Hellboy II – måste bara säga en sak

…att är det bara jag som reagerade?? Eller är det så att det var ok, att det inte spelade någon roll? Var det ingen annan som tänkte att den där babyn som Hellboy kastar upp i luften när han slåss mot skogsguden, är inte den lite väl lik en dataanimerad trädocka? DEN ÄR JU SÅ DÅLIGT GJORD SÅ JAG BARA JAG VET INTE VAD!!?

Eller är det någon slags charm att vissa personer är sämre gjorda än den första The Sims versionen?

Kan någon förklara….varförvarförvarför min idol Guillermo del Toro lät bebisen vara som den var och varför Hellboy som ung inte rör läpparna och det samma gäller flera av varelserna de möter…tom Abe kändes lite stel (som spelas av Dough Jones som spelar Pan och även the pale child eating man i Pan’s labyrint-coolt va?) Blev faktiskt besviken. Annars var filmen grym. Verkligen.

Vaxat

Såg filmen Misstänkt igår med Cher, Liam Neeson och Dennis Quaid. Ok, jag erkänner, jag har inte sett klart den än! Spelade in slutet för det blev lite sent. Men! Något som slog mig var att jag tyckte att de manliga skådespelarna såg lite konstiga ut! Alltså de var så släta i ansiktet, så unga, jag är inte van att se dem så! Cher är ju man ju van att se på det sättet…lite åtstramad sådär :p Men grabbarna! När jag tänker Dennis Quaid så är Föräldrafällan det första jag tänker på. Där är han pappa, yngre medelålders. Lite fårad, lite Harrison Ford-anda på något sätt. Snygg och lite förutsägbar. Man-vet-vad-man-får-facket.

Men det är ju lite läskigt! De ser konstiga ut, för mig! För att jag inte är van att se dem så, skådisar som är lika aktiva idag som på 80-talet kan ha den effekten för någon som var 10 år när Titanic kom. Det har ju väldigt mycket med filmkvalitén att göra. Filmen Misstänkt är från 1987 och ansiktena har en viss touch av den där jag-har-inga-direkta-linjer-ansiktena. De påminde lite om vaxdockor från Madame Tussauds. Eller typ Audrey Hepburn. Ok, lite hård var jag nu men ”filmisarna” måste ju verkligen ha brett på känslan av att skådisarna var lite övermänskliga…

Sprid lite kärlek

Läste Cissi Wallins kolumn/krönika idag i metro. Handlar om att folk har för dålig kontakt med sitt känsloliv och att det är en anledning till varför folk är så jäkla elaka. Typ framför datorn, elaka kommentarer på bloggar och en allmän bitterhet. Det är så hemskt. Jag blir ledsen.

Så såg jag Love Actually förra helgen. Det var nog tredje eller fjärde gången. Och den är så fin. Den är så bra. Och jag ryser, skrattar, gråter. Och vet att jag lätt gör det när jag ser film. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så fångas jag med ganska lätt. Men ändå! Jämför de känslorna! Att rysa av glädje när ni ser på romcom och att läsa de hatiska kommentarerna på Blondinbellas blogg! Jag blir ledsen. Och förundras. Men jag är ju lite känslig också…

Får man göra skitkomedier 2008?

Alltså jag såg Balls of Fury. Den var ju inte bra alls. Så läste jag i en blogg häromdagen att Love Guru suger, att man inte ska betala för att gå och se den. Vad besviken jag blev. Nu var det ju en människas åsikt, (som också betonade hur dumt det var att Jessica Alba var med i en sån skitfilm…jag vet inte men jag är inte förvånad. När ska hon få visa vad hon går för? Blir så trött…) Aja, det var trist då jag faktiskt sett fram emot att se den. Mest då med tanke på Mike Myers, jag vet inte men Justin och Jessica känns ju bara HELT FEL. Usch, vad ska de göra liksom, jag ser framför mig catchiga fraser där de ska överträffa varandra i något slags flörtigt spel och Justin spanar in Jessica när hon svassar förbi i tighta jeans. Och han blir sådär getto-slisk och ball som inte alls passar honom. Han var faktiskt ganska bra i Alpha Dog när filmen tog sig. Ja nu har jag låtit tankarna flöda fritt, vet ju inte alls hur de är i den här filmen.

Men det som stör mig så mycket är att man får göra sådana dåliga filmer. Tycke och smak for sure…eller inte! Har ni sett Pledge This med Paris Hilton? Det är bland det sämsta jag sett. Hon är ju kul! Hon är bra, om hon bara framförs som hon är eller med enkla, roliga fraser a la American Pie. Men i den här filmen är det bara dåligt och konstigt, så extremt dåligt och konstigt. Och humörlöst och äckligt. Nää, jag blir galen när jag tänker på de pengar som spenderas på sån skit när det finns en massa bra filmmakare som kan det här med humor.

Jag vet inte om jag bara är helt blåögd men jag tar nästan förgivet att alla nya komedier ska vara roliga, mer eller mindre liksom. Jag är ingen hård kritiker, jag låter mig oftast fångas med. Det vill man ju. Man vill bli berörd, skratta, gråta, sugas med i filmen. Det vill man ju.

Jag är lite dansk

I 6:an gick det ett rykte i klassen om att jag var dansk. Eller hade danskt påbrå. Vilket inte är sant. Men jag tyckte att det var lite roligt, för jag gillar Danmark. Har gjort det sen jag var runt 11. Och så heter jag ju Sanne, vilket är danskt.

Och så finns det ju en hel del bra saker med Danmark, till exempel Susanne Bier. Har inte sett alla hennes filmer, men Bröder är en av de absolut bästa filmer jag sett. Är väldigt spänd på att se Things we lost in the fire med Benicio del Toro och Halle Barry. Den känns så dokumentär. Så levande. Någon som kan rekommendera den??

Det mesta jag sett utav dansk film- och tv-produktion har varit väldigt bra. De får liksom till det. Och så är ju danskan så fin.