SFF 2010. Last Days

Okej. Stockholm Filmfestival 2010 är i skrivande stund nästan över. Jag har haft det trevligt trots att jag klagat massvis under själva festivalen. Antingen har filmerna varit tråkiga eller likadana, eller så har jag planerat dåligt. Har dock bara missat två filmer jag verkligen ville se, ”Kaboom” samt ”Rubber”. Innan vi hoppar till någon slags utvärdering så vill jag bara kommentera det jag sett de senaste dagarna.

”The Trip”. Coogans och Brydons imitationer av Woody Allen och Michael Caine är utan tvekan det roligaste jag sett under festivalen. Och visst, en film om imitation där två skådespelare/komiker imiterar dem själva. Det är som att Winterbottom försökt arbeta med så lite som möjligt.

”The Town”. Inget i jämförelse med Peter Yates ”The Friends of Eddie Coyle” med Robert Mitchum i rollen som kriminell Bostonbo.

”Gone With the Pope”. Sleazig som fan. Filmer med one-liners i stil med ”You’re either in, or in the way.” slår sällan fel. Men knappast ett mästerverk i dess genre, trots en väldigt rolig plot.

”Howl”. James Franco låter väldigt mycket som Allen Ginsberg, men filmen (och speciellt inte de datoranimerade scenerna som ska illustrera dikten) känns inte riktigt så Ginsberg. Varför specialskriven musik istället för jazz?

”Red Nights”. Filmad på Red och bilderna är helt otroliga. Dessvärre är filmen en konstig blandning av förra årets bästa film ”The Limits of Control” och ”Saw 5”. Men h.s.h en av få filmer på festivalen med ett foto där man tänkt till och vågat göra saker med åkningar, utsnitt och speciellt färger.

Då var det alltså dags att utvärdera festivalen. ”Winters Bone” som vann Bronshästen var ett fegt val. Det är inget fel på filmen, men den följer festivalens Sundance-inspirerade mallar precist och är alltför lik ”Frozen River” (som vann Hästen för två år sedan) för att man ska kunna stå bakom ett sådant beslut. Aaron Katz gjorde enligt mig den bästa filmen inom tävlingssektionen (”Cold Weather”), men att en film som både är allvarlig och rolig samtidigt som seriös och oseriös skulle vinna pris kommer nog inte att hända. Nästa år ska jag försöka se så lite som möjligt, för just nu är jag rätt trött på den film som visas på denna festival. Nedan följer min topp 5, utan motiveringar.

1. ”Film Socialisme”
2. ”HaHaHa”
3. ”Cold Weather”
4. ”Another Year”
5. ”Outrage”

Årets vinnare på Stockholms filmfestival

Juryn har nu gjort sina val – här är alla vinnare på den 20:e upplagan av Stockholms internationella filmfestival. Den 7,3 kilo tunga Bronshästen för bästa film går i år till en stark berättelse om en familj där föräldrarnas önskan att skydda sina barn blir en studie i manipulation och förtryck – den grekiska filmen ”Dogtooth” av regissören Yorgos Lanthimos.

Årets jury bestod av regissören Björn Stein, producenten Olivier Guerpillon, skådespelerskan Lina Englund, filmkritikern Fionnuala Halligan och sångerskan Maria Andersson.

Nedan följer samtliga vinnare och juryns motiveringar.

Bästa film
”Dogtooth” av Yorgos Lanthimos
Juryns motivering: Priset för bästa film går i år till en tankeväckande och engagerande film som tar oss med ett alldeles eget filmspråk till ett mardrömslikt och metaforiskt experiment i manipulation och förtryck. Bronshästen för bästa film går till den grekiska filmen Kynodontas (Dogtooth) av Yorgos Lanthimos.

Bästa regidebut
Cary Joji Fukunaga för ”Sin Nombre”
Juryns motivering: Priset för bästa regidebut går till en sofistikerad, mogen film som uppvisar ett självklart grepp om filmens språk och en stark känsla för hur man bäst berättar en fängslande historia. Alla är i fara här, men aldrig regissören, som mästerligt hanterar alla verktyg han har tillgång till. Filmen tar sina hjältar på en lång och riskfylld resa över en kontinent och låter betraktaren följa med varje steg på vägen. Priset för bästa regidebut går till Cary Joji Fukunaga för Sin Nombre.

Bästa kvinnliga skådespelare
Mo’Nique i ”Precious”
Juryns motivering: Priset för bästa kvinnliga skådespelare går till en skådespelerska som belyser komplexiteten hos en kvinna som slits mellan begär och avsky. Med sin musikalitet, timing och känslointelligens åskådliggör hon karaktärens självbedrägeri. Priset för bästa kvinnliga skådespelare går till Mo’Nique för hennes roll i Precious av Lee Daniels.

Bästa manliga skådespelare
Edgar Flores i ”Sin Nombre”
Juryns motivering: Priset för bästa manliga skådespelare går till en skådespelare som porträtterar både en ung man och ett mycket mänskligt dilemma på ett sätt som gör ett stort intryck. Hans rollkaraktär ramlar ner i en av samhällets många fallgropar men behåller en mänsklighet som lyser igenom i varje scen han medverkar i – med minimalt antal ord, för denna karaktär är ingen pratsam typ. Vi vet att vi kommer se mer av denna Honduranske skådespelare och vi ser fram emot det. Priset för bästa skådespelare går till Edgar Flores för hans rollprestation i Sin Nombre.

Bästa manus
Eran Creevy, ”Shifty”
Juryns motivering: Priset för bästa manus går till en film som har åskådaren fastnaglad i biostolen från den allra första bildrutan. Det är en berättelse om en nedåtgående spiral som landar i ett klimax som lämnar betraktaren kippandes efter andan. Extremt väl uppbyggd med ett underbart tempo och som, trots att den filmades med mycket begränsad budget, visar att man med ett bra manus kan komma långt, och i detta fall – hela vägen till toppen. Priset för bästa manus går till Eran Creevy för Shifty.

Bästa foto
Christophe Beaucarne, ”Mr. Nobody”
Juryns motivering: Priset för bästa foto går till en film där en komplext strukturerad berättelse blir vackert skildrad. Utöver att särskilja de olika handlingarna och göra dem lättare att följa så flätar fotot dem även samman och skapar ett magiskt och extremt innovativt slutresultat som är både spektakulärt och nyskapande. Priset för bästa foto går till Christophe Beaucarne för Mr. Nobody.

Bästa musik
Krister Linder, ”Metropia”
Juryns motivering: Jameson Music Award för bästa originalmusik går i år till skaparen av ett soundtrack som på ett avgörande sätt bidrar till att skapa en unik helhetsstämning i en film som tar oss in i en alldeles egen filmvärld. Priset går till Krister Linder för musiken till Metropia av Tarik Saleh.

Bästa kortfilm
”Logorama” av François Alaux, Hervé de Crécy, Ludovic Houplain
Juryns motivering: Priset för bästa kortfilm går till en högst underhållande vansinnesfärd genom en värld av tecken som är skrämmande lik vårt eget överkommersialiserade samhälle. En innovativ och rolig film om en dystopi där varumärkena blir bokstavligen levande. Priset för bästa kortfilm går till den animerade filmen Logorama av François Alaux, Hervé de Crécy och Ludovic Houplain (H5).

FIPRESCI-juryns val

Årets jury från internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI består av Susanne Schuetz (Tyskland), Dejan Petrovic (Kroatien) och Ann Lind Anderson (Danmark).

Bästa film enligt FIPRESCI-juryn:
”Sin Nombre” av Cary Joji Fukunaga
Det Internationella Filmkritiker-priset går till en mångfacetterad film med felfria manus-, regi- och skådespeleriprestationer. Juryn blev rörd av filmens osentimentala ton, dess subtila kärlekshistoria och regissörens originella tillvägagångssätt som väver samman flera olikartade svåra teman där fatalism möter hopp. Det är en berättelse om behovet av tillhörighet, lojalitetens pris och förändringens styrka. Det Internationella Filmkritiker-priset 2009 går till: Cary Joji Fukunagas film Sin Nombre.

Hedersomnämnande:
Det Internationella Filmkritikerfederationen ger även ett hedersomnämnande till filmen Precious av Lee Daniels för dess kompromisslösa mod att berätta en rå historia om övergrepp, med Mo’Niques enastående i rolltolkning som mamman.

Övriga priser:

Audience Award (Publikpriset):
Stockholms filmfestivals publikpris 2009 går till ”The Cove” av Louie Psihoyos

1 km film stipendiet 2009 går till:
Amanda Kernell, regissören till ”Att dela allt”
Motivering: Årets vinnare berättar med ett slagkraftigt bildspråk en historia om spänningen mellan två älskare som nått en brytpunkt i sin relation då den ena av dem vill börja leva monogamt. Med nerv och narrativt driv drar hon med oss på en emotionell resa som skakar om och berör. Att denna smärtsamma skildring samtidigt är så vacker bådar gott inför framtiden för Amanda Kernell, regissören till ”Att dela allt”, årets 1km-film stipendiat!

Hedersomnämnande 1 km film:
Jöns Mellgren, regissören till ”Den mörka ön”
Motivering: För sitt trollbindande berättande, imponerande fingertoppskänsla och förmåga att levandegöra en hel värld ur en enda mörk ö av papp, går årets hedersomnämning av 1 km film till Jöns Mellgren och hans kärlek till hantverket i Den mörka ön.

Vinnaren i ifestival:
”Pim, Pam, Pum” av Asier Urbieta och Andoni De Carlos

Stockholm Lifetime Achievement Award 2009:
Susan Sarandon erhåller 2009 års Lifetime Achievement Award med motiveringen: Från en laglös servitris till hängiven nunna – Susan Sarandon skapar karaktärer, inte roller. Reflektion, förförelse och uppror levandegör hennes alter egon och utgör hörnstenar i hennes skådespeleri. Resultatet blir mångfacetterade kvinnogestalter, där feministisk glöd och kvinnlighet möts, vilket gör henne till en perfekt mottagare av årets Stockholm Lifetime Achievement Award.

Stockholm Visionary Award 2009
Luc Besson erhåller 2009 års Visionary Award med motiveringen: Luc Besson, en renässansman som gjort outplånligt intryck i filmens värld som manusförfattare, regissör och producent. Han har obevekligt utforskat nya världar och tagit med oss på en personlig resa från underjordiska tunnelbanesystem till havets botten, från djupaste rymden och in i sagornas värld. Luc Besson är definitivt en visionary.

Rising Star 2009 – Anastasios Soulis
Skådespelaren Anastasios Soulis erhåller årets Rising Star utmärkelse som instiftats av Stockholms filmfestival och L’Oréal Paris. Juryn, som består av representanter från Svenska Filminstitutet, Film & Tv-producenterna och Teaterförbundet samt skådespelarna Marie Richardson och Gustaf Hammarsten, har utsett skådespelaren Anastasios Soulis till Rising Star 2009 med följande motivering:
”Vår skådepelare utses till Rising Star för sin förmåga att med styrka och mjukhet, därtill med ett absolut gehör, gestalta unga människors liv och drömmar. Under 2009 har vi sett denne skådespelare i så annorlunda filmer som ’De halvt dolda’ – i vilken han gör ett ruggigt porträtt av en ungdomsledare, den välmående svärsonen i ’Bröllopsfotografen’ – med det goda ’curlinglivet’ framför sig via hans roll som lillebror till storfräsaren i Johan Falk-filmatiseringarna – han som vill bli lika tuff, kall och rik som sina förebilder inom den kriminella världen – till den ytterst mjuke och osäkre vännen i ’Prinsessa’, som vinner sin självständighet under resans gång. Vi vill ha mer och längtar efter att se vår Rising Star briljera såväl i huvudroller som i nya finslipade biroller.”