Kategori: Undersökande journalistik

Nu är han igång igen, tänker ni väl nu. Men jag tänker fan inte ge mig, således skickar jag ännu ett mail till Lotta Lotass, då de tidigare tydligen inte kommit fram. Allt jag begär är egentligen bara ett JA, eller ett NEJ. Ska det vara så svårt?

Hej Lotta,

Jag har läst din bok ”Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet” och då jag fann den intressant skulle jag vilja bearbeta den till ett manus för film. Får jag det?

Om det låter bra så får du höra av dig för ett noggrannare formula för hur jag har tänkt mig det hela samt en kort beskrivning av vem jag är och hur jag verkar.

Ödmjukast,
Magnus Blomdahl

80-talets skräckvåg drog ett tjockt svart streck under ångesten man betalade för att vara levnadsglad, vilket i klarspråk betydde att man var lite för glad i att kopulera, dricka billigt öl och i värsta fall även nyttja narkotiska preparat såsom Marijuana. Gjorde man detta lite för mycket och passionerat inom denna genre under denna tidsera kunde man ge sig fan på att aldrig vakna upp igen och gjorde man ändå det så var det i stympat skick. Fredagen den 13e, The Burning och Black Christmas. För det var så det var och det var så det fortsatte: hedonismen skulle kuvas. Att knulla runt var fel. Och, nu kommer svaret på gårdagens fråga, det har vi kyrkan att tacka för. Det är därför som flickorna i Ginger Snaps inte bara genomgår en vanlig sexuell förvandling utan en lyckantropisk sådan där de drabbas av smak för blod och extrem hårväxt. Och det är därför som sugna oskulder slaktas på löpande band i Cherry Falls.

Jag fyller år imorgon! Dagen till ära kommer jag att bjuda in min familj och en annan familj. Jag kommer själv att få välja tårta (gelétårta) och bestämma samtalsämnen runt bordet. Kanske kommer vi att prata politik.
Till allas förvåning kan jag låta meddela att åldern som tränger sig på är 33 (…), vilket egentligen inte är ngt av en ålder utan mer en föraning om ngt gott och välsmakande: livet. Det är nu det börjar!

Cherry Falls, Ginger Snaps 1-3, Exorcisten och Carrie. Alla har de puberteten som agerande kärna. Och hur kommer nu sig detta? Hur kommer det sig att puberteten oftast gestaltas som ful och bisarr när det handlar om skräckfilm?
Tänk över den ni så kommer jag snarast att förmedla mina teorier, troligtvis genom denna blogg men kanske även via telepati.

Varför plågar jag mig igenom Filmkrönikan vecka efter vecka efter vecka …? Det är ju så dåligt! Och det är på det stora hela Helena von Zweigbergk’s fel, hon är ett sällsynt koncentrat av idioti och grällt tanthäng. Varför får hon sitta där i soffan och häva ur sig dumhet efter dumhet? Andrea är rätt vettig, Göran köper jag också. Kan inte de ta saken i egna händer och sudda bort den där styggelsen vars blotta namn avslöjar för mycket. Ikväll fällde H … uächsss … elena (suck) von Zweigbergk följande ungefärliga ord: Hur är det då att se Adam Sandler i en seriös roll för en gångs skull? FAAAN! Jag är inget Sandler fan, dock har han medverkat i tre filmer som jag tycker mycket om och de är alla seriösa: Punch Drunk Love, Spanglish och slutligen då också Reign Over me. Och det är inte bara den extremt dåliga researchen jag stör mig på utan hennes förakt för filmer som inte är ”seriösa”, ett förakt för människorna som tycker om dessa filmer (som då tex Adam Sandlers komedier). Alltid hennes sega, falska, Mona Lisa leende som säger: Såja, såja, ni växer nog också upp en dag ska ni se. Ironiskt nog hakar hon inte av ”leendet” när tyngre titlar tas upp, vilket i sin tur leder till att man förstår: att denna människa tycker om film på samma sätt som tanterna som alltid pratar om att köpa Cinemateket kort men aldrig gör det för det är inte filmen i sig som är det viktiga utan skitsnacket runtomkring.

När jag var liten så gällde Evil Dead och Bad Taste, två för den tiden extrema filmer gjorda av två för den tiden kultiga filmregissörer. Men de gick vidare och gör idag en annan slags film, det är inte splatter som gäller längre. Sam Raimi tog sig an Spindelmannen och Peter Jackson Ringen-triologin. Två lågbudgetfilmare som får en chans och löper linan ut till dess fulla längd. Saknar de inte tiden innan all pompös storslagenhet? Kommer samma sak att ske med nutidens b-filmsregissörer? Om man drar en parallell till dagens splatter film så finner vi karaktärer som Fred Vogel, Lucifer Valentine och Rob Zombie. Kommer dessa också en dag ge upp vad de tror på för stora Hollywoodprojekt och hur kommer de då att se ut?

Senaste Halloween trailern ligger nu uppe och visst är den snygg, dock tycker man sig redan här kunna se bevis på att Zombie börjar domna av en aning, man har svårt att känna igen sig; stilen från House of 1000 Corpses och Devil’s Rejects är definitivt borta. Är han påväg mot något annat? Halloween har en sjysst budget, stort bolag bakom sig, stora förväntningar. Jag kommer att bli mycket besviken på herr Zombie om hans nästa film kommer att bli Spindelmannen 4 …

Påsken kulminerar idag med Nine Inch Nails på Annexet i Stockholm. Det kommer att bli det största påskägget hitills och jag kommer att äta tills jag spyr!