Ännu ett försök

Det är tydligen väldigt svårt att få komma till med en författare av en sådan storslagen karaktär som Lotta Lotass. Jag försöker och försöker. Ska jag lägga mig ner och dö nu eller? Hur mycket ska jag försöka, hur länge ska mina lungor orka rymma viljans luft? Jag gör ett sista ansträngning, mailar farbror bonnier ännu en gång:

Hej,

Ni fick ett mail av mig för en vecka sedan (ungefär), mailet handlade inte om ngt speciellt, det var mer en förfrågan, eller en begäran. Ni svarade inte …

I korthet gällde det Lotta Lotass och hennes alster: Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet. En text jag gärna velat utveckla till ett manus för film.

Återigen alltså, jag vill gärna komma i kontakt med henne. Inga konstigheter försäkras.

Hårda hälsn,
Magnus Blomdahl

Nyårslöften

Min sambo sade till mig att ett av hennes nyårslöften skulle bli att se Gudfadern-trilogin. Det är ett utmärkt nyårslöfte och jag kontrade med ett eget löfte som kort och gott löd: Jag ska se mer film.

Jag såg inte så mycket film som jag hade velat 2006. Biosyndromet spelade mig elaka händer under hela året. Syndromet består av att det antingen visas 3-4 filmer som verkar bra samtidigt och att jag därför inte kommer iväg på någon eftersom jag inte kan välja, eller att det visas massor av filmer som jag inte alls vill se men, eftersom biosuget blir för starkt, ser ändå. Detta gjorde att jag har massor av godbitar från 2006 att ta igen nu. Samtidigt märker jag hela tiden jag ser och läser om film att det finns så otroligt många mästerverk som jag inte har sett men som jag verkligen borde se. Så att se mer klassiker får bli ett löfte det också.

När jag väl ser film så är det formen som ligger mig närmast om hjärtat. Klippning, ljussättning, färgsättning, tempo, ljud, musik, inramning, kameraposition o.s.v. är termer jag brinner för. Samtidigt är en del av mig väldigt passionerad av narration (berättande) och en annan del av mig älskar att applicera ideologikritik på filmer. Titeln på bloggen [24 lögner per sekund] avslöjar just den ambivalens jag känner inför filmfenomenet. Jag tycker att all film bör ses med kritiska ögon och att man ska försöka urskilja spår av ideologier bakom filmerna när det finns möjlighet för det. Samtidigt tycker jag att film är fantasi, det är dröm och man ska bara få lov att kasta sig ut och inte behöva tänka alls i 2 timmar. Så film kan vara 24 riktigt lömska lögner per sekund och det kan vara 24 fantastiska vita lögner per sekund. För mig skiftar det lite från dag till dag, från film till film. Jag heter Oskar och jag tänker blogga om film. Vi kan kalla det ett löfte.

Mobiltelefonins mörka sida

Innan jag glömmer bort det: Haunted av Chuck Palahniuk är årets bästa bok.

Att komma med ett uttalande av de ovanstående radernas kaliber så här tidigt på året kan vara vanskligt, speciellt när man än så länge bara påbörjat boken ifråga. Men ibland måste man bara satsa järnet och göra det med råge! Som Chuck själv då.

Övriga sensationer de senaste dagarna: mobiltelefonins mörkare sidor slår an en ton hos mig som fyller mig med glädje och morbid lusta. De flesta mobila telefoner har idag någonting som kallas för bluetooth, en funktion som introducerats för att kompensera alla dessa icke ringande mobilanvändare landet runt. Bluetooth används för att skicka bilder till människor man inte känner på tunnelbanan, bussen mm. I folksamlingar skulle man kunna säga. Man kan även skicka text och musik. Jag brukar skicka bilder som är antingen upprörande kryptiska eller bara obehagliga. Som kanske en leende mun i närbild, en gubböppen hand eller bara ett blodsprängt öga. Givetvis är det inte bara att skicka, det hade varit för lätt, utan mottagaren måste godkänna meddelandet. Detta löser man oftast genom att vara envis, bara skicka skicka skicka den där bilden, eller vad det nu är, tills att du blir av med den. Sedan är det bara att njuta av skådespelet. Hmm, ngn fick ett meddelande, hur ser personen ut. Hon, han, ser bilden, tänker, vem fan? Sjunk ner, se upptagen eller irriterad ut. Försök att inte skratta. Det är svårt, otroligt lurigt. Men man blir belönad, tro mig, och uppfriskad.

Det var dagens tips, det och Dexter såklart, bästa serien just nu!

Vad det egentligen handlar om

Det nya året börjar regnigt och svart med tankar om en film runt 12, eller så.

Annars har jag lovat mig själv att utvecklas till den yttersta grad på alla möjliga plan och kanter. Detta innebär i korta ord och drag att jag kommer att konsumera mer film. Det innebär även, om man nu ska ta och bli lite långrandig, fler konserter. Men också fler konfrontationer … Det sista är egentligen bara ett bihang av vad som alltid funnits där, i slutet av svanskotan, och som nu kommer få chansen att blomma fullt ut. Vad det handlar om, exakt, vet jag inte riktigt ännu … men jag har alltid känt att det funnits spärrar: verbala, litterära. Vissa spärrar kan vara positiva, dock inte mina. Det kan ha att göra med ålder. Jag kände aldrg av några begränsningar när jag var 20.

Jobbmässigt sätt så kunde det inte börja bättre, går på en klippass. tjänst (STRIX) nu på tisdag och det känns skönt och inte så nervöst, har gjort det förut, kommer förhoppningsvis inte att behöva göra det igen (måste få en redigeringstjänst snart!)

För att simplifiera det hela, eller vad ALLT egentligen handlar om: Går det att göra bra svensk film efter den fantastiska Farväl till Falkenberg? Kommer Four Flies on Grey Velvet äntligen att släppas på DVD? Har Nacho Cerda tagit sig i kragen och lyckats prestera hård skräck utan obduktionselement (se Aftermath) i den efterlängtade The Abandoned?

Snälla Lotta…

Igår återvände jag till ett tidigare liv, det kändes nog ungefär som det känns för dem i reklamen. Jag fikade på riktigt, på mitt sätt. Café Edenborg i Sthlm, med en bok och en kompis samt kaffe och kaka. På mitt sätt innebär alltså en timmes intensivt läsande, 10 min insupande av lokal och ca 30 min snabbt replikbollande. Jag pratade även kort med killen som jobbade bakom disken. Han hade mage att rekommendera grädde till chokladkakan, även efter jag tackat nej. Så jag tackade ja. Det var inget bra val, men jag får skylla på chocken.

Väntar på svar från Lotta Lotass ang en filmmanusbearbetning av hennes långtråkiga fantasi Min Röst Skall nu Komma … En märklig bok med korta partier av litterär magi som bara gjort sig så jävla bra på film. Så snälla Lotta, ring mig nu och jag skall göra dig såå nöjd. Bra så?

Såg om The Squid and the Whale igår och insåg återigen att det redan nu är en blivande klassiker. Det krävs mycket av en inrutad skådis som Jeff Daniels att byta spår så radikalt.