Danska thrillers finns det gott av på festivalen. Tragikomiska Terribly Happy, delvis norsk talande Troubled Water och stora kassakon Flamman och Citronen med Mads Mikkelsen är några. Jag har dessvärre bara sett en av dem- Coenska/Lynchaktiga Terribly Happy av Henrik Ruben Genz. Det är en mörk ganska mystisk film om livet som förortspolis i Danmark. En ung polisman från Köpenhamn kommer till en liten stad på landet. Rätt snart dras han in i en mordrebus han svårligen kan ta sig ur och som han själv är högst medverkande i. Originell, skruvad och oförutsägbar med många oväntade twistar. Den lynchaktiga mystiken skapar en mycket tryckt och spöklik stämning. Det känns som om vad som helst kan hända och det gör det också. Jag älskar när man utan att ha läst eller hört något om filmen får en sådan strålande bioupplevelse.
Oväntat bra är också Idiots and Angels av amerikanen och animationsguden Bill Plympton. Jag hade dock vissa förväntningar på denna. Mannen som sysslat med animation sedan 70-talet och som gjort ett 100-tal kortfilmer har ju potential att leverera även i det större formatet. Men aldrig anade jag att det kunde bli så bra. Idiots and Angels är en mörk, smått humoristisk historia om en butter äldre man som en dag upptäcker till sin förskräckelse två mystiska utväxter på ryggen. Dessa visar sig vara änglavingar. Mannen ifråga hatar dock utväxterna, förstår inte vad de ska vara bra till. Han gör allt för att få bort dem, med tiden inser han dock deras betydelse. De blir hans samvete, hans goda sida som hjälper honom göra rätt val. Film-noir blandas med blodig action som blandas med svart komik och mörkt drama. En genreblandning som heter duga. Som om inte detta vore nog är historien helt dialogfri. En 78-minuter lång film utan tal, det krävs sin man för att ro iland med ett sådant projekt. Och hans namn är Bill, animationsgurrun, Plympton.