Bra recensioner för nytt blodigt mästerverk

Pascal Laugiers senaste film Martyrs gör succé på filmfestivaler över hela världen. Har sett fram emot den väldigt länge nu och recensioner som denna och denna (båda två från från min nya favoritsite: twitchfilm.net) gör mig fan gråtfärdig. Och som om inte det vore nog så kan man ju fortsätta tortyren med att varva trailern med teasern tills att ögonen poppar ur sina hålor; krävs inte många upprepningar.

[youtube 9EOajUNs9gw&feature=related]

[youtube ZNM9kKo4JNU]

Åhh, jag båda snorar och gråter. Årets Inside? En klapp på axeln till Citys Henric Tiselius som pushar för Inside i dagens nr.

Tack vare Twitch kan jag också glädja er med att Gaspar Noe äntligen är färdig med Enter the Void. Inga trailers ligger uppe men storyn om ett nära syskonpar där brodern omkommer i en droguppgörelse och tvingas in i ett vakuum mellan liv och död; en slags skärseld där han bara tillåts observera utan möjligheten att handla verkar både kraftfull och rörande. Att sedan filmen utspelar sig i Tokyo gör ju inte saken sämre. Stay tuned!

Ps. Atlantic Film kommer att fällas snart … mycket snart. Pigs!

Atlantic Film skjuter sig i foten ännu en gång

Ni som hängt med ett tag känner till min bitterhet gentemot Atlantic Film och deras falska angelägenheter. Som ni vet så försöker de sälja biljetter till filmen Tropa de Elite genom att marknadsföra den som en ”uppföljare till Guds Stad”, vilket den givetvis inte är. Att de kommer med falska påståenden är i mina ögon mycket allvarligt, att de sedan går och förvärrar saker och ting genom att ljuga ytterligare är bara för mycket. Dessa bilder är från dagens DN:

Ok, vad är det nu man ser på dessa bilder (medger att en viss oskärpa infinner sig) Jo, till att börja med så har Atlantic Film lagt till ett par citationstecken kring texten ”Uppföljaren till Guds Stad”, vilket alltså innebär att frasen tydligen är ett citat. Under detta citat finns ett namn: José Padilha. Detta är regissören till Tropa de Elite. Atlantic Film vill alltså få oss till att tro att det är José Padilha som har fällt dessa säljande ord … känns lite märkligt, borde det inte vara mer naturligt för honom att referera till den egna Ônibus 174 som faktiskt på sätt och vis är den första filmen i en serie på tre. Följdaktigen kan man inte tro annat än att Atlantic Film ljuger igen. Ett snårigt fall … hur ska man lösa detta problem? Jo, man kontaktar helt enkelt José Padilha och ställer frågan till honom: Har du påstått att Tropa de Elite är uppföljaren till Guds Stad? Chansen att han svarar ja är extreeeeemt låga …

Blood Drive

Man kan verkligen tycka vad man vill om Saw franchisen och bolaget bakom: Lions Gate, men vad gäller kategorin besatt pr så vinner de lätt över allt och alla. Man lyckas med att få resan betydligt mer intressant än själva målet, vilket gör att man har överseende med filmen i sig.

Själv är jag inget stort fan av filmerna, Saw 1 var ok, men jag njuter ändå till 100 procent av hysterin kring varje premiär. Det skall censureras (i USA så förbjöds de två avklippta fingrarna som illustrerade Saw 2 på postern), släppas tv-spel och doneras blod … sedan ett tag tillbaka har man alltså i samband med en så kallad Blood Drive kunnat donera blod. Detta sker vid varje premiär och ackompanjeras av den inte så lite coola taglinen: Give ’til it hurts. Självklart görs det även reklam för Blood Driven och det är egentligen där det hela blir riktigt intressant. Den här reklamen skiljer sig markant ifrån den övriga. Här vill man inte sälja farliga fällor utan här vill man få folk att donera blod genom en annan typ av våld. En subtil, kylig ondska regerar. Visst, det känns lite för häftigt och att man har siktet inställt på förtappade ungdomar som skär sig själva är uppenbart. Men det struntar man i rätt snart när man synar ”driven” lite närmare. Tressa Williams designade latexuniformerna för driven till Saw 3, du kan njuta av dem här. Förbannat snyggt och tydligen så pumpar man ungdomarna på 10000-tals liter blod per gång! Nu fattas det bara coola kampanjer som får folk att donera andra saker de inte längre behöver, hår kanske?

Sprid lite kärlek

Läste Cissi Wallins kolumn/krönika idag i metro. Handlar om att folk har för dålig kontakt med sitt känsloliv och att det är en anledning till varför folk är så jäkla elaka. Typ framför datorn, elaka kommentarer på bloggar och en allmän bitterhet. Det är så hemskt. Jag blir ledsen.

Så såg jag Love Actually förra helgen. Det var nog tredje eller fjärde gången. Och den är så fin. Den är så bra. Och jag ryser, skrattar, gråter. Och vet att jag lätt gör det när jag ser film. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så fångas jag med ganska lätt. Men ändå! Jämför de känslorna! Att rysa av glädje när ni ser på romcom och att läsa de hatiska kommentarerna på Blondinbellas blogg! Jag blir ledsen. Och förundras. Men jag är ju lite känslig också…

Atlantic Film vägrar krypa till korset

Atlantic Film har valt att bortse från mitt mail där jag kritiserade deras dåliga omdöme. Tydligen så anser de sig blivit felaktigt anklagade och väljer istället att väja för regnet och vänta ut stormen. Tråkigt, nu blir jag så illa tvungen att fortsätta mailbomba dem: minst ett varje dag! Vilket sanslöst drag det kommer att bli.

hej,

efter att ha väntat i fyra dagar på någon slags respons från er gällandes ert tropa de elite bedrägeri (enligt er en uppföljare till guds stad) så inser jag plötsligt att ni inte tänker svara. det slår mig mitt i natten: ni tänker sopa er ”lilla” miss under mattan, håva in era skämspengar och planera er nästa bluff. kanske marknadsföra territory som en uppföljare till wolf creek eller varför inte mutant cronicles som nästa sin city. möjligheterna är oändliga om man lever på att luras och inte bryr sig om sin nästa – misstänker att kristendomen inte ligger er i fatet. kom bara ihåg att så länge ni fortsätter färdas längs den smala vägen så ser jag er; nu och alltid. det är ett förbannat löfte.

ovänligen,
Gunnar Grus