En föraning

Jag fyller år imorgon! Dagen till ära kommer jag att bjuda in min familj och en annan familj. Jag kommer själv att få välja tårta (gelétårta) och bestämma samtalsämnen runt bordet. Kanske kommer vi att prata politik.
Till allas förvåning kan jag låta meddela att åldern som tränger sig på är 33 (…), vilket egentligen inte är ngt av en ålder utan mer en föraning om ngt gott och välsmakande: livet. Det är nu det börjar!

Cherry Falls, Ginger Snaps 1-3, Exorcisten och Carrie. Alla har de puberteten som agerande kärna. Och hur kommer nu sig detta? Hur kommer det sig att puberteten oftast gestaltas som ful och bisarr när det handlar om skräckfilm?
Tänk över den ni så kommer jag snarast att förmedla mina teorier, troligtvis genom denna blogg men kanske även via telepati.

Sound of…

Jag har under ett par månader haft förmånen att plugga filmljud (effekter, musik och inspelningsteknik) på en intensiv och djupgående nivå med Bengt Andersson. Vilken fantastisk bransch!
Jag har under många år vetat att en halvtaskig bild kan man komma undan med, men dåligt ljud förlåter publiken aldrig. Men att det var så otroligt mycket att tänka på när man ljudsätter film, det hade jag ingen aning om. Tanken är att jag nu skall vara expert på mikrofoner, ljudnivåer, frekvenser och pro tools. HA! säger jag bara! Vilket skämt. Det kommer att ta mig ett halvår bara att läsa in kompendiet vi fått.
Men denna kurs har verkligen fått mig att tänka mer på det ljud jag hör i filmer. Hur de gjorts och vad det har för uppgift. Vad tanken är att den skall förmedla till publiken!
Den kortfilm vi just nu håller på med flyter på fantastiskt bra, vilket gör mig nervös! (fast vi har ju inte börjat ljudsätta ännu =) och jag hoppas att redigeringen flyter på smidigt då nästa projekt kör igång idag!

Annars har påsken mest bestått av lättsmälta familjefilmer och romantiska komedier. Två filmer har dock stått ut lite; Little Buddha (1994) dir. Bernardo Bertolucci, som fått mig att läsa på om Buddhismen som jag är sorgligt okunnig om samt danska Voksne Mennesker (2005) dir. Dagur Kári.
Så har ni inte sett dem, skriv ner dem på den långa lista av osedda men rekomenderade filmer ni har liggandes någonstans och se till att se dem.
Frid!

Prata med henne för Guds skull!

Varför plågar jag mig igenom Filmkrönikan vecka efter vecka efter vecka …? Det är ju så dåligt! Och det är på det stora hela Helena von Zweigbergk’s fel, hon är ett sällsynt koncentrat av idioti och grällt tanthäng. Varför får hon sitta där i soffan och häva ur sig dumhet efter dumhet? Andrea är rätt vettig, Göran köper jag också. Kan inte de ta saken i egna händer och sudda bort den där styggelsen vars blotta namn avslöjar för mycket. Ikväll fällde H … uächsss … elena (suck) von Zweigbergk följande ungefärliga ord: Hur är det då att se Adam Sandler i en seriös roll för en gångs skull? FAAAN! Jag är inget Sandler fan, dock har han medverkat i tre filmer som jag tycker mycket om och de är alla seriösa: Punch Drunk Love, Spanglish och slutligen då också Reign Over me. Och det är inte bara den extremt dåliga researchen jag stör mig på utan hennes förakt för filmer som inte är ”seriösa”, ett förakt för människorna som tycker om dessa filmer (som då tex Adam Sandlers komedier). Alltid hennes sega, falska, Mona Lisa leende som säger: Såja, såja, ni växer nog också upp en dag ska ni se. Ironiskt nog hakar hon inte av ”leendet” när tyngre titlar tas upp, vilket i sin tur leder till att man förstår: att denna människa tycker om film på samma sätt som tanterna som alltid pratar om att köpa Cinemateket kort men aldrig gör det för det är inte filmen i sig som är det viktiga utan skitsnacket runtomkring.

Gott mos

När jag var liten så gällde Evil Dead och Bad Taste, två för den tiden extrema filmer gjorda av två för den tiden kultiga filmregissörer. Men de gick vidare och gör idag en annan slags film, det är inte splatter som gäller längre. Sam Raimi tog sig an Spindelmannen och Peter Jackson Ringen-triologin. Två lågbudgetfilmare som får en chans och löper linan ut till dess fulla längd. Saknar de inte tiden innan all pompös storslagenhet? Kommer samma sak att ske med nutidens b-filmsregissörer? Om man drar en parallell till dagens splatter film så finner vi karaktärer som Fred Vogel, Lucifer Valentine och Rob Zombie. Kommer dessa också en dag ge upp vad de tror på för stora Hollywoodprojekt och hur kommer de då att se ut?

Senaste Halloween trailern ligger nu uppe och visst är den snygg, dock tycker man sig redan här kunna se bevis på att Zombie börjar domna av en aning, man har svårt att känna igen sig; stilen från House of 1000 Corpses och Devil’s Rejects är definitivt borta. Är han påväg mot något annat? Halloween har en sjysst budget, stort bolag bakom sig, stora förväntningar. Jag kommer att bli mycket besviken på herr Zombie om hans nästa film kommer att bli Spindelmannen 4 …

Påsken kulminerar idag med Nine Inch Nails på Annexet i Stockholm. Det kommer att bli det största påskägget hitills och jag kommer att äta tills jag spyr!

DV8

Året var 1986, landet var England och en grupp dansare som tröttnat på den inriktning proffesionell dans tagit startade trevande ett företag, DV8 (Dans & Video8), ledd av Lloyd Newson. (www.dv8.co.uk)

Jag tänker inte gå in alltför djupt på deras historia och vilka de är, för er som har lite extra intresse så kan ni ju kika på deras hemsida, men deras arbete går i korthet ut på att arbeta med frågor som berör alla genom att visa det i otroligt fysisk och mentalt krävande dans. Alla deras arbeten filmatiseras, inte direkt från scenen utan med färdiga kulisser som vilken film som helst. Deras arbete lockar på så sätt en bred publik både inom dans och för filmintresserade. Jag hittade två av mina abolut största intressen i en fantastisk symbios via denna grupp. Deras arbete berör på så många nivåer. Du kan njuta av fantastiska dansare vars arbete är otroligt fysiskt och bygger mycket på förtroende dansare emellan och ofta är väldigt självutlämnande. Inspelningen av varje arbete är rent och helt utan onödig rekvisita. Ljud, ljussättning och bildkomponering är nogrann och genomarbetad. Personligen tycker jag att varje film jag sett har varit en njutning för de flesta sinnen och det ger mig alltid en mental orgasm.
Om du får för dig att kliva in i denna värld, läs gärna på lite om filmen du skall se i förväg för att på så sätt få en djupare förståelse för vad du kommer att få se. Och när du har sett den första filmen och känner ett behov av att prata av dig lite om det du sett, hör av dig! Det skulle vara ett nöje att få disskutera det med dig!

/Hilde