Pengarna rullar på filmmarknaden

Filmblad och tidningar från EFM 2010. Foto: Film.nu

Foto: Film.nu

Parallellt med filmfestivalen i Berlin pågår European Film Market, EFM. Hit kommer filmbolag och inköpare från hela världen för att sälja och köpa distributionsrättigheter för filmer.

EFM kan jämföras med en vanlig, tråkig mässa full av montrar där företag delar ut sina broschyrer och ibland lite godis eller annat tilltugg. Fast istället för tråkiga papper om nya tekniker för ytbehandling handlar det här om film. Och då blir ju mässan genast lite mer intressant.

 

The Hollywood Reporter skriver i sin dagliga Berlin-upplaga att försäljningen har gått bra för filmbolagen, efter att ha hållit sig på sparlåga under finanskrisens dagar. Bland annat gjorde några överraskande gästspel succé bland köparna. Lars Von Trier kom till Berlin för att pitcha sitt kommande drama Melancholia (premiär 2011) och Vin Diesel lyckades dra igång ett budgivningskrig för den tredje Riddick (premiär 2012) när han dök upp på marknaden.

 

Vi tog en runda bland alla businessmän och -kvinnor för att kolla vad som är på gång. Här är ett axplox av det vi fann.

 

Rambo V: The Savage Hunt. Sylvester Stallone återvänder än en gång som den ärrade krigsveteranen. Den här gången kommer han till en våldsam stad, där många unga kvinnor har försvunnit spårlöst. (Premiär 2011)

 

Trust. David Schwimmer (Friends) regisserar Clive Owen och Cathrerine Keener i ett drama om en tonårsflicka som kontaktas av en sexförbrytare på nätet. (Premiär 2011)

 

Son of No One.Thriller där en ung polis blir skickad för att jobba i arbetarklassområdet där han växte upp. En gammal hemlighet hotar att förstöra hans liv. Med Channing Tatum och Robert De Niro. (Premiär 2011)

 

Eldorado (3D). Daryl Hannah och Michael Madsen i en skräckkomedi med musikalinslag. Tagline: Murder, Mayhem, Music. Allt i 3D. (Premiär 2010)

 

Happythankyoumoreplease. Foto: Myriad

Happythankyoumoreplease. Josh Radnor (Ted i ”How I met your mother”) regisserar sin första film. En komedi om att bli vuxen, och vad det betyder att älska och bli älskad. Förutom Josh själv spelar svenska Malin Åkerman en av huvudrollerna. Filmen vann publikpriset vid den just avslutade Sundance-festivalen. (Premiär 2010)

 

Pirates of Somalia. En film som går bakom kulisserna på piratkriget utanför Somalias kust. ”Pirates of Somaila” följer en pirataspirerande 15-årig pojke när han träffar medlemmar, grundare, fiender och offer av den somaliska piratrörelsen. (Under produktion)

 

The Bang Bang Club. Ett verklighetsbaserat drama som följer fyra unga fotografer under de sista, blodiga dagarna av Sydafrikas apartheidregim. Med Ryan Phillippe och (återigen) Malin Åkerman. (Premiär 2010)

 

Faceboom. Italiensk komedi om ”Facebook-generationen”. Filmen hade premiär i Italien förra året, men än så länge har man inte lyckats få den utanför landets gränser. Återstå att se om de lyckas på EFM.

 

My words, my lies – my love. Servitören David (Daniel Brühl) suktar efter Marie. Hon, en sofistikerad litteraturälskare, verkar vara utom räckhåll för David. Tills dagen han hittar ett opublicerat bokmanuskript i lådan till ett secondhandsängbord. Han visar manuskriptet för Marie och påstår att det är hans eget. Snart har hon ordnat en förläggare till honom, och boken blir en stor succé. Marie blir naturligtvis förälskad i David. Problemet är bara att den verklige författaren snart ska knacka på dörren… (Tysk premiär december 2009, internationell TBA)

 

Howl. Ett drama som kretsar kring rättgången mot Allen Ginsberg, som anklagades för osedlighetsbrott efter publiceringen av dikten Howl. Med James Franco, Jon Hamm, Mary-Louise Parker och Jeff Daniels. (Premiär 2010 – visas även på festivalen i Berlin)

 

The Big Bang. Antonio Banderas spelar en privatdetektiv som anlitas för att finna en försvunnen strippa. Ett enkelt jobb, som blir komplicerat när alla han frågar ut mördas kort därefter. (Premiär 2010).

 

Många av filmerna som nämnts ovan är fortfarande i produktion. Det kan betyda att vissa av dem inte kommer att färdigställas, eller att skådespelare kan bytas ut.

Guldbjörn till Ruben Östlund

Händelse vid bank

Ruben Östlunds film ”Händelse vid bank” vann en Guldbjörn i kortfilmsklassen vid Berlinalen. Priset delades ut vid en ceremoni på tisdagskvällen.

Filmen är en detaljerad och humoristisk rekonstruktion av ett misslyckat bankrån, som ägde rum 2006. Juryns motivering (på engelska):

”His film is a real reflection on our times and the role played by media. Filmed with a single camera without a single cut, we zoom in and out of the picture as if using a CCTV camera. The dialogues are perfect, humanity is explained with humour.”

Silverbjörnen i kortfilmsklassen gick till israeliska ”Hayerida” av Shai Miedzinski.

Smal Stiller i lågmäld komedi

Ben Stiller och Noah Baumbach

Ben Stiller och Noah Baumbach i Berlin.

”Greenberg” är Noah Baumbachs nya dramakomedi. Filmen har premiär senare i vår, men visas just nu på filmfestivalen i Berlin. Regissören hade med sig sina skådespelare Ben Stiller, Greta Gerwig och Rhys Ifans när han besökte den tyska huvudstaden.

Roger Greenberg (Stiller) kommer tillbaka till Los Angeles efter att ha bott i New York under en längre tid. Han har just checkat ut från ett psykiatriskt sjukhus, och ska nu försöka få ordning på sitt liv. I Los Angeles träffar han sin brors personliga assistent Florence (Gerwig), och återupptar även kontakten med sin gamle bästis, Ivan (Ifans).

 

”Greenberg” är regissören Noah Baumbachs femte långfilm och den första som tävlar i Berlin.
Greta Gerwig
Rhys Ifans
Ben Stiller
Noah Baumbach
– Jag vet inte hur jag ska reagera på det, för jag har aldrig varit i tävlan förut, här eller någon annanstans, svarar Ben Stiller på frågan om hur det känns att filmen är med och tävlar om Guldbjörnen.

 

Lågmäld komedi
För Ben Stiller, som ofta gör fysiska komedier är det här en något annorlunda, mer lågmäld film.
– För mig var det framförallt en möjlighet att arbeta med Noah, som jag är ett stort fan av. Jag skulle göra vad han än hade skickat mig. Men det var kul att göra en film som inte är ”den där andra sorten”, säger Ben Stiller.
– Att det förutsätts att jag ska vara rolig hela tiden är jobbigt, jag tycker till med att det är jobbigt att vara rolig när jag måste vara det, tillägger han.

 

– Noah har skapat två mycket verkliga karaktärer, som brottas med olika händelser i deras liv. Det är uppenbarligen ett ganska udda par. Roger är i en fas i sitt liv där han är tvungen att fixa vissa saker, annars kommer han aldrig att göra det, säger Ben.
– Man upplever att de här karaktärerna faktiskt kan bli ihop på ett naturligt sätt, inte på ett klassikt ”filmsätt”.

 

Gick ner i vikt
Ben Stiller framträder i en något annorlunda gestalt än vi är vana att se honom, med smalare ansikte och med längre hår. Han ser ut som Keith Richards föreslår en journalist på presskonferensen.
– Vi tänkte oss Bill Wyman, säger Noah Baumbach.
– Jag gick ner lite i vikt. Noah ville att jag skulle ha en lite annorlunda framtoning. Vi bestämde att mitt hår skulle bli lite längre. Greenberg är en karaktär som inte har så stor kontroll över sin kropp, så det var något vi ville framhäva, säger Ben Stiller.
– Ben gick ner sju kilo för den här filmen, medan Greta gick upp sju kilo, säger Noah.

 

Varför är Greta Gerwigs karaktär en personlig assistent?
– Jag hade en väldigt stark idé för den här karaktären, en person som sätter andras behov framför sina egna. Då kom jag fram till att hennes jobb borde vara att serva människor och ställa upp för dem. Jag tror också att det är ett jobb som är vanligare i Los Angeles än på andra platser. Dessutom var det ett bra sätt för henne att möta Roger, säger Noah.
– När jag fick det här manuset var jag så exalterad över att läsa något av Noah Baumbach. Han väljer sina ord så noggrant. Jag visste direkt hur min karaktär var. Men till att börja med hade jag svårt att tro att jag ens var påtänkt för rollen, säger Greta Gerwig.

 

Greta och Ben hade ganska lång tid på sig att lära känna varandra innan de spelade in ”Greenberg”. Rhys Ifans kom direkt från ett annat projekt, därför fick han och Ben bara ett par dagar att bekanta sig på.
– Och vår relation skulle gå tillbaka 15-20 år i tiden. Men jag blev överväldigad över hur snabbt Rhys fick mig att känna mig bekväm med honom. Jag tror att det är hans skicklighet som skådespelare som gjorde att jag kunde tro på att vi hade den här relationen, vi hittade snabbt ett sätt att interagera med varandra.
– Processen var en fråga om att lita på varandra. Det fanns ingen tid att hänge sig åt sig själv, bara åt karaktären, tillägger Rhys.

 

Nervös biltur
Även om Ben Stiller litade fullt ut på Rhys Ifans skådespelarförmåga fanns det scener han var lite orolig för.
– Vi skulle göra några scener i bilen när Rhys körde – och Rhys kör inte. Och han kör definitivt inte i USA. Där fick tilliten verkligen en utmaning. Om du ser på filmen ser du att jag är nervös i scenen, det är inte skådespeleri, men det funkar bra för filmen.

 

Ben har också bara lovord om Greta Gerwig:
– Greta var väldigt engagerad i sin karaktär, och det inspirerade mig att ge lika mycket. Jag kände verkligen empati för karaktärerna.

 

Hör röster
På frågan om hur han arbetar med sina manus tvekar Noah Baumbach något innan han svarar.
– Varför är jag så välartikulerad när jag skriver, och inte när jag gör intervjuer? Jag hör röster helt enkelt, och försöker skriva ner dem.
Han tillåter inte mycket improvisation.
– Jag tror att det var två repliker i den här filmen som var improviserade, säger Ben.
– Folk kan nog tycka att man är en riktig idiot att casta Ben Stiller och sedan inte låta honom improvisera, säger Noah.

 

Yeah, you idiot!, säger Ben och fortsätter:
– Men seriöst, när jag gick i genom manuset med Noah kom jag med lite förslag på ändringar. När vi sedan tittade på det igen dagen efter var replikerna fortfarande de samma. Då förstod jag ganska snabbt att vi skulle spela in manuset som Noah skrivit det, ord för ord. Även om du aldrig sa det rakt ut.
Passive aggressively, säger Noah.
– Det var en bra lärdom för mig som skådespelare i hur jag skulle bli mer som karaktären, istället för att göra det lättare för mig att spela honom genom att ändra på replikerna. Det hjälpte mig att fråga mer frågor om varför han skulle säga det han säger. Det var en lycka att få göra Noahs manus och framföra replikerna ord för ord, avslutar Ben Stiller.

 

Av Esbjörn Guwallius

Recensionskrönikan 12 februari

Vi inleder veckans (något försenade) recensionskrönika med ”Farsan”, som enligt kritikerna verkar vara en medelmåttig komedi, signerad Josef Fares. I Svenska Dagbladet sågas filmen direkt i rubriken ”Farsan gör ingen glad” medan Dagens Nyheter skriver ”det är goa gubbar med hjärtat på rätt ställe”.

 

Farsan. Foto: Memfis film

Farsan
Jan Fares är ”oemotståndligt charmig” är Aftonbladets uppfattning om huvudrollsinnehavaren: ”Farsan är inte den bästa eller roligaste filmen som Josef Fares har gjort – men det är en varm och kärleksfullt komisk hyllning till egensinniga pappor i allmänhet. Och till regissörens egen i synnerhet. Och det är någonting väldigt fint över det”, skriver Karolina Fjellborg. Omdöme: 3 (av 5).

Kvällstidningskonkurrenten Expressen är inte fullt så entusiastiska.
”För farsan blir mer en karikatyr än en riktig person. Sonen och hans fru (spelade av Hamadi Khemiri och Nina Zanjani) framstår mest som överglättiga alternativt overkligt ledsna. Varför de agerar som de gör är mindre tydligt. Och även om Torkel Peterssons tillverkning av machosallad är en av filmens roligaste stunder så känns hans Jörgen, som tampas med sin mansroll, som en snubbe vi har sett alltför många gånger nu”, tycker Miranda Sigander.
Omdöme: 2 (av 5).

Dagens Nyheters Johan Croneman skriver: ”Det är å ena sidan för lite sot för att bli en renodlat svart komedi, å den andra aningen för mycket svärta för att bli en ren och fungerande fars – men det brister som sagt mest i tempot. Det går lite för långt mellan varven, mellan de riktigt bärande farsscenerna, det måste snurra betydligt kvickare för att hålla formen. Ja, det varvas ner rätt rejält ibland, och då vet man inte riktigt i vilken genre man över huvud taget befinner sig i. Det blir bara ett mulligt mys, utan styrsel.” Omdöme: 3 (av 5).

Svenska Dagbladet har i rubriken för sin filmrecension tydligt talat om vad man tycker om filmen: ”Farsan gör ingen glad” och påpekar att den påminner om Göta kanal och kan bli en given publiksuccé. Men: ”För Farsan är en riktigt dålig film som verkar ha garvats ihop över ett par kafferaster alternativt barrundor. Man har tagit en rund gubbe (tillika pappa, Jan Fares) med stor mustasch, ännu större mage och skojig utländsk brytning, placerat honom i en tråkidyllisk svensk småstad av typen Vänersborg, tänkt ut några halvknasiga sidohistorier och skrivit en osannolik dialog späckad med lustigheter för imbecilla och vips så har man fått ihop en svensk långfilm.”, menar Malena Janson. Omdöme: 2 (av 6).

Film.nu: ”Den dåliga nyheten är att alltihop blir ungefär som om Galenskaparna hade fått för sig att göra ’Farbror Frej – the Movie'”, skriver Måns Wide och fortsätter: ”Farsan gör sig bra som en komisk bikaraktär, men man blir snabbt mätt på honom”. Omdöme: Tummen ner.

 

Valentines day
Svenska Dagbladets Astrid Söderbergh Widding anser att ”Valentine’s day är en löst inspirerad amerikansk remake, där julen är utbytt mot Alla hjärtans dag.” Recensenten hade sin 13-åriga dotter med sig och såg filmen. ”Tre prickar, sa jag till dottern. Hon tyckte jag var hopplöst ogenerös. Men Valentine’s day är hur som helst en feel-good-film i februaritristessen.” Omdöme: 3 (av 6).

Aftonbladet tycker att det finns ”Gott om gulliga figurer. Det inleds med att Ashton Kutcher friar till flickvännen Jessica Alba, kramgoa som två hundvalpar.” Jens Peterson jämför filmen med ”Love actually” även om dialogen inte är lika kvick som i denna. Omdöme: 3 (av 5).

Dagens Nyheter tycker att Valentines day känns som ett betällningsverk från ”från de företag som tillverkar röda, sockriga geléhjärtan, hjärtformade små satinkuddar och spelande gratulationskort eller levererar långskaftade röda rosor. Rätt outhärdligt sliskigt faktiskt…”, skriver Helena Lindblad. Omdöme: 2 (av 5).

Expressen anser att ”medan allt krut på just Alla hjärtans dag tonas ner en bit in i filmen riskerar [regissören] Marshall ändå att få en mycket kortvarig exponering på sin film – för vem vill se en film om Alla hjärtans dag när helgen är över?”, frågar sig Jenny Rickardson. Omdöme: 2 (av 5)

Film.nu: ”En diversifierad romantisk film som bjuder på allt som har med kärlek och Alla hjärtans dag att göra: ensamhet, otrohet, svek, uppoffring, sorg och glädje. Kort sagt har den allt som en romantisk film ska ha”, skriver Oscar Krooni. Omdöme: Tummen upp

 

Wolfman
Svenska Dagbladet menar att man i ” Wolfman har man försökt gå tillbaka till originalet med mannen som lider av en kluven personlighet som han inte själv är orsaken till och som det är väldigt, väldigt synd om. Han kan naturligtvis endast räddas av en självuppoffrande kvinna. Benicio Del Toro är alltid snygg, även i heltäckande ansiktsbehåring, men det räcker inte för att hålla intresset uppe”, anser Jeanette Gentele. Omdöme: 3 (av 6)

Mårten Blomkvist i Dagens Nyheter tycker ”’The wolfman’ är hygglig skräckbuskis, faktiskt kapabel att framkalla en och annan liten vällustrysning hos den som är svag för genren”. Omdöme: 2 (av 5)

Expressens Mats Bråstedt har inte många lovord om Wolfman. ”Det hade kunnat bli en rörande och kraftfull berättelse om ensamhet och utanförskap. Det mynnade ut i en smått parodisk soppa med jolmig smak.” Omdöme: 2 (av 5)

Aftonbladet ser i Wolfman ”faktiskt en riktigt underhållande mix av kitschig och gotisk skräck av den gamla skolan, stämningsfulla och olycksbådande 1800-talsmiljöer, modern teknik och en rejäl skopa splatter”. Karolina Fjellborg fortsätter: ”Bra skådespelare, läcker scenografi och imponerande makeupeffekter av mästaren Rick Baker. På minussidan: En twist som syns på mils avstånd, och en viss överanvändning av CGI-animation.” Omdöme: 3 (av 5).

Film.nu: ”De gånger [Anthony] Hopkins får säga flera än två meningar i rad minns vi varför han blivit adlad för sitt skådespeleri, men det räddar bara enstaka scener – helheten är och förblir usel”, tycker Måns Wide. Omdöme: Tummen ner.

Följ Berlinalen på Twitter

Vi rapporterar direkt från Berlins internationella filmfestival på Twitter. Här nedan ser du våra senaste tweets från (bland annat) festivalen. På vår twittersida kan du läsa äldre inlägg.

På Twitter hittar du också flera andra som skriver om Berlinalen.