Filmmagi

Michael Jackson, vår tids poplegend, är död.

Javisst, jag är en månad sen med det påståendet, jag vet, men nyheten är för mig fortfarande rätt så obegriplig.

Man får se nu hur lång tid det tar innan någon tar på sig att producera filmen om hans liv. Frågan är väl bara egentligen om det finns en skådespelare som kan ta sig an att agera honom genom hela hans vuxna liv? Och gärna utan stöd av stuntdansare och CGI.

Jag föredrar alltid filmer där det hårdaste arbetet sker på själva inspelningsplatsen och jag respekterar de skådespelare som vågar gå in i en roll till den grad att de tvingas lära sig att agera som karaktären förväntas agera.

Eftersom film utvecklades i samspel med kamerateknologin och teaterkonsten, så vill jag som publik se precis det som agerades ut framför kameran. (Har någon någonsin sett ett utbyte av huvudrollsinnehavaren på en teaterscen inför en nakenscen eller vid ett svårt moment i pjäsen?) Kameran fungerar som en intim enmanspublik och dess uppfångande och tolkning av det som utspelas skapar filmmagi.

Däremot så kan man ju hävda att actionfilm och modern digitalteknologi blev en förlängning på magiframträdanden, som erbjuder spänning och en motsats till teaterns genuina sanning, det vill säga tricket.

Filmens magi är ändå i grund och botten förmågan att imponera på åskådaren. Och åskådaren kan imponeras av olika nivåer av teknik, genrer och talang.

Själv är jag redan rysligt omodern på mina 26 år och jag smälter när jag ser en gryning 8mm film eller ett prestationsframträdande som jag vet inte är trickfilmat. Sen får jag väl erkänna att jag har en viss förkärlek till 80-talets zombie- och skräckfilmer så att jag inte verkar allt för pretantiös.

Om det skulle bli en filmatisering av Michael Jacksons liv så hoppas jag att en enda skådespelare skulle kunna spela Michael från början av hans vuxna karriär till slut. Den som kan göra det utan CGI vinner en oscar.
Kanske Ben Whishaw skulle vara en stark kandidat?
Eller så kan ju David Fincher alltid använda sin (ack så brillianta) filmteknik för att med enkelhet även krympa den en och samma huvudrollsinnehavaren till Jackson Five-perioden.

Med allt det sagt så kan jag berätta att filmningen på Super-8 till min nästa kortfilm The Theory inleddes i slutet av juni och våra stillbildsfotografers – Anna Winiarska och Steffan Anatherton – bilder finns att se på Flickr.

Production Still 'The Theory' - bakom kameran på 'The Theory' - Anna Winiarska - Steffan Anatherton - Happy Endings Productions Ltd - Eva-Marie Elg

Filmningen i parken gick bra, trots hagelstormen kvällen innan och risk för regn under dagen. Det var dessutom första gången jag arbetade med att regissera barn, men det hjälpte förstås att vi inte spelade in ljud och behövde därför inga repliker lästa. Det är även första gången jag ger mig på att sätta historien utanför nutid, men kostymör, scenograf, rekvisitör, hårfrisör och makeupartist har jobbat jättebra för att iscensätta övertygande karaktärer i England 1950.

Nu är alltså sommarsemestern i Sverige över för iår och vi ska sätta igång med förproduktionen till den andra delen av filmen som ska filmas här i London i slutet av sommaren.

Midsommarkrank

Nu har jag 10 dagar på mig att hitta skådespelare till min nästa kortfilm, filma en del av filmen på Super-8 (tack mamma och pappa för lånet av kameran…), förbereda inför min brors bröllop och jobba på biografen innan jag reser till Sverige för sommarens semester!

Idag håller jag castings för huvudrollsinnehavaren, vilket är otroligt spännande. Jag kan berätta mer om projektet efter sommaren då vi fortsätter filma produktionen. Men först ska jag alltså till sommarstugan i djupaste Dalarna och finalisera manuset (när jag inte är upptagen med att umgås med min blivande svägerskas japanska släkt som ska bo med oss under veckorna kring själva bröllopet).

Andra nyheter sen Cannes filmfestival är att vi hade en inofficiell visning av det preliminära klippet av vår Brasilianska dokumentär Suburban Madness där den blev väl mottagen bland publik och organisatörer.

Inför Cannes tryckte vi ett par I ♥ Happy Endings toppar och så här blev dom:

Ha en trevlig midsommar!

Cannes #4

Vad glad jag blir att se att Kritikerpriset samt Specialpriset gick till två av mina favoritkortfilmer från årets festival (SLITAGE och THE SIX DOLLAR FIFTY MAN)!

FISH TANK fick ett välförtjänt delat Jurypris, men jag är lite förvånad över att varken Almodovar eller Penelope landade något pris. Penelope tävlade i och för sig mot Charlotte Gainsbourg som verkar ha gjort den största presteringen skådespelarmässigt i sin roll i ANTICHRIST. Von Trier sa i presskonferensen att han försökte få henne att tona ner sitt skådespeleri, men att det inte fanns någon hejd på henne när hon väl satt igång…

Här i London är livet tillbaka till det normala och igår tog jag mig ner till the Terracotta Film Festival och avslutningsfesten som bjöd på kinesisk buffe, DJ, tårta och karaoke.

På biografen där jag jobbar visar vi för tillfället den norska filmen O’HORTEN, som jag absolut vill försöka hinna se och SYNECDOCHE, NEW YORK som jag tänker se en andra gång MINST!

Nu ska jag ta lärdom av vår katt som vet hur man lever.

Cannes #3

Tre bussar och ett flyg senare så finner jag mig tillbaka i London.

Det är synd att jag inte kunde stanna festivalen ut, men efter den senaste veckans heta sol, sömnbrist och en konstant lätt berusning så är jag faktiskt glad över att vara hemma igen.

De sista två dagarna jag spenderade på Cannes filmfestival medförde en tillfredställande mängd filmtittande.
Mina kortfilmsfavoriter (av de få jag lyckades se under mina tre x 30-minutersbesök, med avdrag från de fem gånger då datorn frös) var Jochen de Vries MISSEN, den Nya Zeeländska THE SIX DOLLAR FIFTY MAN samt Magne Pettersens PARAT.

Vi gick på marknadspremiären av AGORA med Rachel Weisz i huvudrollen, som förmedlar en viss politisk poäng som även idag, 1600 år senare, fortfarande är aktuell.

På tisdagen gick jag och Ida Akesson (vars film, DOOR TO DOOR, jag var regiassistent på i februari) på galavisningen av VINCERE. Ida delar förnamn med huvudrollskaraktären i filmen, men även bortsett från det lilla angenäma sammanträffandet så tyckte vi att filmen var både sevärd och välgjord med ett väldigt starkt skådespeleri från Giovanna Mezzogiorno som Ida Dalser, Mussolinis älskare.

Ida Akesson och Emie (Eva-Marie Elg), Cannes 2009
På väg till galavisningen.

Det blev aldrig något av ANTICHRIST på måndagskvällen, men hellre Nordisk & Göteborgs filmfestival fest än att blunda mig genom de blodiga scenerna som jag läste en detaljerad beskrivning av idag. (Min inre bild är inte vacker.) Hellströms Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg var det alldeles för länge sedan jag hade chans att dansa till! Och The Cure! Och…

”Take me down to the paradise city
Where the grass is green
And the girls are pretty
Oh, won’t you please take me home”

Ja-a…

Och samtidigt som jag lämnar festivalen så blir Tarantino inkörd på festivalområdet en meter framför mig för hans galavisning.

Det har verkligen varit en underbar festival och jag har haft otroligt roligt. Nu är det dags att ha mindre roligt och fokusera… och producera inför nästa år.

På tal om att producera så är trailern klar för vårt dokumentärfilmsproject SUBURBAN MADNESS som filmades tidigare i år i Brasilien. Den finns att se på projectets blog.

Cannes #2

Helgen har varit händelserik här på festivalen och vi har knappt haft tid att se filmer alls.

Den enda filmvisningen vi hann klämma in i schemat var kortfilmsprogrammet som tävlar i kritikerveckan. Den svenska kortfilmen SLITAGE av Patrik Eklund ingår i det programmet och det var en orginell (och väldigt komisk) inblick i det svenska villasamhället. Helt klart en publikfavorit.

För övrigt så har vi spenderat helgen på diverse seminarier, Brasiliansk strandfest, svensk fest på skandinaviska terassen med elektrisk midsommarstång samt Thailändska och Portugisiska fester och efterfester på det.

Emie (Eva-Marie Elg), Brazilian Beach Party, Cannes 2009
Bild tagen av Eduardo Pinto på den brasilianska strandfesten.

Ikväll är galavisningen för Lars von Triers omtalade ANTICHRIST och biljetterna är heta och svåra att komma över. Men vi har inte gett upp. Dessutom så kolliderar galavisningen med festen som Göteborgs filmfestival organiserar, så skulle vi missa filmen, så gör det faktiskt inte så jättemycket.