Från Dalarna till Dalston, med kärlek

Jag växte upp i Ornäs, en liten by mellan Borlänge och Falun i Dalarna. Sökte mig därefter till Uppsala och har nu hamnat i Dalston i östra London.

Tack vare Film i Dalarna och Film i Uppland så kom min och Kolbeinns nya film Den Svarta Sjön till. Den kommer visas här i Dalston idag, den 9:e mars, så kom och titta!

Det blir även en visning i Uppsala den 6:e april, 17:00-21:00, på Slottsbiografen.

För att fira att vintertiden snart är över för i år avslutar jag med en hedring av Nico och hoppas att ni haft en fin kvinnodag. Det här är för övrigt den snyggaste musikvideo jag någonsin sett.

Skådespelerska sökes till långfilm

Jag har inte varit så här exalterad över en adaptering av en roman som jag är över Eli Levéns Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller Jorden på plats.

Genast när jag började läsa den ville jag själv filmatisera den poetiska berättelsen, men det är självklart att just Ester Martin Bergsmark bör regissera.

Idag publicerades ett casting call till en av de kvinnliga rollerna.
Spelålder 20-25; hård på utsidan, mjuk på insidan.
Utländskt ursprung ett stort plus.
Sök rollen genom att kontakta produktionsteamet på sebastianfilmen (a) gmail.com

Sprid ordet!

Nu, lite om provokation:

Jag träffade Eli på en fest precis innan jag drog till London för 8 år sedan. Han torkade blod från ansiktet, för någon hade slagit till honom på vägen till festen. Någon hade provocerats över hans väska eller skor eller vad det nu var som hade provocerat en sådan reaktion.

Det är inskränkthet som denna som kultur ska förebygga.

För tillfället arbetar jag på en dokumentär om det experimentella teaterprojekt som mitt produktionsbolag Happy Endings Productions Ltd och Schema Arts Collective sätter upp nästa vecka. Det är baserat på Philip Ridleys kontroversiella pjäs Mercury Fur, som utspelas i en dystopi, där gränser mellan bl a kön, sexualitet och intimitet inte existerar. Textens referenser till våld, droger och politik är brutalt och fantasifullt, med en förankring i något fruktansvärt realistiskt.

En av killarna som är inblandade i projektet sa: ”Jag tror inte vi kommer förolämpa någon, jag tror vi kommer föra människor samman” och det är precis så jag också känner. Om man inte ger publiken något att fundera över så fungerar kultur endast som bedövningsmedel och folket reduceras till fredagsmys.

Jag lägger upp lite grejer från dokumentären snart, för jag kan inte beskriva i ord den förvandling som våra tuffa skådespelare mellan 17-23 har gjort på dessa tre veckor.

Kassidy Chaplin i rollen som Elliot, den till ytan hårdaste karaktären.

Här finns info om när och var den spelas, om någon befinner sig i sydöstra London tors-lördag nästa vecka. Det är gratis att se, men begränsat utrymme.

Göteborg Filmfestival 2011 #2

Charlie Kaufman sa på hans masterclass i lördags att världen har drabbats av kvalitetsfetish.
Efter att ha sett en massa underbara svenska kortfilmer, bland annat Stora Scenen av Tova Mozard, drabbas även jag av kvalitetsfetish då jag inser att min visningskopia inte var av den kvalite som jag hade önskat.

Det är alltid nervöst att visa upp sitt verk, men det är tekniken som utgör den största nagelbitaren för mig, efter en del jobbiga personliga erfarenheter (tex film som visades i flera minuter utan ljud, började om från början – med ljud – fast ingen bild. Efter ytterligare minuter av anti-klimax börjar filmen om för tredje gången). Inte ens Anh Hung Tran undgick att visingen av hans film Norwegian Wood gick felfri; 35mm-filmen gick av.

Norwegian Wood är en helt otroligt vacker film som faktiskt ger boken rättvisa. I alla fall efter hur jag iscensatte historien visuellt när jag läste boken. Det var endast smådetaljer som jag blev besviken över, som att gurkscenen på sjukhuset och historien om pianoeleven inte fick plats i historien. Men mest besviken blev jag över hur den kvinnliga karaktär, som faktiskt beskrivs som rynkig i förtid, spelas av en alldeles för fräsch kvinna. Filmen hyllar skönhet i alla deras bemärkelser och därför tycker jag att det hade funnits utrymme att visa en normalt åldrande kvinna, som en motsats till det förevigt unga kvinnoidealet.

Eftersom jag är ett stor fan av Murakamis böcker, trodde jag att mina förväntningar skulle vara för stora för filmen att leva upp till. Men mina förväntingar besvarades som sagt till väldigt hög grad. Jag hade bara önskat att regissören hade vågat ta lika stora risker som Murakami gjorde när han skrev boken. Filmen var helt enkelt reducerad till ett lättsmält drama för att falla majoriteten av Murakamis miljontals fans i smaken. Så den som går till biografen för att se japansk smygporr, bör alltså undvika biograferna och istället ladda hem tecknad japansk mangaporr, det verkar ju vara på tapeten igen.

Vad mer? Jo, tuffaste kvinnan i världen, Gunvor Nelson, har uppmärksammats på årets festival. Hon är en svensk konstnär som har levt och varit verksam i San Francisco i över 30 år och det var här hon började experimentera med film på 60-talet. Hon är en av mina största inspirationskällor och hon är 80 år i år.
Min högsta önskan för 2011: Ett samarbete med Gunvor!

Reflektioner från Göteborg Filmfestival 2011 #1

Festivalpasset är upphämtat. Festivalen har officiellt börjat.

Jag har knappt varit i Göteborg förut, men staden förtjänar redan sitt rykte som ’trevligare än Stockholm’. Min härliga busschafför på bussen, som jag blivit tipsad att ta till festivalcentret, använde både radiosändare och mobiltelefon för att se till att jag hamnade på rätt ställe. Dessutom passade han på att varna mig för de områden jag för undvika, där ’inte så bra kvinnor rör sig’. Bra att veta, när min jacka i fuskpäls kan ge ett visst sken av att vara en inte så bra kvinna.

Första filmerna börjar om drygt två timmar, så jag passar på att reflektera över det lilla jag hunnit uppleva den här morgonen, innan festivalmaratonet börjar på allvar.

Under tiden jag är här i Sverige så har jag satt min regiassistent i jobb att fortsätta dokumentärfilmningen av det teaterprojekt vi följer för tillfället. Jag får rapporter om att skådespelare har hoppat av och att projektet kanske kommer behövas ställas in, i stil med Lost in La Mancha… Jösses.

Svenska Bilder med monster

Jag har länge tänkt skriva festivalrapporter från både Stockholm Filmfestival och den festival som min och Kolbeinn Karlssons första film (Att Sova och Drömma om Mat) tävlade på senast, Unlimited Film Festival i Köln.

Men dessa inlägg fick vänta i och med att vi fick det härliga beskedet att arbetskopian av vår nya film Den Svarta Sjön blivit utvald till Svenska Bilder på Göteborg Filmfestival! Så det har varit full produktion mellan Sverige och England över jul och nyår, varvad med influensa och snökaos.

Upplevelserna från höstens filmfestivaler känns enormt fjärran efter den senaste produktionspaniken, så jag tror jag skippar grävandet i minnenas vrå.

Det enda som känns aningen aktuellt att meddela från mitt besök i Köln – förutom att festivalen var superkul och att jag behandlades kungligt – är ett tips på biograf. Jag tycker alltid att det är kul att besöka biografer när jag är i nya städer (jag kommer nog bli en cinemaspotter som pensionär. Ni vet som en trainspotter, fast med en passion för biografer. Vi har ett gäng sådana som tillsammans besöker vår bio årligen) och jag hittade min favorit i Köln. En liten, relativt självständig biograf med guldmålade innerväggar och som har en repertoar av både gamla klassiker samt nya filmer på – hör och häpna – orginalspråk!
Jag kan ibland förtränga att dubbning av filmer och TV-program fortfarande förekommer. Men nej nej, där inuti TV:n står Meg Ryan och Tom Hanks och utbyter känslosamma ’Ich liebe dich’ till varandra. Så otroligt opassande. Men den medelålders kvinnan brevid mig snyftar och håller uppenbarligen inte med mig.

Biografen i fråga heter Metropolis och den ligger vid Ebertplatz i norra delen av centrala Köln. Lustigt, eftersom nästan hela mitt senaste inlägg handlade om filmen Metropolis, som har återkommande varit närvarande i mina tankar sen jag såg den i höstas. Men bara för det så länkar jag till min favoritlåt Body Electric (som också av en ren slump har klipp från Metropolis i den här youtubevideon). Efter det här lägger jag Metropolis-snacket på hyllan.

http://www.youtube.com/watch?v=wNpqHagD_5M

Så. Nog om Metropolis. Mer om världspremiären i Göteborg! Såvitt jag förstår av programmet så visas vår film i Svenska Bilder 4 (sid 76 i programmet som finns online på www.giff.se) kl 15.00 söndagen den 30 januari på Haga 1. Jag kommer vara där för att introducera.

De skriver följande om vår film:
”En gåtfull film, vars utförande får en att tänka på östeuropeiska animationer från 70-talet.”
Jag blir nästan tårögd. Måste berätta för Kolbeinn!

Förutom visningarna i samband med kategorin Svenska Bilder så är vi även förfilm till YEARS EATEN BY LIONS (GODINE KOJE SU POJELI LAVOVI), vilket jag tycker låter som en skitbra film! En dokumentär om de jugoslaviska journalisterna som krigshetsade sina läsare i början av 90-talet. Vad spännande att vår psykadeliska animationsfilm får sätta stämningen för en så seriös film om medial korruption.
Mer om detta, samt visningstider, finns att läsa i programmet på sidan 147.

Slutligen vill jag bara visa vår första animerade företagslogga som Haris Mlivic på Haris Arts har gjort!

För att fira detta har vi anordnat en komponeringstävling som går ut på att ljudlägga den 11 sekunder långa loggan. Mer info om tävlingen finns på Happy Endings facebook-sida.