Månad: april 2007

I morgon filmar vi stormen

Ok, då var det mindre än en månad kvar på min 8 månaders utbildning i Ebeltoft, Danmark.

Ebeltoft, en nästan otäckt gullig småstad vid Jyllands östkust med kullerstensgator och dockhusliknande byggnader. Ca 10 minuters gångavstånd från ”city” ligger The European Film College, där det varje år i september kommer runt 110 personer från hela världen för att studera film.

Under dessa månader får du chansen att prova på det mesta inom filmproduktion. All undervisning sker på engelska och lärarna är (mer eller mindre) professionella inom sina områden..

Nog med reklam, här tänkte jag skriva om hur jag har haft det här, vad vi gör och hur en filmstudent ser på framtiden inom branschen.

Lite kort om mig först. Jag heter Stina, är 20 år och är född och uppvuxen i Sundsvall. I gymnasiet gick jag en bild och form-linje och det var där jag intresserade mig för film. Eller fick ett djupare intresse för det kan man säga, intresserad var jag väl redan, som alla andra. Men filmkonsten blev intressant för första gången. Efter gymnasiet gick jag igenom en kortare period av arbetslöshet och lite ångest över framtiden. Så flyttade jag till Stockholm i några månader och jobbade på en restaurang. Efter det drog jag och min vän Julia till Barcelona där vi var i ett halvår. Två veckor efter att vi kommit hem flyttade vi till Danmark. Ja, vi sökte båda och båda kom in.

Så nu är jag här. Ligger inne i mitt och Julias rum i ett av fyra elevhus här på skolan, med datorn på magen. Jag har fått resten av kvällen ledig efter att filmat från lunch till middag, sedan hämtat en eka hemma hos en av våra ”mattanter” Michael, och sen förberett för morgondagens shoot…filmning.. Jag berättar mer om vår tysk expressionistiska stumfilm nästa gång, så länge kan ni kolla in skolans hemsida om ni är intresserade: efc.dk

I morgon filmar vi stormen.

En föraning

Jag fyller år imorgon! Dagen till ära kommer jag att bjuda in min familj och en annan familj. Jag kommer själv att få välja tårta (gelétårta) och bestämma samtalsämnen runt bordet. Kanske kommer vi att prata politik.
Till allas förvåning kan jag låta meddela att åldern som tränger sig på är 33 (…), vilket egentligen inte är ngt av en ålder utan mer en föraning om ngt gott och välsmakande: livet. Det är nu det börjar!

Cherry Falls, Ginger Snaps 1-3, Exorcisten och Carrie. Alla har de puberteten som agerande kärna. Och hur kommer nu sig detta? Hur kommer det sig att puberteten oftast gestaltas som ful och bisarr när det handlar om skräckfilm?
Tänk över den ni så kommer jag snarast att förmedla mina teorier, troligtvis genom denna blogg men kanske även via telepati.

Sound of…

Jag har under ett par månader haft förmånen att plugga filmljud (effekter, musik och inspelningsteknik) på en intensiv och djupgående nivå med Bengt Andersson. Vilken fantastisk bransch!
Jag har under många år vetat att en halvtaskig bild kan man komma undan med, men dåligt ljud förlåter publiken aldrig. Men att det var så otroligt mycket att tänka på när man ljudsätter film, det hade jag ingen aning om. Tanken är att jag nu skall vara expert på mikrofoner, ljudnivåer, frekvenser och pro tools. HA! säger jag bara! Vilket skämt. Det kommer att ta mig ett halvår bara att läsa in kompendiet vi fått.
Men denna kurs har verkligen fått mig att tänka mer på det ljud jag hör i filmer. Hur de gjorts och vad det har för uppgift. Vad tanken är att den skall förmedla till publiken!
Den kortfilm vi just nu håller på med flyter på fantastiskt bra, vilket gör mig nervös! (fast vi har ju inte börjat ljudsätta ännu =) och jag hoppas att redigeringen flyter på smidigt då nästa projekt kör igång idag!

Annars har påsken mest bestått av lättsmälta familjefilmer och romantiska komedier. Två filmer har dock stått ut lite; Little Buddha (1994) dir. Bernardo Bertolucci, som fått mig att läsa på om Buddhismen som jag är sorgligt okunnig om samt danska Voksne Mennesker (2005) dir. Dagur Kári.
Så har ni inte sett dem, skriv ner dem på den långa lista av osedda men rekomenderade filmer ni har liggandes någonstans och se till att se dem.
Frid!

Prata med henne för Guds skull!

Varför plågar jag mig igenom Filmkrönikan vecka efter vecka efter vecka …? Det är ju så dåligt! Och det är på det stora hela Helena von Zweigbergk’s fel, hon är ett sällsynt koncentrat av idioti och grällt tanthäng. Varför får hon sitta där i soffan och häva ur sig dumhet efter dumhet? Andrea är rätt vettig, Göran köper jag också. Kan inte de ta saken i egna händer och sudda bort den där styggelsen vars blotta namn avslöjar för mycket. Ikväll fällde H … uächsss … elena (suck) von Zweigbergk följande ungefärliga ord: Hur är det då att se Adam Sandler i en seriös roll för en gångs skull? FAAAN! Jag är inget Sandler fan, dock har han medverkat i tre filmer som jag tycker mycket om och de är alla seriösa: Punch Drunk Love, Spanglish och slutligen då också Reign Over me. Och det är inte bara den extremt dåliga researchen jag stör mig på utan hennes förakt för filmer som inte är ”seriösa”, ett förakt för människorna som tycker om dessa filmer (som då tex Adam Sandlers komedier). Alltid hennes sega, falska, Mona Lisa leende som säger: Såja, såja, ni växer nog också upp en dag ska ni se. Ironiskt nog hakar hon inte av ”leendet” när tyngre titlar tas upp, vilket i sin tur leder till att man förstår: att denna människa tycker om film på samma sätt som tanterna som alltid pratar om att köpa Cinemateket kort men aldrig gör det för det är inte filmen i sig som är det viktiga utan skitsnacket runtomkring.

Gott mos

När jag var liten så gällde Evil Dead och Bad Taste, två för den tiden extrema filmer gjorda av två för den tiden kultiga filmregissörer. Men de gick vidare och gör idag en annan slags film, det är inte splatter som gäller längre. Sam Raimi tog sig an Spindelmannen och Peter Jackson Ringen-triologin. Två lågbudgetfilmare som får en chans och löper linan ut till dess fulla längd. Saknar de inte tiden innan all pompös storslagenhet? Kommer samma sak att ske med nutidens b-filmsregissörer? Om man drar en parallell till dagens splatter film så finner vi karaktärer som Fred Vogel, Lucifer Valentine och Rob Zombie. Kommer dessa också en dag ge upp vad de tror på för stora Hollywoodprojekt och hur kommer de då att se ut?

Senaste Halloween trailern ligger nu uppe och visst är den snygg, dock tycker man sig redan här kunna se bevis på att Zombie börjar domna av en aning, man har svårt att känna igen sig; stilen från House of 1000 Corpses och Devil’s Rejects är definitivt borta. Är han påväg mot något annat? Halloween har en sjysst budget, stort bolag bakom sig, stora förväntningar. Jag kommer att bli mycket besviken på herr Zombie om hans nästa film kommer att bli Spindelmannen 4 …

Påsken kulminerar idag med Nine Inch Nails på Annexet i Stockholm. Det kommer att bli det största påskägget hitills och jag kommer att äta tills jag spyr!