Frank Booth – tidernas vidrigaste bad guy?

Sprang i veckan på David Lynchs superklassiker Blue Velvet i en butik som absolut inte är åhlens. Jag köpte den. Det var ganska många år sedan jag såg den, och den var faktiskt så bra som jag kommer ihåg. Isabella Rossellini är fruktansvärt bra som den på bristningsgränsen pressade sångerskan Dorothy Vallens. George Dickerson gör också en klockren roll som den iskalle polisen John Williams med den nästan för bra kommentaren: ”That’s a human ear all right”.

Men den karaktär som jag inte kom ihåg lika starkt (kanske för att jag förträngt denna avskyvärda gestalt för att kunna sova) är Dennis Hoppers Frank Booth. Jävlar i helvete vilken vidrig man. Här har vi en snubbe som inte drar sig för att kidnappa och hjärntvätta barn, våldta, misshandla och inte minst mörda. Han ser läskig ut, han pratar läskigt och han är läskig från den absolut första sekunden han introduceras till den ABSOLUT sista. Han har kommentarer som ”Fuck you, you fucking fuck!”, och han har högt hårfäste.

Scenen där han inhalerar någon sorts gas och misshandlar/våldtar Dorothy Vallens är en utav de vidrigaste som gjorts. ”Don’t you fucking look at me!” ekar i mitt huvud när jag tänker på den.

Frank Booth – tidernas vidrigaste bad guy?

Tropisk travesti

Varför ska jag se klart Tropic Thunder?

  • Vi har fått se för lite av en flintskallig Tom Cruise.
  • Vi hörde precis Rolling Stones Sympathy for the Devil, vilket kändes helt malplacerat och faktiskt ganska bortkastat i en film som denna.

Säg mig, varför ska jag titta färdigt på detta? Jag tror jag behöver närmare fem bra anledningar.

Årets bästa film!

Jag vet inte hur många slag jag slagit för Jonathan Levines The Wackness, men tydligen så var det inte tillräckligt många för här kommer ett till. The Wackness is the shit, the muthafuckin’ shit! Till och med bättre än Levines förra film, den suveräna teenslashern All the Boys Love Mandy Lane (sorgligt underskattad). Kul med en regissör som ännu ej funnit sin riktning men som ändå lyckas till fullo vid varje försök. Recensioner här och här, men inte här.

Seriesnack.

Jag känner mig snärjd. Inte nog med att ngn smutsar ner Internet med mitt namn. Ja, ngn utger sig för att vara mig och skriver utstuderat idiotiska inlägg på diverse bloggar. Vad denne person inte vet är att jag katalogiserar alla inkommande IP nr i en liten (433 sidor) bok under min vattensäng för att en dag radera dem. Ingen är anonym på Internet, The Internet. Ingen kommer undan mina knubbiga händer och INGEN parodierar mitt intellekt utan att först fråga mig.

Utöver detta så har jag ännu en gång begått misstaget att sätta mig in i för många serier på en gång. Jag engagerar mig just nu i Dexter S3, Sons of Anarchy, Mad Men S2, True Blood, Californication S2 och det börjar bli svårt att hålla koll på avsnitten. Men det är väl kanske ett lyxproblem. Ska man utse en vinnare hitills så får det nog bli Mad Men. Som Spanarna på Hill Street utan poliser …