Månad: september 2007

Frågan är inte om 28 Veckor Senare går att placera in i zombiefilmsfacket eller ej, frågan är om du kommer att se den innan jag hinner säga BU! Bara öppningsscenen är värd 2 biobiljetter och en grabbnäve guld. Helt fantastisk. Jag kommer inte ihåg när jag senast rös så mycket av ett biobesök. Robert Carlyle blir jagad av en drös rödögda galningar, infekterade och glada i kroppens röda nektar, med depptung musik i bakgrunden och den där härliga stroberyckigheten som bara det digitala uttrycket klarar av att leverera. Sedan saktar den in lite, man hinner lära känna karaktärerna och njuta av den tomma staden, för att därefter köra igång igen och det är så brutalt och häftigt att en 28 Månader Senare inte alls känns helt oäven utan, ja, fullt naturlig. Högsta betyg! Och som bonus får man se vad man verkligen ska med en helikopter till …

Slötittar på nicholson i Antonionis The Passenger. Fenomenal film för just det ändamålet, man kan ha den på i bakgrunden som en sjysst tapet och bara längta efter en kompetent 70-tals box och Barcelona. Mmm, jag kommer att somna in snart och drömma sköna myskodrömmar om espionage, hemliga paket i förbjudna skåp, vita lerhus, cigaretter och skarpladdade pickadoller.

Nya skräckisen Hatchet verkar rätt underhållande, på ett befriande neandertalsaktigt sätt, kolla bara in trailern här och förförs av ännu ett lyckat fall av inavel på film. Påminner lite om den brittiska dokumentären som 4an visade igår om dumma tonåringar med tandproblem. Det var härligt när en av dem blottade sitt svarta avlopp till hål och närmast skröt om att hon åt minst 2 kg socker i veckan, fascinerande. En hade glömt tandtråden och fått sk äppelskruttständer … De kan det där med dokumentärer britterna, det och skräckfilm då.

Här kommer förresten en bild på mig, tyvärr är jag varken naken eller iklädd häxhatt:

Owen Wilson försökte ta sitt liv, nu vet vi att han har det djup som krävs för tung komik. Jag har alltid gillat honom och det är inte bara på grund utav hans näsa utan det är hans slöa, sävliga, uppsyn som jag trillar dit på. Ni vet: är han där egentligen? Skådespelar han eller är det på riktigt?

Owen har gjort en massa bra filmer, vissa bättre än andra tex Starsky & Hutch och Shanghai Noon (rätta mig om jag har fel). Det är självklart att en komikens fanbärare även sörjer och hänger sig åt passionerade drömmerier som vanliga människor, jag unnar dig verkligen detta Owen, men snälla räcker det inte med att du skär dig lite lagom i armarna som alla andra deprimerade. Jag vill inte mista dig.

Från en favorit till något mer av en parasit: Saw 4 har premiär i oktober, vilket känns helt befängt med tanke på att alla i den ursprungliga serien dött, men så blir det ju när pengar ska till att skördas: krystat och överdrivet. Jaa, jag vet vad ni tänker: den där Magnus, vad han håller på det är ju just såna filmer han brukar tycka om. Och ja, det stämmer, men gränsen måste dras någonstans. Snygg hemsida i alla fall, www.saw4.com.

Läste just den här artikeln om Argentos kommande Mother of Tears och får på köpet info om att dottern Asia medverkar i Abel Ferraras senaste Go Go Tales. Asia + Abel + en Rotweiler, som Asia kysser, lika med sant.

Fick ett tips om dvoted av en kär nätvän (eller fiende) och skyndade mig att lägga upp en av mina dokumentärer: Min Bror. Förhoppningsvis kommer nu filmsverige att få upp ögonen för hur bra film ska, men aldrig kommer, att se ut och buda över lite feta checkar så att jag kan börja skjuta min ständigt försenade långfilm nu innan skådisarna blir alltför gamla eller tröttnar på att vänta. I alla fall, ni kan bli en del av armén här, gå in och kolla, sprid sjukdomen vidare annars kommer jag och petar på er med min trollstav!

Gena Rowlands i Opening Night är otrolig! Jag fullkomligt älskar denna tant som alltid har varit en tant. Hon är bortskämt brådmogen redan i Cassavetes filmer från 70, 80 – talet. Måste finnas någon sjysst biografi om henne. Ska leta!

Ska köra igång snart nu med Inland Empire. Att jag inte sett den ännu är både en synd och en skam men den är ju så lång, jag har helt enkelt inte tid att koppla av tre timmar i streck. Hoppas att Lynch i fortsättningen tänker på att begränsa sina visioner, DV formatet till trots. Film vinner nästan alltid på att kortas.

Slutligen ett kort, men hjärtligt, hej till den nye bloggaren. Må du stå ut och bli långvarig. Vi är dina vänner.