Mia Wasikowska i Alice i underlandet. Foto: Walt Disney Studios Motion Pictures
Veckans stora premiärer: ”Alice i underlandet”, ”Brothers” och ”Crazy heart”. Läs om dem alla i recensionskrönikan.
Alice i underlandet
Dagens Nyheter
”Tim Burton har kokat ihop ’Alice i Underlandet’ med den mindre kända uppföljaren ’Alice i Spegellandet’. Ingredienserna – rollfigurerna – är lätt identifierbara men receptet är helt och hållet hans egen uppfinning. På gott och ont. Som alltid hos den och detaljförälskade Burton är scenografi, smink och kostymer helt magiska. Det är drömskt vackert, men aldrig inställsamt snällt. Hans hantverksskicklighet, hans förmåga att aldrig upprepa sig och ändå bevara ett lätt igenkännbart, personligt signum kan ge mig tårar i ögonen”, skriver Helena Lindblad. Omdöme: 3/5.
Svenska Dagbladet
Jan Söderqvist tycker; ”Nej, det verkligt allvarliga är att de (Regissören Tim Burton och manusförfattaren Linda Woolverton) saknar känsla för det som gör böckerna så otroligt roliga: det godmodigt drömska, det nonsenskomiska helt utan pedagogiskt ärende, det virtuost lekfulla.
Visst glimtar det till på sina ställen, det saknas inte visuell pyroteknik, men Burtons Alice är i grunden ett stycke mekanisk och moraliserande fantasyaction av ordinärt Harry Potter-snitt. Och det är faktiskt inte ok”. Omdöme: 3/6
Aftonbladet
”Om jag var tio och såg den här för första gången skulle jag med all sannolikhet bli alldeles kollrig, som 33-åring är ’Alice i Underlandet’ inte heller så dum”, anser Emma Grey Munthe.
”Men visst, det finns brister: Filmen innehåller till exempel ett litet malplacerat dansnummer jag definitivt skulle klarat mig utan, och en del animationer är verkligen inte helt hundra. Ändå är det lite av en fest för ögonen”. Omdöme: 4/5
Film.nu
Stephan Ramstedt gör ”Tummen upp” och anser att ”Berättelsen om Alice är en hyllning till fantasin. Men slutet på Burtons film vinklar denna hyllning på ett konstigt sätt. Inte bara för att Alice, likt Disneys bioaktuella Prinsessa, bestämmer sig för att gå i sin faders fotspår (en rätt märklig och reaktionär typ av feminism), men även för att det i detta fallet innebär att Alice förenas med det Brittiska Imperiet och åker till Kina för att exploatera dess befolkning.
Men till filmens fördel är den väldigt lätt glömd och trots vissa skavanker hade jag roligt medan det pågick. Förväntar man sig något mer från Tim Burton lär man bli en besviken biografbesökare.”
Brothers
Svenska Dagbladet
”Brothers är kortare än originalet men känns längre. Jim Sheridan har en förmåga att gå bort sig i mys, och tempot lider ibland katastrofala förluster. Gyllenhaal är inte helt övertygande som impulsstyrd strulputte, men det svåraste är att tro på Spindelmannen som härdad yrkesmilitär”, skriver Karoline Eriksson. Omdöme: 3/6.
Dagens Nyheter
”Jag var väldigt förtjust i Susanne Biers danska familjetragedi ‘Bröder’ från 2005 som skapade en viss kontrovers eftersom den med rätta uppfattades som en kritisk reflextion [sic] över den militära danska närvaron i Afghanistan”, skriver Helena Lindblad och fortsätter ”Men varför en självständig, personlig regissör (Jim Sheridan) som han tar på sig att göra en bokstavstrogen och en rätt oengagerad remake på det här sättet övergår mitt förstånd. Om det nu inte bara är en fråga om lön”. Omdöme: 2/5
Aftonbladet
”Irländaren Jim Sheridan är en proffsig filmberättare, och det är en stark historia om skuldkänslor och lojalitet. Kärlek och svartsjuka. Men Susanne Biers danska original berörde mer, har en nerv som får den att kännas nästan dokumentär. ‘Brothers’ är en duktig spelfilm”, skriver Jens Peterson. Omdöme: 3/5
Film.nu
“Brothers är i sin framställning närmast en kopia av Susanne Biers lysande danska drama “Bröder”… Annars är det som man säger intet nytt under solen. Betyget pendlar men hamnar till slut på en svag Tumme upp. “Brothers” är inte en dålig film. Den är spännande och dramatisk men är helt utan egen röst.”, tycker Petter Stjernstedt. Omdöme: Tummen upp
Crazy heart
Dagens Nyheter
”Crazy heart, började som en liten film baserad på en roman av Thomas Cobb, en dröm av några countryentusiaster med manusförfattaren/regissören Scott Cooper i centrum. Ingen trodde riktigt att den skulle nå bortom dvd-hyllorna. Men så spreds ryktet, filmen växte och har nu tre Oscarsnomineringar (bästa manliga huvudroll, bästa kvinnliga biroll, bästa originalsång)…”
”Det är lätt att bli svag för den här typen av innerlig americana där vinden blåser över tomma marker och varenda byhåla osar av nederlag. ’Crazy heart’ står på egna ben men för också tankarna till andra skickliga försök i genren som till exempel Wim Wenders ’Paris, Texas’”, skriver Helena Lindblad. Omdöme: 4/5
Svenska Dagbladet
”En liten film är ett slitet uttryck (som Killinggänget parodierade i en hel filmserie) men Crazy heart är verkligen just detta och vill inte vara annat. Det är gjort med stor kärlek och fin känsla för atmosfär och detalj”, anser Jan Lumhodt. Omdöme: 5/6.
Aftonbladet
”’Crazy heart’ är som en countrylåt som sjungits många gånger. Ännu en oansvarig slarver som försöker ursäkta sina misslyckanden och gömma sig bakom en whiskymarinerad konstnärsmyt. Ändå vill man se och lyssna – här finns bra nyskriva [sic] låtar.
Skådespelarna får ’Crazy heart’ att leva, även Colin Farrell som Bad Blakes förre kompmusiker, nu en större stjärna. Jeff Bridges bär filmen och han är väl värd sin Oscar på söndag” tycker Jens Peterson. Omdöme: 4/5.
Film.nu
”Jeff Bridges är oerhört övertygande i sin gestaltning av Bad och har synnerligen välförtjänt också nominerats till en Oscar för sin insats. Bridges styrka ligger i att han inte verkar behöva anstränga sig för att göra sig trovärdig. Jag glömmer bort att jag ser en professionell skådespelare som jag sett i så många andra roller förut och uppslukas istället av mannen på duken som känns lika verklig som mannen i sätet framför mig i salongen, om än betydligt mer intressant”, skriver Oscar Krooni. Omdöme: Tummen upp