Som honung för en torr och tråkig hals

Tribeca Film Festival visar The Poughkeepsie Tapes, en dokumentär uppgörelse med The Water Street Butcher, James Nelson Foley. (amerikansk seriemördare som mellan 1988 och 1994 mördade 8 – 38 prostituerade.) Filmen utgår från de tusentals videoband som FBI fann vid gripandet av Foley, innehållet på dessa sägs vara bland det värsta som någonsin skådat dagens ljus. Låter det läskigt? Jo, men så är det inte heller riktigt sant, ingenting är egentligen sant. När man kollar upp filmen på nätet så finner man diverse sidor som nyligen lagts upp för att bekräfta äktheten. Skaparna av filmen har till och med bemödat sig med att konstruera en skum japansk sida där bootlegs av de äkta banden säljes, en tjänst som för tillfället är nedlagd … Konceptet är vinnande, även om lögnen den här gången uppdagades rätt tidigt. Genialt och innovativt! En marknadsföring som enbart fungerar när det handlar om små indiefilmer som aldrig egentligen exploderar förrän de har premiär. Man bygger upp ett rykte, en legend och snacket är igång. Vi såg det hända med The Blair Witch Project och nu händer det igen. Lite synd bara att man inte kom på idén själv … Kolla in trailern här.

Djursex i Cannes

Cannes festivalen innebär Stephen Frears, Maggie Cheung och Roy Andersson … Cannes festivalen innebär även dokumentärt tidelag i den film som jag längtar efter allra mest just nu: Zoo. A look at the life of a Seattle man who died as a result of an unusual encounter with a horse. Förhandskritiken varnar för en stark, ömsint, film där män som älskar djur får tillfället att visa sina mjuka sidor … hmm, intressant. Kanske ingenting man drar med farmor på, men en arbetskamrat eller en kär vän. Nåväl, spana in trailern här och börja längta du med!
Vad gäller människans snedvridna intresse av djur, och då snackar vi snedvridna, så står ju annars Peter Greenaway högt i kurs med sin A Zed & Two Noughts , Z00 tacklar sorg in i det extrema, in i det övergenialas trånga vrår och kanter. Ett arty spektakel där ett flertal ruttnande djur speglar den inre dekadens som filmens protagonister genomgår. Förfallet ackompanjerar givetvis Michael Nyman (som alltid när det gäller Greenaway). Och förresten om ni nu, mot all förmodan, inte sett Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare så se då fan till att göra det omedelbart!

Inte en enda film

Det har inte funnits tid att se en enda film under hela helgen. (Borde skickas direkt till skamvrån) Nej, en hel del festande blev det på valborg, välbehövligt och välförtjänt. Jobbandes med det ena och det andra och fram till idag en massa förberedande för helgens inspelning av musikvideon. Blir intressant!
Dock skar det lite i hjärtat när jag kom in i det vardagsrum där förfesten i måndags hölls och två, nästan fyllda bokhyllor med DVD filmer och en projektor med väggskärm storlek jättestor var uppsatt. Vill också ha!! Men det får hållas.
Nya planer för sommaren, kommer att tillbringa några veckor i juni och sedan några veckor i juli och augusti i vår vackra huvudstad tillhörandes det crew som spelar in TopModel. Det blir en intressant upplevelse. Ser fram emot miljöombytet.
Något jag alltid tycker är intressant när man börjar prata inspelning är de olika stämningarna som kan uppkomma i en inspelningsgrupp. Vilka som kan se det som ett jobb och inte bli involverade personligen, vilka som klarar respektive inte klarar att ta kritik och vilka som man är vän med men helt enkelt inte klarar av att jobba ihop med. Det är en del av det roliga och en del av utmaningen!

Annars är det lungt!
Vill också nämna att det är jätteroligt att folk har börjat kommentera mina inlägg. Alltid intressant att få respons.
Frid vänner!

En skön kväll

Gårdagen var mer eller mindre perfekt i all sin enkelhet. 1 påse chips, 2 folköl och tre avsnitt Masters of Horror s.2. Det behöver inte vara mer avancerat än så. Synd bara att andra säsongen av denna unika serie inte alls håller måttet, den känns ofärdig och desperat. John Carpenter’s Pro-Life är inkompentent utförd och evigheter ifrån hans första försök: Cigarette Burns. Jag kommer på mig själv med att tänka på den svenska nationalhjälten Mats-Helge Olsson vilket både är bra och dåligt, dock mest det senare … Ja, ja, den kanske bättrar sig med Argento’s Pelts som jag hört mycket bra om.
Lyckades också klämma i mig Glen Morgan’s remake av Bob Clark’s fantastiska Black Christmas, vilket var ett snedsteg. Hädanefter ska jag försöka undvika dessa nyversioner.
Tredje filmen som programserien Project Greenlight (Matt Damon och Ben Affleck’s reality serie där man får följa filmarbetet från A till Ö) lyckats alstra fram är Feast. Efter att ha misslyckats med halvdana coming-of-age filmer som Stolen Summer och The Battle of Shaker Heights (vilka finansiellt sett floppat rejält) har man här tagit hjälp av Wes Craven och levererar, som namnet kanske avslöjar, en grisig skräckis med otroligt skönt persongalleri, svart humor och bra effekter. Det bästa jag sett på länge!

En ballad att somna till

Nu har det alltså uppdagats att TV4 både läser och låter sig inspireras av denna blogg. På tisdag (1 maj, 21.00) visar de nämligen 25th Hour, som jag ju har pratat lite extra om den senaste tiden. Nu kan jag väl vänta mig något slags gage från TV4, då jag tydligen är filmansvarig där nu? Jag är ödmjuk inför uppgiften.

Annars har det inte hänt så värst mycket i filmväg. Jag lyckades somna ifrån Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby häromdagen. Den var inte så värst bra. Det jag såg (jag sov inte så många minuter totalt) var inte direkt kul och det sega tempot, som antagligen försökte ge filmen någon extra dimension, var direkt förödande för den komiska helheten. John C. Reilly är en personlig favorit och jag tyckte att han fungerade relativt bra tillsammans med den lite överspelade Will Ferrell. Men som oftast blandades scener som nästan var roliga med scener som borde ha hamnat på golvet i klipprummet. Känslan av att allt från början varit en ganska rolig TV-sketch som sen helt misslyckats i sin förvandling till långfilmsformat lämnade en alltför dålig smak av buskiskaramell i munnen. En karamell som jag somnade ifrån och nästan satt i halsen.