Tre kvart med gräddan av Hollywood

45 minuter. Så länge höll jag ut. Jag kravlade mig ur sängen vid 02.00 och när jag satte mig vid datorn så fick jag se att en vänlig själ visade hela galan streamat över Internet. Det första som mötte mina trötta ögon var George Clooney. Han delade ut pris för bästa kvinnliga biroll till Jennifer Hudson för Dreamgirls. Tröttheten började visserligen släppa men det blev snabbt tråkigt att titta på den lilla rutan som hakade upp sig titt som tätt. Jag har även en C-uppsats att skriva klart så att sitta uppe halva natten med gräddan av Hollywood var egentligen ingenting jag kunde tillåta mig själv. Så efter 30 minuter, på vilka jag bl.a. hann med att se en osäker Justin Timberlake göra narr av en frånvarande Prince och höra Jeremy Irons hålla ett smart och distanserat tacktal, bestämde jag mig för att bara se några få kategorier till. Jag ville hinna med att se något roligt och/eller annorlunda innan jag gick tillbaka till sängen.

Hugh Laurie blev räddningen. Galan delar ju inte bara ut priser till film utan också till TV-serier. Heroes rollbesättning delade ut en Golden Globe till bästa manliga skådespelare i en TV-serie – Drama (de har även kategorin ’Musical or Comedy’, men nu var det alltså drama). Hugh Laurie vann för House M.D. och började med att krama Greg Grunberg (från Heroes) eftersom de på fritiden spelar i bandet Band from TV tillsammans med James Denton (Desperate Housewives) och några andra kända ansikten från TV. Laurie öppnade sedan sitt tacktal med att säga ”I’m speechless, I’m literary without a speech!”. Säkert en beprövad replik men jag skrattade ändå gott. Har för mig att han höll ett minst lika underhållande tacktal förra året när han tackade folk genom att dra papperslappar med namn på ur fickan. Det var galans höjdpunkt så långt och jag intalade mig själv att det inte skulle bli bättre än så och gick och lade mig igen. Jag siktar nu istället på Bafta den 11:e februari och sen självklart Oscarsgalan den 25:e februari, då lovar jag att jag sitter uppe hela natten.

När jag idag överblickar galans vinnare kan vi konstatera att Scorsese slog Eastwood i kampen om bästa regi, trots Clints två nomineringar i samma kategori. Helen Mirren vann två gånger. Alec Baldwin och Eddie Murphy var otippade vinnare. Dreamgirls verkar populär. Och slutligen så vann Babel för bästa drama, vilket var det enda pris filmen tog hem av sina sju nomineringar. Men det var också det tyngsta priset så jag känner mig fortfarande lite oförstående och ensam. Men inte lika mycket.

And the award goes to…

Det duggar tätt mellan evenemangen där priser delas ut för förra årets bästa prestationer inom film. Natten till tisdag är det dags för en av de riktigt stora vid sidan av Oscarsgalan, nämligen The Golden Globes. Det blir 64:e gången som The Hollywood Foreign Press delar ut priser, i sina lite udda kategorier, och årets tillställning ser ut att bli riktigt underhållande.

Förutom att Tom Hanks ska dela ut årets Cecil B. DeMille-pris till Warren Beatty (för hans “outstanding contribution to the entertainment field”) så ska Alias-favoriten Jennifer Garner och en av världens bästa skådespelare, Philip Seymour Hoffman, dela ut priser. Så om du är en av de lyckliga som kan titta på NBC eller Star! (jag har fått för mig att det ska gå att få in via internet om inte annat) så bänka dig klockan 02.00 inatt och njut av glitter, glamour och en del överskattade filmer.

På tal om överskattade filmer så är Babel förhandstippad som galans stora segrare med sina sju nomineringar. Att den skulle gå hem på galorna var ganska väntat om man minns all uppståndelse kring filmen förra året. Jag var dock en (av de få?) som inte riktigt fastnade för Alejandro González Iñárritus tredje långfilm. Det har dock varit besvärligt för mig att formulera min kritik till något handfast. Samtidigt har jag inte heller blivit övertygad om filmens storhet i alla de recensioner och kommentarer jag läst, så Babel har lämnat mig i ett slags vakuum utan en riktig åsikt. Innan jag tar mig tid och ser den igen, och då förhoppningsvis kan sätta fingret på problemet, får jag finna mig i att vara ganska ensam i min uppfattning om att den inte är så bra. Vi får se om The Globes delar min mening.

Jag läser inte bloggar

Faktiskt är det så att jag inte brukar läsa några bloggar förutom min egen. Den har de kvaliteter som jag sympatiserar med. Den är:

Rolig

Underfundig

Intelligent

Banbrytande

Chockerande

Taktlös

Och (höll på att glömma det mest essentiella)

Vacker.

Det finns annars en hel del bloggers där ute i Inter-nätets överviktiga barm. Många av dem har kört fast, de kommer inte att överleva vintern. De är FFL (har ni läst Jens-Lapidus-Masterminds hyllade bok Snabba Cash så har ni inga problem med den termen). Inter-nätets svarta hål kommer suga tag i deras bara hårlösa typsnitt och söööva dem … Hur många bloggar är det inte som bredbandar runt där ute i mörkret, ensamma, rädda, lite arga. Flera hundra, minst …

Äntligen helg

Under pseudonymen ”Slaktarmästare Franky” (Armin Meiwes) annonserade den tyska kannibalen efter frivilliga offer i diverse tidningar och på internet. Han fick flera svar. Av detta och vad som sedan hände har Marian Dora skapat filmen Cannibal. Enligt den resarch jag gjort ska den vara av det mer osmakliga slaget. Bland annat ryktas det om en scen uti vilken tysken med stort engagemang gnager av offrets (the Flesh) penis … Bara för att förvärra allt ännu mer kan man ju tillägga att filmen är baserad på det autentiska filmmaterial som faktiskt spelades in under själva … ehh, måltiden.

Min beställning är gjord, här kan ni göra er: JAG ÄLSKAR EXTREMA GORE-HOUSE PRODUKTIONER DÄR EN NAKEN MAN ÄTER UPP EN ANNAN NAKEN MAN EFTER ATT DE LEKT EROTISKA LEKAR MED VARANDRA.

Äntligen helg. Helgen är helig! 

Igår kväll blev jag så deppig då jag efter en minuts matematik kom på att jag bara har cirkus 2 timmars fritid per vardag. Det blir inte mer. Jag sitter i soffan, ser på film, borstar tänderna. Ibland blir det ingen film utan bara TV. 2 timmar är inte mycket. Efter 3 minuters, mycket simpel, matematik kommer jag fram till att mitt liv (fram tills att jag fyller 50) erbjuder en sammanlagd fritid på 18 000 timmar. Det blir iofs rätt mycket tid om man enbart kollar på Cannibal, eller kanske splittar tiden med att även spana in Dazed and Confused … Men så har man ju familj också … hur ska det här gååååååå.

S som i Smuts

Såg att en av de bästa filmer som på senare tid sett dagens ljus, äntligen fått svensk DVD premiär. Nämligen Lonesome Jim (Steve Buscemi). Om ni inte sett den måste ni omedelbart hasa er iväg till närmsta nätaffär och inhandla minst 3 ex av den. För det vet ni väl: bra filmer är till för att ges bort!

Lonesome Jim är en ypperlig karaktärsstudie av en ung man (Casey Affleck) och hans försök till liv. Jaaa, ni läste rätt: Casey Affleck. Till ytan sett är det en rätt banal ”hemvändarfilm”, liksom Jägarna … och Masjävlar … … men hör och häpna så slutar liknelserna här, tvärt! Där tidigare filmer inom denna genre visat kontrasten mellan hemvändarens tidigare liv och det nutida, visar mest Lonesome Jim upp en livslång konsekvent tristess.

Jim har inget liv, varken i New York eller Indiana. Han är cynisk, bitter och självcentrerad som få. Lägg till lat också så har du en hyfsad bild av filmens huvudkaraktär. Men det är roligt! Eller: det är så tragiskt att det ibland blir roligt, rätt sällan dock … om man nu ska vara petig. En smula deppigt alltså? Njae, Buscemi kan det där med balans och sans vad gäller stämning och känslor, det flyter på bra (såsom bara skön amerikansk independent kan göra) ända fram till det lite väl positiva slutet. Hyr NU!

1978 släppte John Carpenter lös sin best till slasher: Halloween (Alla Helgons Blodiga Natt), den lade grunden för en ändlös ström av likasinnade filmer, som Friday the 13th och The Burning tex. Nu är allas vår mysfarsa Rob Zombie igång med ännu en Halloween film. Det kommer att bli något av en hybrid mellan en prequel och en remake av originalet. Zombie har tydligen fått Carpenters välsignelse så det är väl bara att önska honom lycka till! Förresten, spana in den här fejktrailern, antagligen gjord av passionerade Halloween fans utan jobb.