Etikett: cannes 2010

Nu kunde jag lugnt lämna festivalen bakom mig för i år, för jag har äntligen upplevt det ultimata i Cannes; Jag tog en eftermiddag ledigt och tillbringade den på stranden, där jag tog mitt första saltvattenbad på hur många år som helst. Helt underbart och det faktum att jag och två partners in crime försökte komma in på en privat pressmottagning – genom att simma in på den – gjorde det hela ännu mer minnesvärt.

I mitt inlägg Cannes 2010 I så berättade jag att jag sprang på skådisen och regissören Mathieu Amalric på en toalett. Det var på baren Le Petite Majestic, som har varit den sista anhalten för samtliga festivalbesökare de senaste 25 åren, där man har samlats och festat till soluppgången. Tills nu. I år stängde de tidigare om kvällarna än någonsin tidigare och de riskerar att tvingas stängas helt. Det finns dock en facebookgrupp som man kan gå med i för att hjälpa till i kampen att hålla Le Petit Majestic öppet.

I Kodaks paviljong visades häromkvällen en blandning av de bästa filmerna som producerats i samband med Straight 8. Det är en engelsk filmtävling, där varje team filmar en rulle Super 8 film och skickar tillbaka den till tävlingen oframkallad. När den väl visas på festivalen så visas den för första gången även för filmskaparna. Vi såg alltså en utvald blandning av de bästa filmerna och det var en del helt otroliga filmer.
Visningen öppnade med Connections, en väldigt sorglig komedi. Några av filmerna ur programmet finns på Straight 8 Productions youtube. Mina favoriter av dessa är The Invention, Twice Upon a Thought och min absoluta favorit är självklart den poetiska Those Dreams That on a Silent Night Intrude The Secret Cinema of Jerzy Treblinka, vars stämningar påminner mig om en blandning mellan Chris Markers kortfilm La Jetee och Desperately Seeking Susan, ni vet den med Madonna.

De har för första gången öppnat upp tävlingen internationellt, så leta upp familjens gamla super 8 kamera och spåna ideer! (Det kostar dock att vara med i tävlingen och konkurrensen är stenhård som ni märker. Men om deadlines och tävlingar motiverar er att plocka upp en kamera och börja filma – och speciellt att testa Super 8 formatet – så är det helt klart värt det!)

Innan jag begav mig mot flygplatsen så sprang jag på regissören Susanna Wallin på De la Croisette och det fotot fick avsluta Cannes för mig personligen för den här gången.

Nu väntar jag med spänning på att få höra herr Burtons och hans jurymedlemmars utlåtanden.

Typiskt. Man släpar sig upp efter några timmars sömn för att se Jean-Luc Godards nya film FILM SOCIALISME, bara för att brännas upp i solskenet i kön in till visningen och så blir visningen dessutom full innan man blivit insläppt. Hade älskat att se hans nya film, eftersom jag bara härom veckan såg hans NUMÉRO DEUX från 1975 i London. Det var visst den enda kända 35mm kopian av Numéro deux – med engelska undertexter – som visades och därför helt underbar att beskåda, med skador som tillkommit under de senaste 35 åren som bidrog till bioupplevelsen. Numéro deux förtjänar egentligen ett helt eget inlägg för det är en underbar film – med eller utan skador på visningskopian.

Eftersom jag missade filmen imorse, så kan jag passa på att skriva lite extra om mina senaste dagar. Jag har försökt göra allt jag inte gjort tidigare på Cannes. Igårkväll spenderades till exempel på en lyxyacht och jag startade söndagen med ett besök till Cannes kyrka för att komma iväg från festivalen en stund och låta själen vila ett slag. Ett ovärderligt tips av en erfaren festivalbesökare.

Nu borde jag kolla programmet för dagen och göra upp en plan. Det händer så mycket hela tiden att man knappt vågar tänka på vad man går miste om medan man sitter här och skriver. The UK Film Centre här på Cannes hade bland annat för någon dag sen ett seminarium om samproduktioner mellan Storbritannien och Skandinavien, vilket var som skräddarsytt för mig eftersom jag (som ni alla säkert redan vet) är baserad i London.

Ikväll har Sverige fest på skandinaviska terrassen, men norskarna har kontrat med en grillfest dagen till ära. Ska försöka hinna med båda.

Här är man på Cannes filmfestival igen och det har varit händelserikt hittills. Galavisning av RIZHAO CHONGQING (CHONGQING BLUES) av WANG Xiaoshuai, sprungit på Mathieu Amalric (som regisserat filmen TOURNÉE) på en toalett och träffat skådespelaren Donielle Artese som spelar Sheila White i TV-serien Mad Men. Som en hängiven Mad Men fan så tyckte jag det var jättestort att få höra allt hon hade att berätta om produktionen och de andra skådespelarna. Hon har förövrigt en facebookgrupp där hennes fans försöker få henne, den enda svarta karaktären, tillbaka i serien.

Nu blir det filmvisning och förhoppningsvis så blir det flera uppdateringar från festivalen här!