Filmanic – en prylblogg på Film.nu

Nu drar vi igång en ny avdelning på Film.nu! Filmanic – en blogg om ny teknik och prylar som alla har något med film eller filmskapande att göra.

Det kan vara det senaste inom hemmabio eller en ny filmkamera för proffsen. Inget är för stort, inget är för litet. Tipsa oss gärna, eller kom med synpunkter på vad du vill läsa här framöver!

Von Trier prisas

Årets Nordiska rådets filmpris tilldelades Lars von Trier. I motiveringen skriver de att Antichrist är ”störande och rörande i sin utforskning av kaoset”, vilket jag delvis håller med om. Störande är filmen på många sätt. Von Trier har alltid varit en stor provokatör, men Antichrist är den första av hans filmer där försöken till att väcka känslor (vilka känslor är en sekundär fråga), kommer i vägen för resten av filmen. Antichrist är pur sensationalism och tyvärr inte mycket mer än så. Alltså är filmen störande men knappast rörande. Att prisa Charlotte Gainsbourg för hennes prestation i Antichrist är försvarbart, men att prisa filmens självgode regissör är helt oförståeligt.

Om Stockholm Filmfestivals presskonferens

Idag hölls presskonferensen för årets upplaga av Stockholm Filmfestival. Nedan följer lite information om filmprogrammet och festivalens olika events.

Låt oss börja med en liten lista med ett axplock av några av de filmer jag själv trånat efter – och en länk till något roligt att läsa om var film:

The Limits of Control
The Fantastic Mr. Fox
Map of the Sounds of Tokyo
Trash Humpers
Beeswax
Mother
The Girlfriend Experience
Metropia
Tetro
Humpday
Thirst
The Maid
Dogtooth
Air Doll

Life Achievment Award tilldelas i år Susan Sarandon, vilket i mina ögon är ett rätt konstigt val. Visserligen är hon talangfull, men har knappast medverkat i filmer som gör hennes konstnärsskap till något speciellt, intressant eller för den delen, mästerligt.

Ännu märkligare kan man tycka det är att årets Visionary Award tilldelades Luc Besson, vars ”säregna visioner” (eller hans ostiga design, konventionella bild- och ljudspråk och slätstrukna estetik) tydligen får Stockholm Filmfestival att dräggla av förtjusning. Märkligt och skamligt.

Utöver festivalens alla visningar kommer det såklart hända annat. Festivalen fyller tjugo år (lite som jag själv igår), vilket självfallet kommer att firas med humpa och skumpa. Jag talar nu om festivalen och inget annat. Det häftigaste de lyckades koka denna gång var förmodligen isvisningarna,som ingen människa vid sina sinnens fulla bruk vill missa. Alltså ska du den 7 november ska du fylla din termos, bege dig till Stureplan, hitta någon/några att hålla om – enbart för att hålla värmen, såklart – och njuta av Michel Gondrys mästerliga Science of Sleep.

Ni kan läsa mer om Stockholm Filmfestival på deras hemsida, och glöm inte att ni, inom en snar framtid, kan läsa om festivalens filmer här på Film.nu.

Dokumentärpremiär

Premiären av vår dokumentär Suburban Madness är nu avklarad och som projektets exklusiva producent så är jag förstås jättenöjd över resultatet. Nu hoppas vi att dokumentären kommer ha framgångar på festivaler – både som belöning för vårt hårda (och kostsamma) arbete men speciellt för patienterna på mentalsjukhuset i Rio de Janeiro som välkomnade vårt dokumentärfilmsteam och lät oss ta del av deras vardag. Det ska bli väldigt spännande att se i vilka länder som dokumentären kommer ha framgång, eftersom jag kan tänka mig att olika kulturer ser och reagerar på mentalsjukdommar på väldigt olika sätt. Mentalsjukas rehabilitering är ett så kontroversiellt ämne som inte lämnar många oberörda, medan karnival gör folk så glada. Så man kan säga att dokumenären är en underbar mix av ett seriöst socialt ämne och ett färgstarkt lyckorus!
Är det någon som har bra tips på dokumentärfilmfestivaler så skriv gärna en kommentar eller email.

Premiär av Suburban Madness, premiere, Philipp Figueroa, Eva-Marie Elg, Rio Cinema, Loucura Suburbana
Regissören Philipp Figueroa och jag på premiären på Rio.

Nu i oktober så har jag min första svenska filmfestivalvisning! (Det närmaste jag har kommit Sverige tidigare var i Uleåborg, Finland, på Nordisk Panorama.)
Det är animationsfilmen Att Sova och Drömma om Mat som kommer visas i det regionala programmet Här & Nu på Uppsala Kortfilmfestival. Det känns verkligen jätteroligt eftersom jag (mer eller mindre) härstammar från Uppsala och det var just där som jag först träffade Kolbeinn, vars serie filmen är baserad på.

Så vi ses i Uppsala!

Om Cinematekets Oktoberprogram

Tiden går och håret grånar. September är slut och Oktober har sin början, vilket såklart innebär en massa film på Cinemateket. Likt förra månaden visas alltför många filmer som undertecknad inte sett för att jag ska kunna skriva mer ingående om programmet. Därför följer en liten lista på några filmer bara en idiot skulle missa.

Week-end.
Ett av Jean-Luc Godards många mästerverk. Jean Yanne och Mireille Darc åker ut på en utflykt i den franska landsbygden men möts av absurda galenskaper skapade av vårt kära kapitalistiska samhälle. Vi kan bl.a. se en brinnande Emily Brontë, världens bästa bilkö och Jean-Pierre Léaud som sjunger i en telefonkiosk. Visas den 27 kl. 16:00 och den 30 kl. 18:00.

Fruktans lön.
Ingen film har någonsin fått mina så annars starka nerver att bryta samman på samma sätt som Henri-Georges Clouzot gör i Fruktans lön. Yves Montand med sällskap ska transportera nitroglycerin på en krokig grusväg. Visas den 2 kl. 18:00 och den 24 kl. 14:00.

Hyresgästen.
Polanski är uppenbart besatt av rum. Vi kan se hur rummet utgör en viktig del i många av hans filmer. Från Kniven i vattnet via Repulsion och Cul-de sac till Rosemarys baby och slutligen även i Hyresgästen, är rummet av stor vikt. I den sistnämnda filmen är rummet nästan filmens huvudroll. Polanski visar här inte bara hur utsökt han kan vara som regissör, men även som skådespelare. Visas den 20 kl. 16:00 och den 28 kl. 18:00.

Aska och diamanter.
Polanskis vän Andrzej Wajda har inte fått lika stor uppmärksamhet som den nyligen arresterade. Men under sextiotalet höll han en minst lika god klass och gjorde ett flertal mycket intressanta filmer. Aska och diamanter är en av dem, och kanske den jag tycker bäst om. En nyrestaurerad kopia visas den 13 kl. 18:00.

Apan.
Om Ruben Östlund är Plattforms stora namn så är Jesper Ganslandt Fasads stora namn. Trots att jag tycker att Östlund gör bättre filmer så tycker jag att Ganslandt är mycket intressantare. Detta beror helt och enbart på att Östlund gärna pratar sönder sina filmer, och gör det knappt värt att se dem, medan Ganslandt är mer hemlighetsfull vilket jag i vissa fall föredrar. Förhandsvisas och inleds av regissören den 18 kl. 18:00.

The unholy three.
Tod Browning kan ses som en föregångare till regissörer som Samuel Fuller eller Sam Peckinpah. Deras filmer har en hård och tuff yta, men ett innehåll som får pseudointellektuella clowner som Cameron Crowe att bli gröna i ansiktet av avund. Jag har dock inte sett The unholy three, men efter att ha läst beskrivningen och sett Brownings Freaks kunde jag inte låta bli att rikta lite uppmärksamhet åt denna film. Visas och ackompanjeras av mästerliga Matti Bye den 10 kl. 18:00.

Kelly Reichardt är en av de regissörer som jag läst mycket om men aldrig sett en film av. Andra regissörer jag har ett liknande förhållande till är Pedro Costa, Jean Eustache, Luc Moullet och Johnnie To. Jag blev därför extra glad över att Cinemateket visar tre av Reichardts filmer. Var god en god medborgare och betala dina skatter och se dessa tre filmer, det är för ditt eget och samhällets bästa.