Underkastelsen. Foto: Folkets bio
Stefan Jarls ”Underkastelsen” handlar om de hundratals kemikalier vi alla idag bär i vårt blod, och är en av filmerna i veckans krönika. Vi tittar också på ”Invictus” och ”The last station”.
Underkastelsen
Dagens Nyheter
”Att kalla Stefan Jarls senaste dokumentär för ångestframkallande är ett understatement. Men man blir faktiskt upprymd också, konstigt nog, trots det hårda budskapet att du och jag och alla andra är vandrande cocktaildrinkar av kemikalier. I en tid där de dokumentära skildringarna har blivit väckarklockor som hörs långt över såväl dagspolitikens som nationernas gränser finns det något otroligt upplyftande i kraften i filmer som till exempel ’Underkastelsen'”, anser Helena Lindblad. Omdöme: 5/5.
Aftonbladet
”Som helhet är ’Underkastelsen’ en film som ifrågasätter, väcker tankar, engagerar och skrämmer. Om femtio år, när jorden och mänskligheten mår ännu sämre, kommer den kanske att kallas en förutseende klassiker … Om en världskändis som Al Gore hade utsatt sin exvicepresidentkropp för samma experiment som Stefan Jarl gjort, hade antagligen hela världen snart pratat om ’cocktaileffekten'”, skriver Jan-Olov Andersson. Omdöme: 4/5.
Film.nu
Stefan Jarls film är alltså inte en vetenskaplig studie i vilka kemiska substanser som finns i dagens människokroppar … Det är självfallet beundransvärt av Jarl att göra det forskarna inte lyckas med, nämligen att belysa massan om vad onda företag stoppat i våra kroppar. När allt kommer omkring så känns ’Underkastelsen’ väldigt mycket som en tidningsartikel om vilka kemikalier som finns i människans kroppar – den är träig, jobbig och viktig”, tycker Stephan Ramstedt. Omdöme: Tummen upp.
Invictus – De oövervinnliga
Dagens Nyheter
”Nej nej nej nej. Inte Clint Eastwood och ännu en av hans sentida moralfabler. Inte Morgan Freeman som Nelson Mandela heller. Och titeln: ’Invictus – De oövervinneliga’? Bespara oss, gode gud bevare oss för en helgonskildring … Men den som vill ha sig just sådana förväntade klichéer, ett stabilt hantverk utan yviga experiment, lite sport och en skärva nutidhistoria – go for it”, menar Maarit Koskinen. Omdöme: 3/5.
Svenska Dagbladet
”Med snitsigt manipulerade reportagebilder presenteras Morgan Freeman som Mandela, av sina anhängare kärleksfullt kallad Madiba, hans klannamn. Ja, för vem skulle kunna spela Mandela bättre än Freeman, bortsett från Mandela själv? … Det är så bra att ögonen tåras på mig när han svär presidenteden”, skriver Jeanette Gentele. Omdöme: 4/6.
Aftonbladet
”Invictus är en mycket bra film med en hopplös titel. Man behöver inte vara intresserad av rugby, eller kunna reglerna, för att fångas. Det handlar mer om spelreglerna mellan människor”, tycker Jens Peterson. Omdöme: 4/5
Film.nu
”Invictus kan inte reduceras till en sportfilm – alldeles för lite möda har lagts ned på att skildra dramatiska matchsekvenser för det, eller till en biopic om Mandela då syftet inte är att göra en djupdykning i Mandela som person, som i ovanstående ’Farväl Bafana’. Kvar är en något opersonlig och för ’Clintan’ okaraktäristisk film som mest känns som en avskalad historisk återgivning utan udd. Det är inte dåligt, men det är inte särskilt bra heller”, menar Oscar Krooni Omdöme: Tummen ner.
The last station
Dagens Nyheter
”… filmen är tyvärr också stendöd, om det inte hade varit för några enstaka skådespelarinsatser … Det ser ut som en bruksanvisning, film byggd på Wikipedia. Det spelar föga roll att Hoffmans fotograf, tysken Sebastian Edschmid (filmen är en tysk-brittisk samproduktion) har studerat många ryska 60-talsfilmer och kompenserar med ett stiligt formspråk – det förblir dött”, anser Johan Croneman. Omdöme: 2/5.
Svenska Dagbladet
”Alla tar i från tårna i denna dramatiskt mättade kostymbakelse, men bland de stora gesterna ryms också spännande tankegods. Mitt i såpoperan finns intressanta frågeställningar om hur idéer föds och missbrukas, om destruktiv kärlek och hjältedyrkan … Det lätt parodiska porträtten av Sofia som grälsjuk dramaqueen och Leo som mysfarbror med glimten i ögat bäddar för många fina oneliners som ’Du behöver ingen man, du behöver en grekisk kör.’ Men det är McAvoys storögde iakttagare som utgör filmens ankare, han räddar den lätt överlastade skutan från att kantra”, skriver Karin Svensson. Omdöme: 4/6.
Aftonbladet
”Rakt igenom fantastiskt skådespeleri, med Helen Mirren i spetsen som den ursinnigt grälande grevinnan. Förnuft mot känsla, hjärta mot hjärna, en tidlös dragkamp”, menar Jens Peterson. Omdöme: 4/5.
Film.nu
”Det här är ett gott hantverk rakt igenom, det håller sig på rätt emotionell sida och mest imponerad är jag av Helen Mirren. Det är beundransvärt att se hennes arbete i den här filmen … Mirren är trovärdig i alla scener och förtjänar med all rätt den Oscarnominering hon fick för sin rollprestation”, tycker Christina Luoma. Omdöme: Tummen upp.