Månad: september 2007

Drömmar

Jag drömmer två drömmar. I den första erbjuds jag en kanin som jag tar emot. Tiden vi får tillsammans blir dock kort då kaninen hoppar ner i en sjö och sjunker. Jag står på en liten bro och ser honom simma medans han närmar sig botten.

Den andra drömmen tar upp något så otäckt som förvanskning av skyddat material. Jag drömmer om att jag läser en av mina egna recensioner, men orden är inte mina, någon har strukit och bearbetat utan min vetskap eller tillåtelse. Det är en fruktansvärd dröm, den spelar på min rädsla för att, litterärt sett, inte vara tillräckligt bra. Så dålig att det jag skriver måste omskrivas. Så dåligt att min text måste bli någon annans. Det värsta är att jag tycker om vad jag läser!

Tips inför helgen

Rätt var det är så ställer man sig frågan: men finns det inga andra bloggar som du läser förutom din egen? Jo, om man bortser från ett par fiendebloggar (vilkas namn jag inte längre vågar nämna) så finns det en. Fler än så blir det inte, jag har verkligen försökt men blir snabbt varse om att andras personliga åsikter och betraktelser nästan aldrig överskrider gränsen för vad som får antas vara intressant och smakfullt.

Den Italienska Filmfestivalen i Stockholm verkar ta film på allvar och visar inte bara en massa Fellini utan även Massimo Dallamano, Bava, Argento och Pupi Avati. Känns som ett stort erkännande, samtidigt som det känns lite konstigt (och tråkigt) att ens småobskyra favoriter nu kommer att blåsas upp på en vägg bara ett stenkast från Stureplan. Kan rekommendera Cat o’ Nine Tales, Bay of Blood och House with the Laughing Windows.

Nyheter

Äntligen är min artikel Den Nya Tidens Skräck upplagd på www.tidningenkulturen.se (kategori: essäer), tyvärr så måste man betala för att läsa men det är det värt kan jag lova. Vill samtidigt passa på och uttrycka min tacksamhet för denna orädda och villiga tidning, de vågade vad ingen annan vågade. Tänk om SFI stod upp för någonting liknande.

Läs även min recension av den ryska filmen Day Watch här på Film.nu och se till att se den också, en märklig liten actionkulturkrock som man inte kan låta bli att imponeras av, stilig som ett fullblod. Men se för Guds skull till att se föregångaren, Night Watch, innan.

Up to date

Har tagit mig an några av de filmer som det pratas (eller kommer pratas) mycket om 2007:

Blades of Glory
Har mer känts som ett nödvändigt ont efter allt prat och alla småputtriga trailers som fladdrat förbi. Jag visste att jag inte skulle älska den och trodde mig faktiskt till och med kunna avsky den rätt mycket. Men jag kunde inte avsky den. Jag tror visserligen att jag hade lagt ribban ordentligt lågt, men den har ändå något visst som man kan dra lite på smilbanden åt. Ungefär på samma korkade sätt som Dodgeball, som jag inte heller gillar men ändå kan vila ögonen på någon timme. Jag skulle aldrig rekommendera någon att se Blades of Glory, men jag blev ändå positivt överraskad. Sen har vi problemet med Jon Heder också. Jag tror faktiskt att han helt saknar talang och karisma. En inte helt lyckad kombination om man är skådespelare. Stackaren.

Superbad
Tack vare att jag har ett plastkort med Sveriges största (och snart enda?) biografkedjas initialer på kunde jag i förra veckan hämta ut två gratisbiljetter till den smaklösa lilla komedin Supersugen. Efter att ha sett trailern och hört en hel del om den i samband med Knocked Up var jag ändå ganska sugen på två timmar i mörkret med Michael Cera och Jonah Hill. Jag ångrade snabbt de tankarna och är nu lite sur över att jag brände ordet ”överidiotiskt” på 300 i ett inlägg för en tid sen. Denna film tar nämligen idiotiskt till en helt ny nivå. Det är så over the top att man inte riktigt vet vad man ska göra i biostolen. Samtidigt finns det inbäddat några riktigt gulliga scener som räddar den från att vara ett totalt bottennapp. Men den ligger ändå där och krälar och ser dum ut. Ytterligare en film ni inte behöver se.

Zodiac
Och så slutligen en film som jag verkligen har sett fram emot. David Fincher gör alltid bra filmer (enda undantaget är Panic Room som inte ens Forest Whitaker kunde rädda) så jag hade verkligen höga förväntningar på Zodiac. Och Fincher levererar, det gör han. Fast kanske inte på det sätt som vi vid det här laget vant oss vid. Formen är riktigt snygg, precis som vanligt, även om han leker betydligt mindre med den än i både Fight Club och Se7en. Rollistan är så full av kapabla skådespelare att man funderar över hur den samtidigt kan vara så välgjord och estetisk och ändå bara kosta en bit över 400 miljoner. Kan kanske bero på att Robert Downey Junior dök upp och spelade sig själv utan att ta bra betalt?

För att handla om en ökänd seriemördare är det en väldigt dialogdriven film. Men stämningen är ändå riktigt tät och spänningen håller i sig genom nästan hela filmen. Men den är för lång, vilket är ett väldigt vanligt fenomen bland många filmer idag. Under två timmar av Fincherfeeling och jag hade varit helnöjd. Två och en halvtimme och jag skruvar på mig mer än en gång. Den förblir ett hett tips för den som vill njuta av ett hyfsat intensivt thrillerdrama, som i sina bästa stunder faktiskt snuddar vid All the President’s Men, men den var inte alls den film som jag hade hört så mycket fint om och antagligen hoppats alldeles för mycket på.

dvoted2

Man kan ju undra varför min film Min Bror ställs i skymundan på sidan dvoted.net, inga kommentarer, snabbt nedflyttad, behandlad som skit. Eller så undrar man inte utan tar saker och ting för givet. Det är nämligen så att filmsverige styrs av idioter och fega kräk som är rädda för en ny framtid, de blir generade när någonting nytt och spektakulärt presenteras för dem. Addera till detta självklara ett antal grupper av hängivna hangarounds och det faktum att jag som kreatör förkastar och hatar allt vad de står för och du har en hel säck full med giltiga och giftiga skäl. Ställ er sedan även frågan: vilka står bakom dvoted? Kommentarer överflödiga!