FILM.NU Bloggarkivet

Dagen började fruktansvärt med Number 23 och fortsatte, lite bättre, med en stor burk hårinpackning rakt på min vänstra stortå. Den blev blå på 10 sekunder och smärtan var vulkanisk. Det lustiga med denna historia är att jag dagen innan fantiserat om att få min tå stukad, inte på just detta sätt men ändå, vad kan detta betyda? Är jag synsk eller råkade jag medvetet tappa burken … förslag mailas eller sms:as. Och förresten Number 23 hade lika gärna kunna vara Ace Ventura 3. Se den inte! Årtiondets kalkon, en farlig Jim Carrey med tribaltatueringar och Bowiekniv i bakfickan; pyttsan heller!

www.wernerherzblog.com är tillbaka igen, jag får hans små berättelser i telefonen varje dag, de gör mig glad. Jag skulle kunna tänka mig att vara kompis med honom, han har samma intressen som mig och verkar uppskatta vin och biff. Sedan har han ju också en sådan underbar dialekt.

Tim Palen har designat art-work för den nya tidens skräck (Hostel, Cabin Fever, Saw). Det är han som står bakom tidernas (smärre överdrift kanske …) poster, den till Hostel 2 där Bijou Phillips står och håller i sitt eget huvud (här). Nu släpper han ifrån sig en stor del av sin karriär i boken Guts, inpackad som ett stycke högrev, såklart. Tim Palen är en av få som verkligen kan det där med att förvränga det groteska till skönhet och, i brist på bättre ord, konst. Han älskar att förföra med ett material som egentligen inte är gångbart förutom på ett undergroundaktig nivå och det är såå snyggt!

Gör mig nu redo för Begotten, E. Elias Merhige’s surrealistiska mardröm från 1991. Lite trivia från Amazon.com: Approximately eight to ten hours of optical work – re-photographing, visual treatments, and filtering – was required to produce one minute of film. The total postproduction period for the 78-minute movie was eight months.. Begotten sätter tydligen tonen rätt snabbt med att Gud skär sönder sig själv med ett rakblad … för övrigt så är det Marilyn Manson’s favoritfilm.

Vacancy med Kate Beckinsale och Luke Wilson imponerade i alla sin enkelhet, lågbudget Hostel-light som även påminde lite om Them. Trasigt par på en sista biltur tar en genväg som visar sig vara lite längre och jobbigare än den vanliga vägen, minst sagt … Synd bara att de även i denna skräckis känt sig tvingade till att dra upp mobiltelefonens saknade täckning, teknikens utveckling har inte bara varit positiv.

Zodiac som är Finchers återkomst (måste man väl ändå säga) är en film som osar stabilt hantverk; karaktärerna, atmosfären och spänningen. Allt är så jävla planerat! Jag brukar ha rätt svårt för utstuderade klassiker annars men i Zodiac’s fall är det svårt att inte ge efter och bara njuta av … allt. Och för första gången på länge tyckte man att en näst intill 3 timmar lång film skulle ha kunnat vara mycket längre.

Det är med den yttersta oro och försiktighet jag beblandar mig med andra subjektiva människor, de har oftast inte den självinsikt som krävs för att övertyga. Oftast är de så extremt riktade åt ett visst håll att de inte märker hur påverkade de är av utomstående faktorer. Vi kan ta ett kort men övertydligt exempel: politik: här har vi buntar med valdeltagare som alla tror sig rösta subjektivt. De tror sig veta vad som gäller. Vi som står bredvid, som är objektiva, vet att de blir lurade till att tro sig veta rätt. Man ska alltså framskrida med ett stort lugn när det kommer till att bestämma sin subjektivitet eller objektivitet. Och frågan man ska ställa sig är: tycker jag verkligen detta eller är det någon annan som får mig att tro att jag tycker detta? Ibland kan det vara extra svårt, som när det handlar om film. Ännu ett exempel: när jag var 18 år såg jag Howards End med mina föräldrar. Jag var den enda som tyckte den var bra. Jag var fan lyrisk! Det var inte så att jag bara tyckte om den, nej, jag skulle dessutom se den igen! Jag hade självklart gått i en fälla. Jag hade gått på kritiken, trodde mig tänka subjektivt men icke. Det var getingarna och korsen som påverkade mitt undermedvetna, fick mig att tro någonting som inte riktigt var sant. Nu idag tänker jag mig alltid för minst tre gånger innan jag hävdar mig veta någonting. Kanske vet jag ingenting. Vi är alla påverkade.