt som helst”, anser Karoline Eriksson. Omdöme: 1/6.
Film.nu
”Filmen känns väldigt osvensk, inte bara för att franska talas genomgående i filmen, utan även för den drömska, kvasireligiösa ingången man tar. En slags religiös underton som inte riktigt uttalas. Detta är i grund och botten en upplyftande film, som uppmanar till handling istället för likgiltighet och hopp istället för uppgivenhet. Inget revolutionerande, men tänkvärt och varmhjärtat”, tycker Tobias Tigerschiöld. Omdöme: Tummen upp.
From Paris with love
Dagens Nyheter
”Se inte ’From Paris with love’ om du är sugen på kyssar i Eiffeltornet och petting på Pont Neuf. Det är ingen kärleksfilm utan ett hjärndött actionspektakel av Pierre Morel (kidnappningsdramat ’Taken’). Manuset har skrivits av Luc Besson, vars namn förr i tiden förknippades med sofistikerad, fransk action. Den här gången har han spånat fram ett pubertalt äventyr som till och med är dummare än hans egna nollnolltalsfilmer … Näst efter ’Rush hour 3’ är ’From Paris with love’ den larvigaste actionfilm som någonsin spelats in i den franska huvudstaden”, anser Fredrik Strage. Omdöme: 1/5.
Aftonbladet
”Det är, kort sagt, en film för dem som gillar sin action lite larvig och i slowmotion”, sammanfattar Emma Gray Munthe. Omdöme: 2/5.
Svenska Dagbladet
”De som aldrig skulle få för sig att se något som kan betecknas ’röjig actionrulle där man slipper tänka så mycket’ (välkomna att citera, filmbolagets pr-avdelning) kan omedelbart räkna bort denna film ur varje framtidsplan … Grovt är det mestadels, med Travolta i John McClane-look och på autopilot. Är detta något för dig så köp en påse popcorn att smaska på. Det går även fint att äta dem utan denna film av regissören bakom Taken”, rekommenderar Jan Lumholdt. Omdöme: 2/6.
Film.nu
”Trots allt är ’From Paris with love’ ändå en ganska rolig film med helt okej skådespeleri och manusförfattaren Luc Besson, som även har producerat filmen, har fått till en del oanade vändningar som ger filmen mervärde. Det är lättsam underhållning som funkar om man är på rätt humör. Därför blir det en något avbruten tumme upp”, tycker Christina Luoma. Omdöme: Tummen upp.