Vilket åldrande känns mest?

Mycket har sagts om David Finchers senaste film: The Curious Case of Benjamin Button. Och det är väl som alltid med hyllade filmer, de skall även sågas. Det har liksom blivit så. Bra eller dåligt? Jag vet inte men fenomenet är intressant. Christopher Nolan råkade ut för det med sin The Dark Knight och Moodysson med Mammut. Individer som ser det som sin skyldighet att motarbeta positiv kritik. Och tro mig, jag är helt för ett ärligt ifrågasättande men när det bara för att skall uppviglas då kan det kännas aningens tröttsamt.

Gällandes Finchers film så tycker jag att den var förbannat snygg, kompetent och lååång. Jag vet i ärlighetens namn inte om jag tycker den var bra men vad jag vet är att den aldrig sved till, den mjäkade och viskade tills att man bara satt och längtade efter en katastrof, om ens en liten sådan.

Någonting jag tyckte slarvades bort var själva åldrandet, vilket är märkligt då detta var vad filmen delvis gick ut på. Varför går inte Benjamins mentala tillstånd hand i hand med hans fysiska? Varför föds han inte, mentalt sett, som senildement för att sedan dö som spädis. Är det inte det åldrandet/föryngrandet som känns mest intressant? Tål att tänkas på.

Förortsgalenskap

är direktöversättningen av vårt dokumentärfilmsproject Suburban Madness (Loucura Suburbana) som ska spelas in nu i februari, i Rio de Janeiro.

Mitt i Brasiliens mest fattiga områden finns ett mentalsjukhus där en mängd patienter vårdas för olika slags mentalsjukdommar, under samma tak. I brist på medicin och andra medel vårdas patienterna med dans- och musikterapi, som avslutas med en dag utanför instutitionens väggar, då de medverkar i förortens årliga lokala karnival.
Vad har de för syn på livet innanför institutionen, i jämförelse med livet de ser utanför, den dagen då hela Brasilien beter sig som galna?

Suburban Madness

Vi har startat en egen blogg för den här produktionen som ni kan läsa på www.suburbanmadness.blog.com

Sen så måste jag bara avsluta med att säga att jag är otroligt imponerad av The Wrestler som jag såg för en vecka sen. Vilken tur att jag lät mig övertalas att gå och se den!

Och en kortfilm som ni ska försöka se är The Black Hole.

Ett minne från en mans barndom

Jag är inte vidare blödig av mig, ej heller särdeles sentimental, dock tvingas jag då och då ut på hal is för att fostras inom konsten att vara ledsen. Jag blir berörd. Ibland gråter jag. Som den gången då min far stormade in i mitt rum för att snuva mig på geten jag sovit bredvid i flera års tid. Från att den varit en liten getabebis, från den dagen jag slutade med napp. Jag var sex år gammal och far min hade börjat ana oråd. Han drog geten i dess ena ben, så att den skriade högljutt och visade tänder. Hovarna klapprade och skräcken i dens ögon skrämde mig. Ut på gården med getabocken. Tystnad. Skrik. Skratt … En kaskad av blod på mitt sovrumsfönster, från min kära getabock … Timmar efter att Sam Mendes nya film Revolutionary Road tagit slut, jag har gömt mig på salongsgolvet, tänker jag tillbaka på detta ögonblick och jag muttrar in i en tom popcornkartong: Fy fan vad det är synd om människan.

Projektets tänkta ”storlek” expanderar

Senast nämnde jag om mitt framtida projekt som skulle vara ganska litet och inte framkalla värsta ”hypen”. Men jag tror jag har ändrat mig. Projektet ska bli stort, i alla fall resultatet, dvs själva filmen. För under dom senaste dagarna har Gud, ödet, Allah, Buddha, The Force eller slumpen pushat mig i kanske rätt riktning (storhetsvansinne kanske?). Först får jag en kommentar angående mitt projekt att jag kanske skulle kunna göra en bakom-kulliserna-film. Alltid positivt när man får förslag! Något senare snubblar jag på en tråd där man skriver om att Star Wars har en egen festival för Fan Films varje år. http://www.atom.com/ spotlights/starwars/challenge/ Även George Lucas kommer vara där. Hur coolt som helst! Sedan hittar jag en videokamera på jobbet för halva priset för personalen! Jag köpte den på direkten!

Då börjar jag tänka på att jag kanske ska göra lite mer reklam för filmen, för att kunna få lite ”hype” på den. Men jag vet inte om jag är duktig på att skapa rubriker. Jag var tvungen att pröva med något. Jag kollade då på min favorithemsida i fotbollsvärlden, http://www.fotbollskanalen.se. Träff direkt. Olof Lundh har då en livechat med fansen angående landslagsturnén i USA. Då tänkte jag, har jag förmågan att ställa en fråga som skapar svaret som en rubrik när chatten är klar. Svaret blev ja! På http://fotbollskanalen.se/1.821658/2009/01/23/ las_chatten_med_olof_lundh_alla_ar_som_gunde_svan ser man:

”Johannes: Tjenare! Finns det någon eller några som ser allmänt ointresserad ut på träningarna? Eller är alla Gunde Svan ambitösa?
Olof Lundh: Alla är som Gunde Svan.”

Det svaret blev en del i rubriken efteråt som sagt! Så jag är inte helt värdelös på att skapa rubriker! Kalla alla dessa händelser som hänt under så kort tid för slumpen, ödet eller valfri guds verk, men med tanke på temat på filmen, ska jag kalla detta ett verk av The Force. Jag ska delta i Star Wars Fan Film Awards! Och jag ska försöka få folk intresserade av filmen! Nu fattas bara en sak… genomförandet…