Förutom Godards film så missade jag även den Belgiska regissören Gust Van Den Berghes LITTLE BABY JESUS OF FLANDR (EN WAAR DE STERRE BLEEF STILLE STAAN) men jag tänker gå en hel del hästlängder för att få en andra chans att se den på en biograf någonstans. De tre härligaste killarna på årets Cannesfestival – Peter Janssens, Paul Mertens och Jelle Palmaerts – spelar huvudrollerna i det, förmodligen mest underliga, drama som tävlar i kategorin Director’s Fortnight. De tre skådespelarna bröt ihop av lycka under de stående ovationerna efter filmen (jag har sett bildbevis av detta, så jag vet).
Se trailern och läs sedan en kort intervju med dessa tre fantastiska män. Känner ni hur livsglädjen stiger?
En film som jag däremot faktiskt lyckades se var Alicia Duffys debuterande långfilm ALL GOOD CHILDREN. Även den tävlar om utmärkelsen i Director’s Fortnight och båda filmerna har dessutom chans att landa ett pris i cinematografkategorin The Camera d’or. Jag kan inte vara 100% objektiv i min beskrivning av Alicias film, då jag känner henne lite från London; vi har båda arbetat på samma biograf, dock aldrig samtidigt. Hon är en väldigt talangfull regissör och även fast jag verkligen ville älska filmen så överträffades mina förväntningar och jag kunde inget annat än njuta mig igenom varenda scen. Jag kunde knappt andas under eftertexterna för jag var så upprymd av känslor och mitt hjärta bultade som aldrig förr av en film. Helt ärligt. Men det måste ha haft något att göra med den stolthet jag kände över Alicia att jag reagerade så kraftigt fysiskt. Eller så är det helt enkelt en underbar film som kan utlösa samma reaktion hos andra, så det enda jag kan göra är att tipsa er att se den om ni får chansen.
Så gårdagens Cannesdebut blev att se en bekants långfilm tävla på Cannes filmfestival. Det hoppas jag kommer återupprepas minst en gång varje år i fortsättningen.
Hängde med svenska skådespelerskan Ida Gyllensten på Belgiska terrassen.