Pod this!

Jag uttryckte en önskan om heta tips på bra Podcasts på Voccines forum häromdagen. Fick snabbt några intressanta upplysningar om bl a P3 Populär (som gjorde att jag snubblade över fler intressanta poddar från Sveriges Radio, bland annat Medierna och Publicerat), The Movie Blog: Uncut, Filmspotting och Filmjunk. P3 Populär täcker in en hel del svensk populärkultur men om man vill få sitt film- och TV-sinne stillat räcker det inte så värst långt. Jag lyssnade på mitt första avsnitt av The Movie Blog: Uncut idag och de är riktigt bitska och kunniga, så det kommer jag att återvända till. Samtidigt, som på beställning, så har Martin Degrell på sin blogg gjort en väldigt ambitiös (som alltid med Degrell) och lång lista över Podcaster han lyssnar på. Det är en ganska maffig skara han har fått med och det känns nästan svårt att närma sig det, men jag tänker självklart ge några av dem en chans då fort jag får tid. Jag får be att få återkomma när jag vet vad som är bra och vad som är mindre bra. Under tiden är jag ytterst öppen för fler förslag på intressanta Podcasts om film och TV i synnerhet, men även om media i allmänhet.

Vill precis som Magnus också passa på att välkomna Hildelise till bloggen. Jag hoppas att vi alla tillsammans kan få lite fart på den här åsiktsmaskinen. Välkommen till oss!

Hemligheter

Hur man betraktar sin omgivning och sig själv, hade kunnat vara det nya namnet på min blogg, vilket innebär att jag tänker ta steget från det distanserade och opersonliga till det motsatta. Och ja steget är gigantiskt. Det hela känns lite läskigt så vi börjar lugnt och ledigt med att konstatera följande: jag har väldigt svårt för stora biokomplex. Suck, den kändes! Lugnt och ledigt var det … I alla fall, från och med nu har jag tänkt att avslöja en hemlighet per dag. Det kommer att handla om mycket privata saker, snaskiga …

Förresten, så vill jag varmt välkomna Film.nu’s senaste bloggtillskott: Hildelise Karlman. Från och med nu är du en av oss!

Tagning 1

Varje känsla som någonsin har känts av någon, finns det troligast en film om. Det enda vi kan göra nu är att försöka hitta ett revolutionerande sätt att beskriva denna känsla på.

Som publik attraheras vi av olika saker när det gäller filmens värld. Vissa har gjort en högtid av Oscarsgalan, vet vem som är nominerad till årets Bafta och kan namn, regissör och emellanåt även vem som skrivit musiken till de filmer de anser vara bäst. Sen finns det personer som är nöjd med en eller ett par såpor på tv och kanske en film på fredagkvällen. Men de flesta tillhör kategorin som älskar att titta på film, känner till lite olika genrer, har allmän kunskap om aktörer och regissörer, och som faktiskt inte bryr sig om hur många priser en film har fått för att den är där för att roa. I min värld har filmen en väldigt aktiv roll. Eftersom detta är min första blogg för Film.nu så måste jag ju få presentera mig lite.

Kortfattat kan jag beskriva mitt liv som en komedi, med starka inslag av drama, sci-fi och romantik. På hyllan kan även skymtas en del sport/musik DVD och ett par erotiska och alternativa filmer.
Jag skiljer på att se film och att SE film. Jag blir konstant förälskad i olika karaktärer och miljöer och är svag för bra filmcitat. Filmen har ofta fått ersätta det som saknas i mitt liv för stunden och hittar jag en film som får mig att tänka i andra banor så kan det ta dagar innan jag kommit över upplevelsen. Mitt intresse för film och filmskapande är genuint om dock mina kunskaper alltid kommer att kunna förbättras.

Jag heter Hildelise Karlman, välkommen till första tagningen…

Snyggt substitut

Eftersom mitt liv är fyllt till bredden av allt annat än film just nu så kändes det väldigt passande att snubbla över denna härliga sida. Fantastiskt ambitiöst att plocka ut de 30 mest väsentliga sekunderna ur varje film och även klämma in några av de absolut bästa replikerna. Jag skrattade gott åt de flesta av kaninernas tolkningar och Brokeback Mountain-snutten var faktiskt riktigt rörande.

Min sambo har inte sett Borat men anser ändå att hon gjort det nu efter hon tagit del av Angry Aliens version. Jag kan inte annat än att hålla med då de mest underhållande scenerna från originalet finns med. Jag lutar t o m åt att tycka bättre om halvminutsversionen.

Alpha Dog

Nick Cassavetes film Alpha Dog bekräftar ngn slags regel om att det i stort sett är omöjligt att predika mot droger utan att budskapet slår bakut. Alpha Dog bekräftar dock genom att vara undantaget. Det finns så många filmer av liknande slag där regissören varit lite för tänd på sina nedgångna karaktärer och det just därför blivit fel. Liksom Larry Clark vet han hur man får sina figurer att bli mänskliga i all sin sårbarhet (i vissa fall omänsklighet), han skalar bort det coola och lägger till det naturliga. Alpha Dog är inte på ngt sätt förförisk utan helt och hållet det motsatta, den tär på en; obehaglig och oundviklig. Och mina förhoppningar om att Nick kan ta efter John, vad gäller oumbärlighet, tänds återigen. De fanns där efter She’s so Lovely, men skingrades förbannat snabbt efter John Q. Men nu så, vi tänder ett värmeljus och rullar en chokladboll, öppnar en mörk öl och klär av oss våra kläder. Nakna enas vi.