Film.nu – Sida 3 – FILM.NU Bloggarkivet

Recensionskrönikan 23 april

Underkastelsen. Foto: Folkets bio

Stefan Jarls ”Underkastelsen” handlar om de hundratals kemikalier vi alla idag bär i vårt blod, och är en av filmerna i veckans krönika. Vi tittar också på ”Invictus” och ”The last station”.

Underkastelsen

Dagens Nyheter
”Att kalla Stefan Jarls senaste dokumentär för ångestframkallande är ett understatement. Men man blir faktiskt upprymd också, konstigt nog, trots det hårda budskapet att du och jag och alla andra är vandrande cocktaildrinkar av kemikalier. I en tid där de dokumentära skildringarna har blivit väckarklockor som hörs långt över såväl dagspolitikens som nationernas gränser finns det något otroligt upplyftande i kraften i filmer som till exempel ’Underkastelsen'”, anser Helena Lindblad. Omdöme: 5/5.

Aftonbladet
”Som helhet är ’Underkastelsen’ en film som ifrågasätter, väcker tankar, engagerar och skrämmer. Om femtio år, när jorden och mänskligheten mår ännu sämre, kommer den kanske att kallas en förutseende klassiker … Om en världskändis som Al Gore hade utsatt sin exvicepresidentkropp för samma experiment som Stefan Jarl gjort, hade antagligen hela världen snart pratat om ’cocktaileffekten'”, skriver Jan-Olov Andersson. Omdöme: 4/5.

Film.nu
Stefan Jarls film är alltså inte en vetenskaplig studie i vilka kemiska substanser som finns i dagens människokroppar … Det är självfallet beundransvärt av Jarl att göra det forskarna inte lyckas med, nämligen att belysa massan om vad onda företag stoppat i våra kroppar. När allt kommer omkring så känns ’Underkastelsen’ väldigt mycket som en tidningsartikel om vilka kemikalier som finns i människans kroppar – den är träig, jobbig och viktig”, tycker Stephan Ramstedt. Omdöme: Tummen upp.

Invictus – De oövervinnliga

Dagens Nyheter
”Nej nej nej nej. Inte Clint Eastwood och ännu en av hans sentida moralfabler. Inte Morgan Freeman som Nelson Mandela heller. Och titeln: ’Invictus – De oövervinneliga’? Bespara oss, gode gud bevare oss för en helgonskildring … Men den som vill ha sig just sådana förväntade klichéer, ett stabilt hantverk utan yviga experiment, lite sport och en skärva nutidhistoria – go for it”, menar Maarit Koskinen. Omdöme: 3/5.

Svenska Dagbladet
”Med snitsigt manipulerade reportagebilder presenteras Morgan Freeman som Mandela, av sina anhängare kärleksfullt kallad Madiba, hans klannamn. Ja, för vem skulle kunna spela Mandela bättre än Freeman, bortsett från Mandela själv? … Det är så bra att ögonen tåras på mig när han svär presidenteden”, skriver Jeanette Gentele. Omdöme: 4/6.

Aftonbladet
”Invictus är en mycket bra film med en hopplös titel. Man behöver inte vara intresserad av rugby, eller kunna reglerna, för att fångas. Det handlar mer om spelreglerna mellan människor”, tycker Jens Peterson. Omdöme: 4/5

Film.nu
”Invictus kan inte reduceras till en sportfilm – alldeles för lite möda har lagts ned på att skildra dramatiska matchsekvenser för det, eller till en biopic om Mandela då syftet inte är att göra en djupdykning i Mandela som person, som i ovanstående ’Farväl Bafana’. Kvar är en något opersonlig och för ’Clintan’ okaraktäristisk film som mest känns som en avskalad historisk återgivning utan udd. Det är inte dåligt, men det är inte särskilt bra heller”, menar Oscar Krooni Omdöme: Tummen ner.

The last station

Dagens Nyheter
”… filmen är tyvärr också stendöd, om det inte hade varit för några enstaka skådespelarinsatser … Det ser ut som en bruksanvisning, film byggd på Wikipedia. Det spelar föga roll att Hoffmans fotograf, tysken Sebastian Edschmid (filmen är en tysk-brittisk samproduktion) har studerat många ryska 60-talsfilmer och kompenserar med ett stiligt formspråk – det förblir dött”, anser Johan Croneman. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Alla tar i från tårna i denna dramatiskt mättade kostymbakelse, men bland de stora gesterna ryms också spännande tankegods. Mitt i såpoperan finns intressanta frågeställningar om hur idéer föds och missbrukas, om destruktiv kärlek och hjältedyrkan … Det lätt parodiska porträtten av Sofia som grälsjuk dramaqueen och Leo som mysfarbror med glimten i ögat bäddar för många fina oneliners som ’Du behöver ingen man, du behöver en grekisk kör.’ Men det är McAvoys storögde iakttagare som utgör filmens ankare, han räddar den lätt överlastade skutan från att kantra”, skriver Karin Svensson. Omdöme: 4/6.

Aftonbladet
”Rakt igenom fantastiskt skådespeleri, med Helen Mirren i spetsen som den ursinnigt grälande grevinnan. Förnuft mot känsla, hjärta mot hjärna, en tidlös dragkamp”, menar Jens Peterson. Omdöme: 4/5.

Film.nu
”Det här är ett gott hantverk rakt igenom, det håller sig på rätt emotionell sida och mest imponerad är jag av Helen Mirren. Det är beundransvärt att se hennes arbete i den här filmen … Mirren är trovärdig i alla scener och förtjänar med all rätt den Oscarnominering hon fick för sin rollprestation”, tycker Christina Luoma. Omdöme: Tummen upp.

Recensionskrönikan 16 april

Roman Polanski under inspelningen av The Ghost writer. Foto: SF Film

Roman Polanskis återkomst, ”The Ghost writer”, är en av filmerna som tas upp i veckans recensionskrönika. Vi ger oss också på ”En galen natt” och ”Rough Aunties”.

The Ghost writer

Dagens Nyheter
”Det är minst sagt välkommet att se Roman Polanski återvända till en gammal hederlig konspirationsthriller, efter en visserligen gripande ’Pianisten’, en ’Oliver Twist’ för eftermiddagsteet och en ’The ninth gate’, som efter en strålande inledning blev ett fullt haveri. Dessbättre havererar han aldrig här … ’Ghost writer’ är möjligen inte märkvärdig – i synnerhet om man betänker verklighetens ännu genantare och grymmare praktik. Men den är märkvärdigt njutbar att betrakta”, anser Eva af Geijerstam. Omdöme: 4/5.

Svenska Dagbladet
”’The ghost writer’ är ett läckert litet Kinderägg: flera förstklassiga filmer i ett och samma attraktiva koncept, därtill svept i många lager av ironier … Roman Polanski tvinnar de olika trådarna med en behärskad elegans som vi inte har sett maken till på mycket länge. Liksom i Chinatown ställs naivitet och en sorts motvillig och av omständigheterna framdriven sanningslidelse mot en bottenlös cynism och korruption. Här bjuds också ett lika dekorativt som dramaturgiskt konsekvent Chinatown-slut. Det är så sanslöst snyggt”, tycker Jan Söderqvist. Omdöme: 6/6.

Aftonbladet
”Polanski stegrar spänningen på ett mästerligt sätt. Genom att krama ur det bästa hos skådespelarna. Genom att i foto, klipp, musik skapa en kuslig stämning. Genom att dra in publiken i en hela tiden oförutsägbar historia”, skriver Jan-Olov Andersson. Omdöme: 4/5.

Film.nu
”För dig som är Polanski-fantast är det här en given film, det blir inte bättre än så här. Att filmen har ett högst aktuellt politiskt budskap gör den än mer sevärd. Förbered dig på över två spännande timmar i mörkret”, avslutar Esbjörn Guwallius sin recenssion. Omdöme: Tummen upp.

En galen natt (Date Night)

Dagens Nyheter
”… ’En galen natt’ har något helt eget för att vara en actionkomedi, en rar undertext som gör att man förlåter alla konstiga genvägar i manuset. Det handlar om något som [sic] oactionaktigt som jämställdhet. Phil är, och framför allt vill vara, en jämställd äkta man som sätter en ära i att gå upp och laga matsäck till barnen och ta del av sin frus intressen”, skriver Helena Lindblad. Omdöme: 3/5.

Aftonbladet
”… storyn är tramsig och slarvigt skriven, och överlag tar ’En galen natt’ förvånansvärt dålig hand om sin potential”, anser Karolina Fjellborg Omdöme: 2/5.

Film.nu
”Steve Carell är en väldigt tröttsam komiker. Han återvinner samma plastiga ansiktsuttryck i film efter film, och trots att han spelar riktigt bra i scenerna med Mark Wahlberg, är han inte mycket mer än något man hela tiden försöker dra blicken ifrån under denna film. Det hade dock varit orättvist att lägga all skuld på Carell, för vad denna film behöver är roliga skämt. Historien, skådespelarna (Fey, Wahlberg men även Ray Liotta och Mark Ruffalo) är det absolut inget fel på”, tycker Stephan Ramstedt. Omdöme: Tummen ned.

Rough Aunties

Svenska Dagbladet
”Det är både tungt och upplyftande att se Rough aunties. Tungt, därför att pedofilin, barnmisshandeln och avsaknaden av respekt för livet som filmen skildrar är förfärande. Upplyftande, därför att dessa idealister faktiskt gör en väsentlig skillnad i ett oerhört hårt samhälle. De visar respekt och kärlek i förhållande till dem som ingen bryr sig om”, anser Astrid Söderbergh Widding. Omdöme: 4/6.

Aftonbladet
”Bobbi Bear är en verksamhet som kämpar för utsatta barn i Sydafrika. De jobbar för att sexualbrottslingar ska få sitt straff, gör så att barn slipper bo kvar i familjer där de blir slagna … i långa sjok lutar det tyvärr åt ren känsloporr. Allt sammantaget är det ändå en film jag rekommenderar”, skriver Emma Gray Munthe. Omdöme: 3/5.

Dagens Nyheter
”I ’Rough aunties’ finns det inget utrymme för någon slags comic relief, vilket gör den tyngre och hårdare – även om slutkänslan är hoppfull. Den rör sig hela tiden effektivt och nära människorna den berättar om, korsklipper elegant och visuellt stringent mellan olika öden”, tycker Helena Lindblad. Omdöme: 4/5.

Recensionskrönikan 9 april

Lebanon. Foto: Atlantic Film

”Lebanon”, ”Gainsbourg – ett legendariskt liv” och ”Kick-Ass”, tre väldigt olika filmer. Alla avhandlas de i veckans krönika.

Lebanon

Dagens Nyheter
”Det är en plågsam film även att se. Fokuserad, stringent och visuellt effektiv som bara den. Men som åskådare kämpar man mot känslan av total meningslöshet när det urskillningslösa dödandet, de blodiga sönderskjutna kropparna och de döda barnen passerar revy … Liksom i Ari Folmans prisade ’Waltz with Bashir’ som kom förra året och handlar om samma krig, är det känslan av en fruktansvärd regelvidrighet som genomsyrar varje stridsscen. Krig är för djävligt tycks de säga, men när de mest grundläggande överenskommelserna om att vara försiktiga med civila överträds blir det ett skamfläck som aldrig går att tvätta bort – oavsett om man politiskt sätt kan rättfärdiga kriget i sig”, tycker Helena Lindblad. Omdöme: 4/5.

Svenska Dagbladet
”Bara den som betraktar denna tragiska konflikt (Libanonkriget) i termer av ett fotbollsderby kan undgå att se hur medmänsklighet och kritik mot krigsmaskineriet präglar filmer som Lebanon. Det är tvärtom ett demokratiskt sundhetstecken när regissörer ur den generation som var med berättar om sina upplevelser – och genom dem ifrågasätter sin samtids krigshandlingar”, anser Hynek Pallas. Omdöme: 5/6.

Aftonbladet
Besättningen i stridsvagnen lämnar inte den och finns i den genom hela filmen.. ”De leds utifrån av en överordnad som då och då kommer in i vagnen, men mest betraktas omvärlden genom avskärmade skottgluggar. Det är klaustrofobiskt som en ubåtsfilm. Ingen vet riktigt vad de gör eller vart de ska eller varför och vem kan de lita på? Intensivt och ångestfyllt, ett kaos byggt på regissörens egna upplevelser”, skriver Jens Peterson. Omdöme: 3/5.

Film.nu
”Overklighetskänslan är påtaglig och spänningen total. Det är rått, skoningslöst och obarmhärtigt. ’Lebanon’ aktiverar alla sinnen och håller mig fastklistrad vid biostolen ända fram till the bitter end”, tycker Petter Stjernstedt. Omdöme: Tummen upp.

Gainsbourg – ett legendariskt liv

Dagens Nyheter
”Serge Gainsbourg blir aldrig helt rumsren. Hans kärlekspoesi är for skruvad. Man spottas ut i samma ögonblick som man sugs in … Popkultur, snusk, melankoli och under alltihop en utsträckt tunga och en galen dans. Det är den där utsträckta tungan, det understa skiktet, som [regissören] Sfar har lyckats fånga på ett storartat sätt”, anser Kerstin Gezelius. Omdöme: 4/5.

Svenska Dagbladet
”Man önskar bara att Sfar (regissören) hade haft den goda smaken att låta bli den där tröttsamma, närmast obligatoriska inledningen, där en brådmogen pojke gör närmanden mot en yppig och fullvuxen kvinna som av någon anledning visar sig bli smickrad av uppvaktningen”, tycker Karoline Eriksson. Omdöme: 5/6.

Aftonbladet
”Genom hela filmen är huvudpersonen förföljd av en liten djävul, hans andra jag, med enorm näsa och jätteöron. Å andra sidan gör dessa galna grepp historien till lite av en saga. Allt behöver inte vara sant, när det fläskas på med animationer och drömsekvenser. Bra skådespelare i alla roller. Och en film som visar att Gainsbourg var så mycket mer än den där sexlåten”, skriver Jan-Olov Andersson. Omdöme: 3/5.

Film.nu
”Musiken blir filmens räddning. Hans lugna, småporriga låtar är fina att lyssna till och tillsammans med de fantasieggande bilderna skapas ett mervärde för filmen. Annars är ’Gainsbourg (Vie héroïque)’ bortkastad tid. Det är en fiktiv biografi, en ofärdig personskildring och en vidrig hyllning till en snuskhummer och osympatisk man ingen vettig människa rimligen kan identifiera sig med”, Petter Stjernstedt. Omdöme: Tummen ner.

Kick-Ass

Dagens Nyheter
”Har man liksom jag ilsknat till över att filmtjejer är så mesiga, får man nu svar på tal. ’Kick-Ass’ är full av roliga idéer och snygga färger men är så våldsam att man till slut mår mer illa av det än av allt runk i världen”, skriver Jane Magnusson. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Och efter ett par misslyckade ’blind-dates’ med vissna actionrullar som From Paris with love och The Bounty hunter kan jag bara utropa: Vilken skaparglädje, vilket skamlöst trams, vilken inkorrekthet, vilket röj! Kicka på”, anser Jan Lumholdt. Omdöme: 5/6.

Aftonbladet
”Att definiera exakt vad som krävs av en film för att den ska bli kult är inte alltid helt lätt. Däremot vet man ofta att man har att göra med en kultfilm när man väl ser en … ’Kick-Ass’ har verkligen all potential att bli just en sådan”, tycker Karolina Fjellborg. Omdöme: 4/5.

Film.nu
”I motsats till ’Spiderman’ och liknande filmer tar ’Kick-Ass’ inte sig själv på särskilt stort allvar, filmen är närmast en lek med hela genren. Det finns petitesser här och där man kan peka på, som att filmen är lite väl lång eller att vissa karaktärers historia känns outvecklade och bristfälliga. Men de är just petitesser som man lätt glömmer när underhållningsfaktorn är så hög. Jag njuter, ler stort och köper genast en ny biljett. Gör det du med”, skriver Petter Stjernstedt. Omdöme: Tummen upp.

Recensionskrönikan 31 mars

Den fantastiska räven. Foto: 20th Century Fox

Wes Andersons ”Den fantastiska räven”, Andy Tennants ”The bounty hunter” och Jessica Hausners ”Miraklet i Lourdes” är de premiärer som avhandlas i veckans recensionskrönika.

Den fantastiska räven

Dagens Nyheter
”Den fantastiska räven är en tygellös ögonfröjd. Filmen är animerad på det gamla goda öststatssättet med bomull i stället för rök och cellofan där vatten brukar porla. Där man kunde ha tagit genvägar och sparat tid och pengar har man i stället svävat ut.
Filmen ”är ett intrikat konstverk. Så detaljrikt att när man sett klart filmen vill man omedelbart se om den igen, och sedan igen, och nu har jag tagit en paus för att skriva innan jag ser den en gång till”, sammanfattar Jane Magnusson. Omdöme: 5/5.

Svenska Dagbladet
”Den fantastiska räven är mycket riktigt en detaljernas film snarare än en rafflande heistfilm – även om den innehåller det mesta den genren kräver; utförliga planer visualiserade i minutiös grafisk form, överlistandet av grymma säkerhetsvakter (här i Råttas gestalt) och utdragna belägringssituationer. Det är i de fuktiga ögonen, de rufsiga pälsarna med exakt rätt lyster (möjlig att få till endast genom användandet av äkta päls) och i brandröken gjord av ljusgrå syntetisk ull som njutningen ligger”, skriver Malena Janson. Omdöme: 5/6.

Aftonbladet
”’Den fantastiska räven’ må vara baserad på Roald Dahls barnbok – men resultatet är distinkt andersonskt i både estetik och tematik … Det är självmedvetet – men också slugt, roligt och vansinnigt snyggt, med första klassens röstarbete rakt av”, tycker Karolina Fjellborg. Omdöme: 4/5.

Film.nu
”Om andra brittiska barnböcker brukar kännas lite fantasilösa när de filmatiseras i USA är ’Den fantastiska räven’ verkligen ett undantag. Musiken är medryckande på riktigt och inte bara ditlagd enligt mall. Scenerierna är verkligen små sagovärldar, med något av ’Skrotnisses’ obeskrivliga charm. Den estetiska egenarten för tankarna till några av de bästa dockfilmerna från öststaterna som brukade gå i svensk tv på 1980-talet. Dessutom slösar Anderson generöst med fantasi, humor och levande porträtt. ’Den fantastiska räven’ är något av det varmaste jag sett på bio på åratal”, anser Tobias W Lindqvist. Omdöme: Tummen upp.

The bounty hunter

Svenska Dagbladet
”Resultatet är mest dålig kemi mellan duktiga skådespelare i en hopplöst spretig historia som nog inte alls borde ha gjorts, faktiskt”, skriver Jan Lumholdt. Omdöme: 2/6.

Aftonbladet
”’The bounty hunter’ försöker vara både romantisk komedi och thriller men misslyckas med båda … Normalt sevärda skådespelare, men uselt manus. Med mycket möda och stort besvär försöker intrigen puffa in huvudpersonerna i olika pinsamma situationer, ansträngt och håglöst. Man kan fnissa lite nervöst ibland, men det går inte att tro på någonting i historien … Handbojor är ett av greppen för att förnedra Anistons rollfigur. Synd om henne, synd om den som tittar, synd, bara synd”, anser Jens Peterson. Omdöme: 2/5.

Miraklet i Lourdes

Aftonbladet
”Miraklet i Lourdes, är på sätt och vis en mix av en Lasse Åbergsk titt på ett visst fenomen, Roy Anderssonsk och Tati-aktig deadpan-humor och filosofiska funderingar kring vem som är värdig ett mirakel, varför då, och vem som är ansvarig. Det är bitvis underfundigt, men som helhet är det inte riktigt helgjutet”, anser Emma Gray Munthe. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Jessica Hausner (regissör) presenterar hela spektrumet av troende och tvivlare, som trots bättre vetande, hoppas på ett genomgripande förändring av sina liv. … har gjort en djupt rörande och djupt mänsklig film om allas vår osläckliga längtan efter ett kärleksunder som inte lämnar någon oberörd”, sammanfattar Jeanette Gentele. Omdöme: 6/6.

Film.nu
”Från Schuberts inledande ’Ave Maria’ till det teologiskt genomsyrade fotot håller ’Miraklet i Lourdes’ en gudabenådad hög konstnärlig kvalitet. Det faktum att den djupa historien hamnar i skymundan, bakom den estetiska perfektionen, säger allt om filmen som konstverk”, skriver Oscar Krooni. Omdöme: Tummen upp.

Nedladdare? Då väntar ett gult kuvert nästa vecka

April, april!

Så kan det gula kuvertet komma att se ut.

Så här kan det gula kuvertet komma att se ut (bilden är en illustration).

Har du laddat ner film olagligt från nätet? Då kan du vara en av dem som i nästa vecka får ett gult kuvert hem i brevlådan. Alliansregeringen tar nu i med hårdhandskarna för att få dig att betala för det du tittar på.

När det nu står klart att Ipred-lagen inte haft den effekt man önskade på den illegala nedladdningen av film, tar regeringen till en ny metod för att få bukt med problemet.
Med början veckan efter påsk kommer alla som har laddat ner upphovsrättsskyddat material från nätet att få hem ett gult kuvert.

I likhet med det orange pensionskuvertet kommer det gula kuvertet att innehålla en ekonomisk sammanställning. Det kommer tydligt att anges hur mycket material du har laddat ned, och hur mycket du ska betala i ersättning för detta.

Avbetalningsplan

Alla kommer att erbjudas en avbetalningsplan på sex månader, därefter kommer det att läggas ränta på beloppet.
– Vi tycker att det här ett juste sätt att ge folk en chans att göra rätt för sig, innan fallet går till åtal. Internetoperatörerna har varit mycket tillmötesgående att lämna ut de nödvändiga personuppgifterna när vi lade fram detta förslag, kommenterar en sakkunnig på regeringskansliet.

– Justitieministerns tankar om färgade kuvert gav mig en fantastisk idé. Det är viktigt att man uppmärksammar denna typ av olaglighet och att nedladdarna får skämmas, säger statsminister Reinfeldt.

Tillägget till Ipred-lagen kommer att träda i kraft efter påskhelgen, då även kuverten kommer att börja skickas ut.