Vad köper man i present till en filmgalen vän som redan äger hyllmeter av dvd-filmer, och som inte kan gå på en stormarknad utan att komma hem med ytterligare tillskott till samlingen. Jo, man köper inte någon film alls. Eller så köper man faktiskt en fim, men inte vilken som helst, utan Linus på linjen vol. 1 på dvd. Etthundra minuter av denna galna streckgubbe kan få vilken 70-talist som helst att skrika av lycka. Här snackar vi nostalgi på hög nivå. Vi trodde alla att stackars Linus var glömd sedan länge, och så dyker han upp med sina samlade verk på dvd. Bäst av allt, på baksidan av fodralet står det – Språk: Knasprat. Bara en sån sak!
Problemet är väl bara att tjusningen med denna linjeman var just de korta snuttarna som smögs in mellan tv-programmen när man minst anade det. Etthundra minuter i rad kan komma att bli lite för mycket av det goda… Men det märker vi väl.
Oförlåtligt…
Något av det värsta som kan hända är väl när någon avsöljar en vital del ur en film man just ska till att se. En vän till mig blev nyligen väldigt upprörd när någon talade om för henne att det kommer en fortsättning på den nya svenska filmen om Arn, innan hon hunnit se den första. Men vadå, det var väl inte så farligt? När jag för många år sedan berättade för en kompis att jag skulle gå på bio och se Boy’s don’t cry med Hilary Swank, får jag slängt i ansiktet -”Ja, visst är det i den hon dör på slutet?!” Man tackar…
Julens B-film
Eloge till Seinfeld och och Feresten som gjort en mycket underhållande en och en halv timme i randig miljö.
Känns både trevligt och hälsosamt med någon som ger Disney en liten men bra match på marknaden.
Och så är den förbannat rolig också.
Ska man ha sett en animerad film under 2007 är Bee movie mitt val.
Nog för att Råttatouille är vackert gjord, men det väger inte upp sina två timmars moralpredikan.
Surfs Up får inte ens en sportslig chans och har inte dragit så mycket folk.
Vi har också fått njuta av Kikis Expressbud, Majo no takkyûbin, men den kan väl knappast räknas egentligen.
Den kom faktiskt 1989.
Rätt håll…
Äntligen satsar sverige på film. Ekonomiskt i allafall. Och det syns. Tog med mina älskade föräldrar på bio och såg Arn på eftermiddags matiné. Okej, jag är inte helt såld. Jag skulle nog kunna sitta och leta efter en hel massa saker som jag skulle vilja ändra på och kritisera. Men jag tänker inte göra det. Istället tänker jag ta upp det jag tyckte var positivt. Först och främst reagerade jag på Cecilia Algotsdotter (Sofia Helin). blev lite besviken på att den vackra svenska flickan som vanligt hade långt flygande blont hår och stora ögon. Men så såg jag hennes lilla skönhets fläck, ärren vid munnen (min pappa reagerade på det och tyckte att det förstörde mycket) men själv tyckte jag att det gjorde henne verkligare och mycket mer intressant utseendemässigt.
Jag var fashinerad av en film som trots den amerikanska känslan handlade om vår svenska historia. Något som jag är pinsamt okunnig om. Efter att ha läst på om tempelriddarnas historia inser jag vilken roll de har spelat i historien. Jag tyckte om att språken blandades, precis som de skulle göras i verkligheten. Jag tyckte även om den balans det fanns mellan muslimer och kristna på slutet av filmen. Tänk vad lite pengar och samarbete kan göra för en film. Nu håller jag tummarna för lite fler storsatsningar och att fler regissörer ska få en chans att verkligen uttrycka sina idéer på filmduken. För är det inte ett av livets stora nöjen, popcorn, papper som prasslar i biomörkret, den långa reklamen och till slut filmen! Som låter mig fly en liten liten stund in i någons fantasier och hårda arbete. Så jag har höga förhoppningar om bioåret 2008 och ser fram emot att ha större tillgång till utbudet. Jag tror att jag ska ta itu med Bondfilmerna nu när den 22 officiella filmen släpps och Dame Judi Dench kommer att medverka igen. Om dom nu kör igång med uppföljare även på James Bond så måste man kanske hänga med lite. Harry Potters sjätte film kommer ut i slutet av året och har samma regissör (David Yates) som den som släpptes 2007 så jag har stora förhoppningar. Ser också fram emot Solstorm och hoppas på många vackra bilder från Norrland.
Så 2008 kommer att bli ett fantastiskt år. Så från mig till alla er… God fortsättning!
Transformers
Filmen var bra, men den kunde ha varit bättre. Visst, det är en film baserad på leksaker, men är den gjord för barn eller vuxna?
Actionscenerna var det inget fel på, och tekninken var suverän – jag syftar på då robotarna omvandlas till fordon. Utsökt. Men varför inte låta det vara den häftiga actionfilm (leksaksgrunden till trots) den skulle kunna vara, och ta bort alla klichéer för en gångs skull? Varför måste huvudrollen alltid vara en nördig pojke som i slutet på filmen får ihop det med den coola tjejen? Varför måste man lägga in onödigt löjliga skämt med jämna mellanrum? Varför är vissa karaktärer så fåninga och icke trovärdiga? Och varför pratar robotarna – som kommer från en annan planet – engelska sinsemellan?
Eller, ännu hellre, varför inte skära ner på våldet, och låta det vara den coola barnfilm den hade kunnat vara, kryddad med skämt och roliga karaktärer? Det känns som filmskaparna inte kunde bestämma sig om de skulle göra en barnfilm eller en vuxenfilm. Resultatet blev i stället varken eller. Den har ju en 11-årsgräns, och i USA är det 14 år som gäller. Så den åldersgrupp den egentligen borde vara gjord för, 9-10-åringar (med tanke på vilka som faktiskt leker med Transformers) får inte se den på grund av allt våld. Jag får det inte att gå ihop riktigt.
Lyckligtvis är jag den enda i gänget som känner såhär. Alla andra var lyriska…