En rättvis King

Ärren sitter kvar från de tider då alla (med vissa undantag) Stephen King filmatiseringar var värdelösa. Att se en King film var lika med att bränna sig med ett tomtebloss; det gjorde ont, mycket ont. Allt var dåligt (med ett par undantag).

Langoljärerna, Knackarna, Drömfångare, The Mangler, The Shining (Stephen Kings egna miniserievariant), Köplust, Det (näe, den är inte bra) ja det finns hur många som helst. Dåligt skådespeleri, återkommande karaktärstyper och dessa jävla småstäder. Åhh, vad dåligt! Ändå skulle man se allt, bara för att man tyckte om böckerna … Idag då man fått en viss distans till ens forna jag kan man kanske gå med på att ens beteende var minst sagt idiotiskt. Man var en jävla dumskalle, blott 35 år gammal, troende och med hopp om mänskligheten.

Så … sååååå … när jag nu ser The Mist är det med andan över struplocket och en sup längs med pannan. Jag kommer så väl ihåg novellen och har läst bra recensioner av filmen (Bloody Disgusting gav den 4,5 av 5) sååå, jag bestämmer mig för att ge den en chans. Vilken tur att jag gjorde det! The Mist är bland det bästa jag sett på länge (vad gäller skräckfilm), kompromisslös mainstream nihilism när den är som allra bäst. Monster, dimma, religiös fanatism, monster och … monster. Mr, du borde ta och inköpa The Mist ögonaböj!

Dagens citat:

Theres times in my life where I just
I just wanna run away, I just
I just wish the pain would stop
I dont wanna cry no more
I wish the pain would go away

//Puff Daddy

Jag talar ut

Finns det något bättre än att förlåta en fiende? Man för den till sin mun och kysser den väl, hårt och länge. Man viskar i dens öra att allt är bra och att framtiden lovar gott. Du är benådad. Fienden besvarar ej kyssen, den är tagen på sängen och oförberedd. Den har gett upp hoppet om en hjälpande hand, förlikat sig med tanken om ett liv utan Magnus. Fy fan för ett sådant liv!

Det ligger ingen heder i att bli förlåten, det är en löjeväckande process. Att förlåta är däremot självberikelse av diktatorslag.

Jag brukar se till att förlåta minst en person om dagen. Oftast är det människor inom diverse serviceyrken som tillåts min välsignelse. Exempel: en av de anställda på pressbyrån känner inte till att jag är stamkund. Efter att jag tyst stått vid kassan och tittat ner på mina skor (som skrapar mot ett gruskorn i det lugna morgonståndet) i tre minuter, får jag frågan: Vad gör du? En osannolikt dum fråga! Men jag förlåter denne fiende och förklarar för den att jag faktiskt brukar komma in varje morgon tre minuter över 06 och köpa mig en dubbel espresso och en chokladvirvel. Hon ber om ursäkt och jag klappar henne på huvudet, det ryser, håret står upp.

Dagens djur: knott

Tempo

Usch vad jag har varit usel på att skriva. Jag tycker ju om att skriva dessa bloggar. Nu kommer jag inte ens ihåg vad jag skrev om senast. Men det måste ha varit evigheter sedan.
Jag har i allafall hamnat i stockholm på ett litet bolag vid globen. Flyttar dock snart vidare mot nya mål (golf i detta fall så ska någon förbi Brohof Slotts golfbana i sommar så kom gärna in och säg hej).
Det projekt som har mitt hjärta just nu är en dokumentär om två familjer som har påbörjat en resa från Sverige via Tibet och till Australien, i bil, under 12 månader. Detta är en resa som jag verkligen skulle vilja göra. /www.adventurefamily.se)
Det tog mig och en kamera ner till Tyskland i mitten på förra månaden och nu väntar jag bara på deras senaste material.
Om det är någon som har vidare idéer på dokumentären eller hur vi skall kunna lyfta fram det här fantastiska projektet så hör av er.

Annars har jag precis varit på Tempo med en film jag var med och gjorde 2006. Three Miles north of Molkom. Om någon såg den så hör gärna av er med kommentarer =)
Det var i allafall en fantastisk upplevelse, precis som det alltid är när man sitter i mörkret och hör folks reaktioner på ett hårt arbete. Feelgood känslan var enorm efter visningen och jag fick massor med feedback efteråt.
Det är såna stunder man kommer ihåg varför man satte igång med det här jobbet i första hand!
Nu är jag sugen på att göra lite äventyrsfilmer. Behöver inspiration och idéer. Men allt med klättring, segling och äventyr är välkommet! =)

Nu har jag iallafall fått ett par ord nerpetade.
Kramkram

Ett halvår senare: filmfestival-vinnare och undrande över framtiden

Christoffer påminde mig om att jag är det segaste bloggaren världshistorien. När jag fick ett mail för några dagar sedan om att han kommenterat ett tidigare inlägg kom jag på att jag faktiskt har en del att skriva om, vilket jag inte trodde.

Sedan sist:

-Började en genusvetenskap-kurs i Göteborg, blev lurad på en lägenhet, hoppade av kursen, åkte till Köpenhamn.

-Lämnade Köpenhamn, åkte hem till mor och far, dödade tid och jobbade lite extra på förskola.

-The Storm (se tidigare inlägg) kom in på WT International film festival i Os, Norge. Regissören och producenten åkte dit och fick ta emot publikens pris! Fantastiskt! Den kom även in på en filmfestival i Serbien.

-Flyttade till Stockholm i december där jag fortfarande är och mår. Jobbar extra med marknadsundersökningar för att betala hyran.

MEN har även klippt två små filmer för J Lindeberg, samt börjat jobba (gratis….du grymma filmvärld!) för webtv-kanalen Almost TV på MySpace. Om ni är intresserade har jag klippt alla filmer från Rockbjörnenfestivalen, samt intervjun med Facehunter. Gjorde misstaget att ge ansvaret för eftertexterna till en annan person, om ni kollar kommer ni märka att det är lite problem där på en del av filmerna…
Kanske inte det bästa jag gjort i mitt liv, men det är en bra erfarenhet och jag är rätt nöjd med tanke på att jag aldrig klippt i reportageform (eller använt Adobe Premiere) förut!

Idag har jag letat runt på internet för att hitta produktionsbolag där jag kan söka jobb. Jag är less på att ha ett jobb bara för att tjäna pengar, jag vill börja arbeta med något jag tycker är roligt och där jag kan utvecklas och där jag känner att jag kan komma vidare inom det jag faktiskt vill hålla på med: film!

Jag har kommit fram till att det är redigering eller scenografi jag vill hålla på med. Men hur ska jag gå vidare nu..? Skola, praktik, jobba? Hur, var, när? Frågorna är många, svaren ack så få!

Indie går alltid hem hos mig

Bloody Disgusting öppnar upp en indie-sektion och resten av världen låter sig bli sneglad på. Man får känslan av att detta är stort, mycket stort. Raka motsatsen till hur det kändes efter att ha läst första numret av Flm. Två av de titlar som ligger längst upp på min ”vill se” lista hajpas just nu av denna avdelning, nämligen Sick Girl och Black Puppet Devil. Två filmer som verkar fantastiska och som man bör ha lite extra koll på nu när independent-bolagen står överst inom filmindustrin och alla gluttar åt deras håll.

Det skall dock inte hymlas med att Hollywood fortfarande kan när de vill, producera underhållning alltså. 3:10 to Yuma är ett bra exempel. Pang-pang med Russel Crowe och Christian Bale. Riktigt skön. Någonting för barnbarnen kanske?

Förresten: Flm? Någon?

Dagens djur: snok