Underkastelsen. Foto: Folkets bio
Stefan Jarls ”Underkastelsen” handlar om de hundratals kemikalier vi alla idag bär i vÃ¥rt blod, och är en av filmerna i veckans krönika. Vi tittar ocksÃ¥ pÃ¥ ”Invictus” och ”The last station”.
Underkastelsen
Dagens Nyheter
”Att kalla Stefan Jarls senaste dokumentär för Ã¥ngestframkallande är ett understatement. Men man blir faktiskt upprymd ocksÃ¥, konstigt nog, trots det hÃ¥rda budskapet att du och jag och alla andra är vandrande cocktaildrinkar av kemikalier. I en tid där de dokumentära skildringarna har blivit väckarklockor som hörs lÃ¥ngt över sÃ¥väl dagspolitikens som nationernas gränser finns det nÃ¥got otroligt upplyftande i kraften i filmer som till exempel ’Underkastelsen'”, anser Helena Lindblad. Omdöme: 5/5.
Aftonbladet
”Som helhet är ’Underkastelsen’ en film som ifrÃ¥gasätter, väcker tankar, engagerar och skrämmer. Om femtio Ã¥r, när jorden och mänskligheten mÃ¥r ännu sämre, kommer den kanske att kallas en förutseende klassiker … Om en världskändis som Al Gore hade utsatt sin exvicepresidentkropp för samma experiment som Stefan Jarl gjort, hade antagligen hela världen snart pratat om ’cocktaileffekten'”, skriver Jan-Olov Andersson. Omdöme: 4/5.
Film.nu
Stefan Jarls film är alltsÃ¥ inte en vetenskaplig studie i vilka kemiska substanser som finns i dagens människokroppar … Det är självfallet beundransvärt av Jarl att göra det forskarna inte lyckas med, nämligen att belysa massan om vad onda företag stoppat i vÃ¥ra kroppar. När allt kommer omkring sÃ¥ känns ’Underkastelsen’ väldigt mycket som en tidningsartikel om vilka kemikalier som finns i människans kroppar – den är träig, jobbig och viktig”, tycker Stephan Ramstedt. Omdöme: Tummen upp.
Invictus – De oövervinnliga
Dagens Nyheter
”Nej nej nej nej. Inte Clint Eastwood och ännu en av hans sentida moralfabler. Inte Morgan Freeman som Nelson Mandela heller. Och titeln: ’Invictus – De oövervinneliga’? Bespara oss, gode gud bevare oss för en helgonskildring … Men den som vill ha sig just sÃ¥dana förväntade klichéer, ett stabilt hantverk utan yviga experiment, lite sport och en skärva nutidhistoria – go for it”, menar Maarit Koskinen. Omdöme: 3/5.
Svenska Dagbladet
”Med snitsigt manipulerade reportagebilder presenteras Morgan Freeman som Mandela, av sina anhängare kärleksfullt kallad Madiba, hans klannamn. Ja, för vem skulle kunna spela Mandela bättre än Freeman, bortsett frÃ¥n Mandela själv? … Det är sÃ¥ bra att ögonen tÃ¥ras pÃ¥ mig när han svär presidenteden”, skriver Jeanette Gentele. Omdöme: 4/6.
Aftonbladet
”Invictus är en mycket bra film med en hopplös titel. Man behöver inte vara intresserad av rugby, eller kunna reglerna, för att fÃ¥ngas. Det handlar mer om spelreglerna mellan människor”, tycker Jens Peterson. Omdöme: 4/5
Film.nu
”Invictus kan inte reduceras till en sportfilm – alldeles för lite möda har lagts ned pÃ¥ att skildra dramatiska matchsekvenser för det, eller till en biopic om Mandela dÃ¥ syftet inte är att göra en djupdykning i Mandela som person, som i ovanstÃ¥ende ’Farväl Bafana’. Kvar är en nÃ¥got opersonlig och för ’Clintan’ okaraktäristisk film som mest känns som en avskalad historisk Ã¥tergivning utan udd. Det är inte dÃ¥ligt, men det är inte särskilt bra heller”, menar Oscar Krooni Omdöme: Tummen ner.
The last station
Dagens Nyheter
”… filmen är tyvärr ocksÃ¥ stendöd, om det inte hade varit för nÃ¥gra enstaka skÃ¥despelarinsatser … Det ser ut som en bruksanvisning, film byggd pÃ¥ Wikipedia. Det spelar föga roll att Hoffmans fotograf, tysken Sebastian Edschmid (filmen är en tysk-brittisk samproduktion) har studerat mÃ¥nga ryska 60-talsfilmer och kompenserar med ett stiligt formsprÃ¥k – det förblir dött”, anser Johan Croneman. Omdöme: 2/5.
Svenska Dagbladet
”Alla tar i frÃ¥n tÃ¥rna i denna dramatiskt mättade kostymbakelse, men bland de stora gesterna ryms ocksÃ¥ spännande tankegods. Mitt i sÃ¥poperan finns intressanta frÃ¥geställningar om hur idéer föds och missbrukas, om destruktiv kärlek och hjältedyrkan … Det lätt parodiska porträtten av Sofia som grälsjuk dramaqueen och Leo som mysfarbror med glimten i ögat bäddar för mÃ¥nga fina oneliners som ’Du behöver ingen man, du behöver en grekisk kör.’ Men det är McAvoys storögde iakttagare som utgör filmens ankare, han räddar den lätt överlastade skutan frÃ¥n att kantra”, skriver Karin Svensson. Omdöme: 4/6.
Aftonbladet
”Rakt igenom fantastiskt skÃ¥despeleri, med Helen Mirren i spetsen som den ursinnigt grälande grevinnan. Förnuft mot känsla, hjärta mot hjärna, en tidlös dragkamp”, menar Jens Peterson. Omdöme: 4/5.
Film.nu
”Det här är ett gott hantverk rakt igenom, det hÃ¥ller sig pÃ¥ rätt emotionell sida och mest imponerad är jag av Helen Mirren. Det är beundransvärt att se hennes arbete i den här filmen … Mirren är trovärdig i alla scener och förtjänar med all rätt den Oscarnominering hon fick för sin rollprestation”, tycker Christina Luoma. Omdöme: Tummen upp.